Sandvikens AIK – Göransson Arena

“…lämpar sig utmärkt för schlagerfestivaler, kattutställningar och öldrickning i baren…”

Utifrån ser Göransson arena ändå ganska häftig ut…

Hur är det att vara på arenan?
År 2009 slog Göransson Arena upp portarna för första gången, och samtidigt fick vi se ett helt nytt koncept och en ny nivå för bandyarenor i Sverige. Göransson Arena är ett skinande skrytbygge, som lämpar sig alldeles utmärkt för schlagerfestivaler, rally-SM, Tomas Ledin-konserter, kick off-events, konferenser, öldrickning i baren och allmänhetens åkning. Men tamejfan inte för bandy. Visst är det bekvämt, behagligt ljum temperatur, bra belysning och gott öl i kranarna i baren, men det finns absolut ingen känsla i Göransson Arena. Entréhallen är skinande blank med glasfasad mot parkeringen utanför. För att komma till innerplan går man upp för en trappa, sedan tar man rätt dörr så att man inte hamnar i restaurangen eller någon av de fem konferenssalarna. Läktarna rymmer lite knappt 4000 åskådare – de allra flesta sittandes, vilket förstås är det mest uppenbara av alla fel i Göransson Arena. Den enda ståplatsläktaren finns bakom målet på ena kortsidan, och denna ockuperas huvudsakligen av SAIK’s sambaorkester. Läktarna som sträcker sig längs de båda långsidorna följer takets valvbågar, och här gäller alltså sittplats för hela slanten – lyxigt dessutom med tygöverdragna stolar i svart, rött och blått. På den andra kortsidan finns inga läktare, utan istället arenans restaurang med panoramafönster, där man kan sitta bekvämt och hälla i sig mat och dryck istället för att delta i stämningsskapande på läktaren. Exteriört är dock Göransson Arena inte så dum, med sitt mjukt välvda tak över en pampig glasfasad liknar arenan ett rymdskepp som slagit sig ner på parkeringsplatsen. Göranssons stora och enda egentliga fördel är dock att den ofta är uppbokad för kattutställningar, motorshower eller något annat, och vid sådana tillfällen får SAIK flytta utomhus och spela bandy på underbart trevliga Jernvallen istället.

…men inuti möts man av sittplatsläktare och sterilt lysrörsljus. Hejdå bandykänsla.

 

Stämning/klack
Göransson Arena erbjuder en ny nivå av tystnad. SAIK-publiken framstår närmast som lobotomerad och reagerar inte på mål, hån eller någonting annat. Det enda ljud som hörs är det sporadiska klapprandet från handklapporna. En helt annan femma blir det de gånger SAIK får spela på Jernvallen, då Sandvikenpubliken lever upp och faktiskt hejar på sitt lag. SAIK’s supporterförening heter helt enkelt Sandviken supporters, och i denna ingår den så berömda Sambaorkestern. Mycket samba blir det dock inte under grundserielunken, utan här krävs det slutspel för att tända till.

Här har Sandviken Supporters har åkt upp till Bandykyrkan för att heja fram sitt lag i semifinalen 2006. Man fick dock åka hem besvikna. Foto: Mija Larsson, www.saik.com.

 

Var kan man ta en öl?
En klassisk och härlig pub hittar man i Mulligans, på Hyttgatan rakt upp från stationen sett.

Lite om Sandvikens AIK
SAIK, stålmännen från Sandviken, är minsann inte vilken klubb som helst. Här är svansföringen högre än på något annat håll i landet; man spelar i bandysveriges dyraste och lyxigaste hall, står över värdsliga ting som budgettak och elitlicenser, och efter att ha spelat minst semifinal varenda säsong sedan 1995 [skrivet år 2017] så börjar säsongen på riktigt självklart inte förrän i mars månad. Kanske finns orsaken till klubbens självklara stöddighet att finna i klubbens rötter: SAIK bildades 1901 som IK Stjärnan i kvarteren kring Storgