Bandysäsongen 2005/06

Vi var bedrövliga i november. Vi var bedrövliga i december. Och vi var bedrövliga tre veckor in i januari. Men vi var fantastiska i februari! 2005/06 slutade med Sirius första slutspel på 12 år

Läget i laget

Med en ekonomi i balans och ett lag som var nykomlingar i Allsvenskan så var förhoppningen under våren 2005 att prövningarnas tid låg bakom oss. Det gjorde den dock inte riktigt ännu.

Idag vet vi sedan länge att elitlicensen är en sällsynt tandlös papperstiger, men år 2005 hade den precis införts, och ingen visste riktigt hur den skulle tillämpas. Och det var ju så att man behövde vara skuldfria för att få elitlicens, vilket Sirius inte var – även om ekonomin var under kontroll så återstod runt en miljon i skulder till kommunen. Från ekonominämnden var beskedet glasklart: ”Har ni skulder får ni inte spela i Allsvenskan”. Lösningen var också enkel: Genom ett penndrag kunde skulderna omvandlas till en framtida utgiftspost, så att avbetalningarna skulle kunna maskeras i exempelvis högre planhyror. I och med detta skulle Sirius vara skuldfria på pappret, och därmed skulle också elitlicensen vara biff (vilket också förtjänstfullt illustrerar varför elitlicensen fungerar så dåligt). Ingen hade något att förlora på denna konstruktion, och den hade även tillämpats på Almtuna några säsonger tidigare, men kommunen tvekade. Och tvekade. Under hela maj månad hölls vi på halster innan beskedet slutligen kom: Sirius skulder skrevs formellt av, och vägen till Allsvenskan låg till slut öppen.

Sillyn fick dock heller ingen vidare start, då skarpskytten Magnus Burman lyssnade på locktonerna från sin moderklubb Villa, och därmed hade vi tappat vår allra vassaste spelare inför den allsvenska comebacken. Ett par andra kännbara förluster var målsprutan Mikael Tapper, vars ekonomiska anspråk var för höga, samt backklippan Fredrik Hjelmstedt som varvade ner av familjeskäl, och även mittfältaren Andreas ”Erra” Eriksson la skridskorna på hyllan. Ett antal andra spelare som inte bedömdes hålla för allsvenskan försvann också: Anfallaren Johan Olofsson tog ett kliv nedåt till UNIK i sällskap med reservmålvakten Tobias Bodén, den mångsidige Henrik Leyonberg flyttade hem till Selånger och talangen Johan Eriksson som aldrig lyckats slå sig in i laget och drog till allsvenska nykomlingen Derby.

Och det värvades förstås också inför den allsvenska comebacken, men frågan var om nyförvärven verkligen vägde upp förlusterna. Sirius jagade en tung värvning, man gav ett kontraktsförslag till hemvändaren Andreas Eskhult, men denne valde Hammarby, och man jagade Lars ”Bagarn” Gustafsson och Christer Lystad i VSK utan att få napp. Till slut landade man dock en underskrift med tyngd; Pierre ”Pirre” Roos, rutinerad defensiv mittfältare med Falun som senaste klubbadress, men också tvåfaldig mästare med VSK, och påtänkt i en ”papparoll” i det ganska unga Siriuslaget. Det andra tunga namnet var en gammal bekant; målvakten Andreas Bomark återvände från Hammarby, med tanken att spela en säsong för att därefter skolas in i en ledarroll i klubben. I övrigt värvades det mestadels ungt och lovande, fyra spelare i den kategorin anslöt till truppen: Christian Mickelsson, ung och vass anfallare som anslöt på lån från mästarna Edsbyn, den offensive mittfältaren Peter Winbäck från Katrineholm, försvararen Erik Hult som tillhörde Villa men spelat i farmarlaget Kålland, samt en tuff mittfältare från Nässjö – Henrik Esserius blev nu Henrik i Sirius.

Kvar i truppen fanns den pålitlige målvakten Fredrik ”Linken” Lindqvist, veteranen Jonas ”Josse” Johansson, som i mars annonserade att han skulle dra sig tillbaka, men som sedan gjorde rekordsnabb comeback innan sommaren var slut, dennes backkollegor Niklas Benkelius och Håkan Kyller, den ettrige halven Andreas Werner, den unga men tuffa mittfältsduon Niklas ”Hellboy” Hellqvist och Carl Berglund, och det vassa anfallsparet Urban Förare och Viktor Broberg, och de mestadels bänkade ynglingarna Mikael Vaihela och Erik Wikholm. Ett par juniorer med minst sagt lovande bandy-DNA lyftes också upp i truppen, Tottas son Niklas Sköld och Hydas son Johan Jansson-Hydling. Tränare blev – som vanligt – Lasse ”Hydas” Hydling, som i sin roll som sportchef ännu inte lyckats hitta en ersättare till sig själv, och assisterande blev Tobias Dahlberg.

Då den löjliga säsongen började gå mot sitt slut och den verkliga närmade sig så kände man sig kanske inte helt tillfredsställd. Sirius hade genomlidit två plågsamma allsvenska försök på raken, och frågan var om föreningen, och vi supportar, skulle orka med en tredje katastrofsäsong. Undantaget Pirre Roos så hade Sirius inte värvat på sig några direkt säkra kort, och då hade vi ändå tappat tunga namn som Jocke Persson, Fredrik Hjelmstedt, Peter Stock och Magnus Burman sedan säsongen 03/04 – och redan då var vi fullständigt chanslösa. Så det var med en viss ängslan man tog klivet in i november och bandysäsongen 05/06.

 

Motståndarna

Mycket av hoppet låg i att allsvenskan innehöll två andra nykomlingar som på pappret såg ännu svagare ut än Sirius, Derby från Linköping i söderserien, och så Ljusdal i den norra som lyckades kvala sig upp året innan. I övrigt såg grundserien minst sagt tuff ut: Falun var inte desamma efter Obuhov, men ändå ett stabilt lag. Ännu bättre var de båda hälsingerivalerna Bollnäs och Broberg, som brukade få slåss om den fjärde och sista elitserieplatsen, och som sannolikt skulle få göra så även i år. Än bättre var de alltid förhatliga kolsäckarna från Sandviken, trots att Murren hade flytt till Ryssland. Och ännu bättre var ständigt guldjagande och hajpade Hammarby, med en återvändande Eskhult i laget. Men allra bäst var Edsbyn, som med sin nya vidriga hall hade vunnit två raka guld och var favoriter till ett tredje. Med ett så gott som intakt guldlag och två vassa förstärkningar i Daniel Andersson och Daniel Jonsson såg man ostoppbara ut även denna säsong. För Sirius del handlade det mesta alltså om de båda mötena med Ljusdal, samt att i de övriga matcherna hålla siffrorna nere så mycket som möjligt och hoppas på att knipa någon bonuspoäng.

 

Försäsongen

”Den här serien handlar bara om en enda sak – att hänga kvar eller inte”, förklarade Hydas. Därmed prioriterades defensiven främst, och arbetet att sätta en s.k. grundspel fortsatte. Försäsongen inleddes som vanligt med Svensson Cup, där Sirius gjorde blandade resultat; först en säker vinst mot Skutskär (9-2), därefter en förlust mot Vänersborg (0-3) där Sirius hängde med i tempot men var trubbiga framåt, sedan en katastrofal förlustmatch mot Derby (2-3), för att sedan avsluta starkt mot Katrineholm i en match som vanns med 9-4 och där Mickelsson gjorde tre mål. Försäsongen rullade vidare med några avmätta matcher mot klent motstånd; en seger mot Gustavsberg (12-6), och en förlust mot Skutskär (3-4) där Sirius mest matchade juniorer. Därefter gick färden till Lidköping och Entos Cup, där Sirius ställdes mot svenskt och ryskt motstånd; försäsongens bästa insats kom i matchen mot Jenisej som man vann med 2-1, därefter kom förluster mot Vänersborg (4-6) och Baikal Energy (4-9). Hemma i Uppsala igen vann Sirius två matcher mot division 1-motstånd; mot Tillberga (6-2) och Västanfors (7-3), innan det var dags för det traditionella genrepet mot Katrineholm, som slutade med en 2-1-seger.

Det var en försäsong där Sirius vann fler matcher än man förlorade – men det var också huvudsakligen mot division 1-motstånd, och var Sirius egentligen stod inför seriestarten kändes något oklart. Sirius påtänkta laguppställning var däremot ganska klar, den enda öppna positionen var återigen högerhalven efter den flyktade Magnus Burman, och denna såg ut att tas av Esserius, som dock pajade ledbandet lagom till seriepremiären och därmed lämnade över positionen till Peter Winbäck.

 

Allsvenskan Norra

Sön 13 nov: Sirius-Edsbyn 2-4 (1-3), Studenternas

0-1 (6) Per Hellmyrs, 0-2 (15) Daniel Jonsson, 0-3 (21) Hans Andersson, 1-3 (31) Viktor Broberg, 2-3 (66) Andreas Werner, 2-4 (74) Hellmyrs. Domare: Thomas Wiklund, Farsta. Publik: 632.

Ett iskallt duggregn föll över Studan och efter 20 minuter låg vi under med 0-3 och hade knappt tagit oss utanför straffområdet. Var det här den där bandysäsongen man hade längtat så mycket efter? Jodå, för efter den inledande anstormningen mattades de svenska mästarna betydligt, och regnet och blåsten blev till Sirius bundsförvanter då de hallbortskämda hälsningarna började gnälla på isen. Sirius reducerade på sitt andra avslut, och målet var snyggt; Förare tog sig fram på vänsterkanten och lyfte in bollen i straffområdet, där Broberg slog till på volley. Sirius kämpade bra, vann närkamperna på mittplan, och en bit in på andra kom nästa reducering då Werner slog in bollen vid stolproten på en hörna. Var det till och med läge för en premiärskräll? Nej, för med kvarten kvar slog Hellmyrs in en hörna, och därmed var matchen avgjord till Byns fördel.  Från Edsby-håll så klagades det som sagt på isen efteråt, men man gav också Sirius ett erkännande: ”De var konsekventa och hade bra drag under skridskorna”. En typisk hedersam premiärförlust helt enkelt.

 

Ons 16 nov: Broberg-Sirius 7-3 (0-2), Hällåsen

0-1 (18) Pierre Roos, 0-2 (26) Viktor Broberg, 1-2 (58) Per-Olov Strand, 2-2 (61) Svenne Olsson, 3-2 (72) Markus Hiukka, 4-2 (82) Olsson, 5-2 (85) Mikael Nilsson, 5-3 (87) Christian Mickelsson, 6-3 (88) Strand, 7-3 (90) Nilsson. Domare: Jonas Kandell, Västerås. Publik: 1011.

”Kan vi bara få något mål på dem så kommer de att känna av pressen”, tyckte Hydas inför matchen. Och ja, visst fick vi in något mål på Broberg, två till och med. Men nej, någon press kände de inte av, i alla fall inte värre än att de kunde vända till en komfortabel seger. Den första halvleken var en uppvisning i perfekt defensivt spel, effektivitet och uppoffrande hörnrus, och i halvtid hade Sirius därför en mycket överraskande ledning; Pirre Roos sopade in sitt första Siriusmål på en hörnretur i 18:e, och i 26:e slog Josse en läcker pass till Viktor Broberg som klappade in 0-2 på sin namne. Men i början av den andra halvleken drabbades Sirius av en rad olyckor; först åkte både Josse och Werner ut, sedan gjorde hemmalaget två snabba mål, och värst av allt så drabbades Hellboy av en svår skada i form av ett vadbensbrott. Och eländet tog inte slut där, Broberg gick upp till 5-2, varav fyran var ett hejdundrande offsidemål med massor av meter. Mickelssons debutmål kunde ha snyggat till siffrorna, men ett nonchalant Sirius släppte till mera bakåt och åkte hem med mindre hedersamma 3-7 i baken. Och det som hade sett så lovande ut under pausfikat.

 

Sön 20 nov: Sirius-Sandviken 3-9 (0-5), Studenternas

0-1 (9) Henrik Hagberg, 0-2 (15) Marcus Sixtensson, 0-3 (18) Hagberg, 0-4 (35) Patrik Nilsson, 0-5 (43) Gustav Björklman, 0-6 (52) Stefan Andersson, 1-6 (60) Peter Winbäck, 1-7 (70) Andersson, 1-8 (77) Linus Forslund, 1-9 (78) Hagberg, 2-9 (87) Pierre Roos, 3-9 (90) Urban Förare. Domare: Peter Öhrlund, Örebro. Publik: 472.

Hur många gånger har man egentligen sett Sirius bli utspelade av kolsäckarna? Alldeles för många gånger, och den här gången leddes förnedringen dessutom av en 18-årig Uppsalapojke: Daniel ”Bella” Berlin hade lekstuga i sin första återkomst till Studan. 0-5 var en halvtidssiffra i underkant efter att SAIK gjort lite som ville i 45 minuter. Det blev även 0-6 innan Peter Winbäck stod för sin mest minnesvärda prestation i Siriuströjan då han snirklade sig igenom hela SAIK-försvaret och satte reduceringen. Sedan trillade tre ytterligare mål in i Siriusburen innan blåsvart putsade till siffrorna lite i slutminuterna: Roos satte 2-9 på straff, och Förare visade att hörnvarianten© även fungerade mot guldaspirerande lag. Det var tråkigt att bli utspelad, och det var också tråkigt att publiksiffrorna redan efter två hemmamatcher var nere på en skamlig nivå: endast 472 stoiska själar hade tagit sig till Studenternas denna gråa novemberdag.

 

Ons 23 nov: Hammarby-Sirius 7-1 (2-1), Zinkensdamm

1-0 (9) David Karlsson, 2-0 (17) Karlsson, 2-1 (30) Christian Mickelsson, 3-1 (50) Karlsson, 4-1 (58) Kalle Spjuth, 5-1 (61) Andreas Eskhult, 6-1 (84) Karlsson, 7-1 (85) Jesper Eriksson. Domare: Kent Lisell, Gustavsberg. Publik: 1382.

Sirius säsongsinledning var lite som Mission Impossible, med skillnaden att Sirius, till skillnad från TV-seriens agenter, gång på gång misslyckades med de omöjliga uppdragen. Mot Hammarby – ännu en seriös kandidat till SM-titeln – stod blåsvart emot bra i den första halvleken, och med en storspelande Bomark i kassen var underläget i halvtid endast ett mål stort: David Karlsson gav stockholmarna en 2-0-ledning innan Mickelsson reducerade på hörna. ”Sirius hotade oss, och vi kände oss tvingade att gå för fullt i andra”, förklarade Hammarbytränaren Stefan Karlsson urladdningen i den andra halvleken. Och mot ett Bajen som gick för fullt var Sirius chanslösa. Roos åkte på en utvisning och Bajen gick snabbt upp till 5-1, Eskhult gjorde mål på sitt gamla – och blivande – lag, och matchen slutade precis som förväntat med en stor men inte pinsamt stor förlust.

 

Fre 25 nov: Sirius-Bollnäs 2-5 (2-3), Studenternas

0-1 (5) Ville Aaltonen, 0-2 (23) Aaltonen, 0-3 (28) Joakim Hedberg, 1-3 (30) Urban Förare, 2-3 (32) Mickelsson, 2-4 (54) Hans Åström, 2-5 (74) Aaltonen. Domare: Jonas Sundelius, Vänersborg. Publik: 388.

Bottenlagets kännetecken: det är alltid en länk i kedjan som är för svag. Det såg helt enkelt precis ut som tidigare fiaskosäsonger; Sirius gjorde ofta många saker bra i matcherna, men brast i något avgörande moment. Den här gången var det hörnrusen, till Hydas frustration: ”Jag har ju ritat upp på tavlan därinne exakt vilka som skjuter på Bollnäs hörnor. Ändå släpper vi till tre gånger”. För i övrigt var det jämnt, men vad hjälpte det när Bollnäs sköt in 0-1 redan efter fem minuter; Aaltonen fick stå ostört som siste skytt och sikta in sig. Knappt 20 minuter senare var det dags igen: Aaltonen, siste skytt, inget rus, och 0-2. Snart kom också 0-3, vilket inte alls speglade matchbilden, men Sirius kom igen och reducerade två gånger innan paus: Wikholm spelade fram Förare till en första reducering, och Mickelsson satte den andra på hörna. Men när Sirius väl fått upp vittringen så rusade man återigen bort sig i andra halvleken, den här gången rusade man på Aaltonen, men istället fick ”Hans Majestät” Åström stå och skjuta ostörd som förste skytt. Och så blev det en femte rak förlust – men vi låg faktiskt ändå inte sist i tabellen då Ljusdal hade en aningen uslare målskillnad.

 

Sön 27 nov: Ljusdal-Sirius 6-4 (2-3), Ljusdals IP

0-1 (4) Niklas Benkelius, 1-1 (8) Valerij Lulumov, 1-2 (22) Viktor Broberg, 2-2 (35) Markku Huhtanen, 2-3 (39) Mickelsson, 3-3 (67) Lulumov, 4-3 (82) Lulumov, 5-3 (85) Mattias Wiberg, 6-3 (89) Patrik Skoglund, 6-4 (90) Broberg. Publik: 434.

Efter tolv träningsmatcher under försäsongen och fem träningsmatcher i serien var det nu dags för säsongens första verkliga tävlingsmatch. Emotsedd med skräckblandad förväntan, för visst var det spännande att äntligen få se en match där vi hade chansen att vinna, men samtidigt fanns ju risken att vi inte skulle göra det – vinna alltså, och när slutsignalen gick så Sirius tappat ledningen tre gånger om och de värsta farhågorna besannats. Sirius hade ledningen i halvtid efter att ha gjort tre mål, och hemmalaget kvitterat två av dem. Sirius första mål kom genom en oväntad prestation, då backen Benkelius snirklade sig igenom de gulgröna och satte bollen i mål, medan de två övriga kom av mer vana målskyttar; Broberg styrde in Werners frislag till 1-2 och Mickelsson rakade in en målvaktsretur till 2-3. I den andra halvan blev Sirius ängsliga, och man hade framförallt svårt att få stopp på Ljusdals-ryssen Valerij Lulumov, som stor och tung åkte rätt igenom det blåsvarta försvaret och kvitterade i 67:e minuten. Sirius höll dock krysset ända till 81:a minuten, då man rasade ihop helt och släppte in tre mål de sista tio. Ett tröstmål av Broberg på frislag var inte till mycket tröst. Vi hade redan genomlidit säsongen 01/02 då vi knappt vann en match, och säsongen 03/04 då vi heller knappt en match. Nu vägrade vi att vinna även säsongen 05/06, och man började undra hur länge man skulle mäkta med denna till synes oändliga rad av förluster.

 

Ons 30 nov: Sirius-Falun 3-3 (2-3), Studenternas

1-0 (5) Urban Förare, 1-1 (8) Tomas Jansson, 1-2 (18) Anders Gunnarsson, 1-3 (22) Jansson, 2-3 (30) Viktor Broberg, 3-3 (77) Henrik Esserius. Domare: Mikael Karlsson, Grästorp. Publik: 311.

En poäng på hemmaplan mot tabellsexan borde inte vara mycket att yvas över – men när tabellen räknades samman så var det här faktiskt den enda poängen i striden mellan Sirius och Ljusdal som inte togs i inbördes möten. Det var dessutom säsongens första poäng, men det var ändå ingen ohämmad glädje i Siriuslägret, där man snarare irriterade sig på att man inte fått med sig båda. Blåsvart inledde matchen bäst och gjorde 1-0 efter fem minuter; Förare efter starkt förarbete av Winbäck, men sedan kom smällarna slag i slag: först haltade Pirre Roos av planen, och sedan pangade Falun in 1-1 på hörna, 1-2 på hörna och 1-3 på straff sedan Dan Hjelm fallit väldigt enkelt. Sirius spelade illa i den första halvleken, men bjöds in i matchen då Mickelsson fixade en straff som Broberg satte, och i den andra halvan tog sig Sirius närmare och närmare en kvittering. Den kom till slut i den 77:e minuten då Esserius klämde in en hörna, och även 4-3 låg i luften mot slutet. Men det var just upp i luften Erik Hults skott gick, ur öppet läge efter en målvaktsretur. En pinne blev det, men det var inte många på läktaren som kunde glädjas med Sirius – trots gratis inträde stannade publiksiffran på patetiska 311 personer.

 

Sön 4 dec: Falun-Sirius 2-0 (1-0), Lugnet

1-0 (44) Dan Hjelm, 2-0 (79) Tomas Jansson. Publik: 687.

Lugnet var sannerligen ingen lyckoarena för de blåsvarta anfallarna. 2001: Falun-Sirius 6-0. 2003: Falun-Sirius 8-0. 2005: Falun-Sirius 2-0. Detta var alltså en i raden av extremt andefattiga insatser från Sirius uppe i Falun. I snöblandat regn tryckte Falun på från start, men Linken, dagens målvakt, agerade vägg. Ända tills halvlekens sista minut då Dan Hjelm slog ett frislag från kanten som styrdes in i mål via något Siriusben. Sirius skapade en enda målchans på 90 minuter, den var å andra sidan högkaratig då Winbäck frispelade Broberg framför mål, men denne la bollen utanför stolpen. I slutminuterna tappade Sirius bollen på mittplan, vilket gav Falun ett friläge som man förvaltade bättre än vad Broberg gjorde. Försvarsmässigt var det bra från Sirius sida, men i övrigt var det en extremt trist tillställning.

 

Ons 14 dec: Sandviken-Sirius 7-3 (6-1), Jernvallen

1-0 (10) Daniel Mossberg, 2-0 (15) Daniel Eriksson, 3-0 (17) Andreas Westh, 4-0 (19) Stefan Andersson, 4-1 (20) Christian Mickelsson, 5-1 (31) Patrik Nilsson, 6-1 (34) Nilsson, 6-2 (71) Mickelsson, 6-3 (72) Magnus Burman, 7-3 (89) Nilsson. Domare: Jonas Kandell, Västerås. Publik: 1192.

Inför säsongen tappade vi vår bäste spelare, kanonskytten Magnus Burman, till Villa. Men efter bara halva höstsäsongen var han tillbaka i Uppsala igen, efter att ha tröttnat på tillvaron i farmarklubben LAIK och bett om att få lånas ut till blåsvart. Dessutom gjorde Andreas ”Erra” Eriksson en tillfällig comeback för att täcka upp för skadade Roos och Hellboy på mittfältet. Det var glada nyheter, även om comebackerna inte innebar att vi kunde undvika den årliga överkörningen på Jernvallen. Den första halvleken var usel: Fyra gånger om smällde det till på tio minuter; 1-0 på frislag, 2-0 och 3-0 på hörna och 4-0 på straff. Mickelsson reducerade, men Patrik Nilsson gjorde snabbt två mål till, och det såg ut att dra iväg mot tvåsiffrigt. Men i den andra halvan såg det bättre ut – mycket bättre faktiskt. Sirius inledde med att hålla tätt trots två man utvisade, och Sirius reducerade sedan två gånger om: Mickelsson på straff efter att Broberg blivit neddragen, och nygamle Burman sköt in ett långskott. SAIK gjorde sedan 7-3, men Sirius vann faktiskt den andra halvleken, och Hydas var nöjd: ”Det var fjorton nya kameler på isen i andra”, kommenterade Hydas något obegripligt till UNT.

 

Fre 16 dec: Sirius-Ljusdal 4-3 (3-2), Studenternas

1-0 (13) Viktor Broberg, 1-1 (33) Patrik Skoglund, 2-1 (34) Magnus Burman, 3-1 (38) Christian Mickelsson, 3-2 (45) Mattias Wiberg, 3-3 (50) Mattias Sand, 4-3 (90) Broberg. Domare: Håkan Nystedt, Strängnäs. Publik: 512.

Håller man på Sirius bandy hänger tillvaron ofta på en skör tråd. Många är de mål som har fallit i slutminuterna, och som har varit helt avgörande för blåsvarts framtid. Ett av dessa – fast vi visste det kanske inte riktigt då – var Viktor Brobergs skruvade frislag som slank in under Ljusdals stackars juniormålvakt på övertid. Detta mål innebar nämligen: a) Två enormt viktiga poäng i fyrapoängsmatchen i tabellens botten. b) Att Sirius tack vare dessa två poäng knep den viktiga sjundeplatsen som innebar en bonuspoäng i fortsättningsserien. c) Att Sirius tack vare denna bonuspoäng slog Ljusdal på målskillnad i fortsättningsserien, vilket innebar slutspel istället för kvalspel, samt (dock med en något mer tveksam härledning) d) Att Sirius därmed hade lagt grunden för sin enda riktiga storhetsperiod i modern tid, som skulle komma att leda till bl.a. semifinalen 2009.

Matchen på Studenternas blev som man kunde vänta sig en spänd och tillknäppt tillställning, med mycket krig och lite skönspel, där lagen målmässigt följdes åt ända till den 90:e minuten. Broberg både avslutade och inledde målskyttet; i 13:e satte han 1-0 ur liten vinkel. Ljusdal kvitterade på frislag efter en halvtimme, men Burman tog tillbaka ledningen minuten senare på hörna, och sedan satte Mickelsson ett snyggt mål till 3-1 då han lyfte bollen över en Ljusdalsklubba, för att sedan sopa in bollen på halvvolley. Bortalaget var dock aningens bättre i den första halvleken, man reducerade på en hörna innan paus, och kvitterade på en till hörna strax efter paus. I andra spelade Sirius dock oklanderligt, man bjöd inte på en millimeter, och Bomark stod i stort sett sysslolös i målet. Men det dröjde som sagt till övertiden innan utdelningen kom; Sirius fick ett frislag ute vid linjen, alla väntade sig ett inspel, men Broberg saftade på med ett skruvat skott – och en oförberedd stackars målvakt i bortaburen fick se bollen smita in under kroppen. Ljusdal knäckte klubborna, medan Sirius firade säsongens första seger som ett SM-guld.

 

Sön 18 dec: Bollnäs-Sirius 7-3 (2-1), Sävstaås

0-1 (34) Andreas Eriksson, 1-1 (40) Joakim Hedberg, 2-1 (41) Hans Åström, 3-1 (48) Åström, 4-1 (51) Hedberg, 5-1 (63) Hedberg, 5-2 (71) Henrik Esserius, 6-2 (73) Hedberg, 6-3 (83) Eriksson, 7-3 (87) Magnus Granberg. Domare: Peter Öhrlund, Örebro. Publik: 1070.

Att ta ledningen på Sävstaås är faktiskt inte särskilt kul. Det enda det innebär är nämligen en väntan på den oundvikliga vändningen. För den kommer nämligen. Alltid. Sirius gjorde en bra första halvlek i Bollnäs, och det där ledningsmålet kom i 31:a minuten då vårt comeback-kid Erra enhandslobbade bollen över en utrusande Oksanen i Bollnäsmålet. Men vändningen kom redan innan halvtid, och Bollnäs behövde inte ens jobba för den då Sirius slarvade två gånger om, och Jocke Hedberg och Hans Åström vände matchen inom drygt en minut. Och i andra halvleken åkte rullgardinen ner. Winbäck var ofta bra offensivt, men det läckte duktigt på hans vänsterkant, och snart stod det 5-1 på tavlan. Esserius reducerade på hörna, och det sista Siriusmålet stod Erra för. Bäst för dagen var istället Faluns sena vändning mot Ljusdal; från 3-5 till 7-5, och Sirius höll sig därmed fortfarande ovanför sistaplatsen.

 

Mån 26 dec: Sirius-Hammarby 5-10 (2-5), Studenternas

1-0 (4) Magnus Burman, 1-1 (12) David Karlsson, 1-2 (16) Rickard Koch, 2-2 (21) Viktor Broberg, 2-3 (24) Marcus Bergwall, 2-4 (29) Bergwall, 2-5 (33) Stefan Erixon, 2-6 (55) Göran Rosendahl, 3-6 (67) Christian Mickelsson, 3-7 (69) Kalle Spjuth, 3-8 (72) Spjuth, 4-8 (77) Burman, 4-9 (82) Karlsson, 4-10 (84) Bergwall, 5-10 (87) Mickelsson. Domare: Peter Öhrlund, Örebro. Publik: 1976.

Trots tabelläget så lockade ett hemmamöte mot Bajen nästan 2000 personer till Studan, för första gången på många herrans år – många stockholmare förstås, men det var också många med blåsvarta sympatier som ville se bandy denna snöiga annandag. Serien började dra ihop sig, och Hydas tänkte framåt och satsade offensivt genom att dra ned Mickelsson på mittfältet: ”Defensiven har varit bra, men vi måste få igång offensiven till fortsättningsserien”. Och visst lossnade det framåt – och bakåt. Sirius tog en tidig ledning då Burman pangade in ett frislag från kanten, och en comebackande Pirre Roos var nära att sätta tvåan. Istället kvitterade David Karlsson efter att Kyller klubbats ned, och gästerna satte också 1-2, men så här långt hängde blåsvart med, och Broberg gjorde 2-2 på en hörnvariant. Vid ställningen 2-3 kom så Förare helt fri, lurade ned Jonas Svensson i målet, men la sedan bollen utanför. Och därefter rann det iväg, mycket beroende på att Linken inte hade sin bästa dag i målet, samtidigt som Bajen tilläts att kontra på Sirius istället för tvärtom. Sirius gjorde ändå tre mål i den andra halvan: 3-6 satte Mickelsson på hörna, 4-8 gjorde Burman på hörna, och 5-10 var återigen Mickelsson; ett skott i skäret som satt i burgaveln. Tvåsiffrigt i baken för första gången under säsongen – men det kunde man ta med jämnmod. Desto roligare att det för första gången i mannaminne rådde något som påminde om trängsel på Studans huvudläktare.

 

Ons 28 dec: Sirius-Broberg 5-9 (2-5), Studenternas

0-1 (3) Per-Olov Strand, 0-2 (5) Erik Olovsson, 0-3 (8) Sergej Bezobrasov, 0-4 (26) Jonas Nygren, 0-5 (30) Olovsson, 1-5 (35) Viktor Broberg, 2-5 (45) Christian Mickelsson, 3-5 (61) Urban Förare, 3-6 (63) Bezobrasov, 4-6 (68) Håkan Kyller, 4-7 (73) Ola Hallberg, 4-8 (76) Olovsson, 4-9 (83) Svenne Olsson, 5-9 (85) Pierre Roos. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 411.

Det gick inte åt rätt håll inför fortsättningsserien, för hemmamatchen mot Broberg (bandylaget) var faktiskt säsongens så långt sämsta insats. ”Vi är inte med i matchen”, sa Broberg (Viktor) efter matchen. ”Vi har varken offensiv eller defensiv, vi måste sätta oss och prata igenom vad vi håller på med”. Siffrorna ser kanske inte så förskräckliga ut, men då ska man veta att bakom dessa döljer sig en otrolig effektivitet av Sirius – man gjorde mål på fem av sammanlagt sex hörnor. Redan efter åtta minuter stod det 0-3 på tavlan. Tack vare att Broberg (Viktor) och Mickelsson gjorde mål på halvlekens två enda skott stod det ändå smickrande 2-5 i halvlek. Efter att Förare (varianten© såklart) och Kyller gjort ytterligare två hörnmål hade Sirius underligt nog kontakt i matchen, och Broberg (Viktor) prickade ribban. Sedan drog dock Broberg (bandylaget) mycket rättvist ifrån, och återstod gjorde bara ett tröstmål av Pirre Roos – på hörna förstås.

 

Fre 30 dec: Edsbyn-Sirius 7-3 (1-2), Dina Arena

1-0 (10) Petteri Lampinen, 1-1 (12) Viktor Broberg, 1-2 (14) Urban Förare, 2-2 (48) Magnus Olsson, 3-2 (55) Per Hellmyrs, 4-2 (64) Jonas Edling, 5-2 (77) Edling, 6-2 (83) Joakim Hedqvist, 7-2 (85) Hellmyrs, 7-3 (89) Håkan Kyller. Domare: Tomas Nordin, Sundsvall. Publik: 1938.

7-3 i baken var ett populärt resultat på bortaplan det här året – vi spelade det mot Broberg, Sandviken, Bollnäs, och i serieepilogen mot Edsbyn. Bakom siffrorna denna gång doldes en oerhört bra första halvlek, där Sirius faktiskt hade ledningen i halvtid mot de svenska mästarna. Mest var det kanske Bomarks förtjänst, men hela Sirius var bra; efter ett tidigt 1-0-mål kvitterade Broberg på hörna i 12:e, och två minuter senare tog samme Broberg ned en långboll och skarvade vidare till Förare, som fick yta att åka på och sköt in bollen. I andra tröt orken, Byn och Hellmyrs gasade på, och då kunde det bara sluta på ett sätt – sex raka Byn-mål, innan Kyller tröstmålade till 7-3 på hörna i slutminuterna.

 

Edsbyn	14	13	0	1	101-50	26
Sandviken	14	9	2	3	80-51	20
Broberg	14	8	1	5	64-59	17
Hammarby	14	8	0	6	86-50	16
Bollnäs	14	8	0	6	66-70	16
Falun	14	5	2	7	50-66	12
Sirius	14	1	1	12	41-86	3
Ljusdal	14	1	0	13	53-109	2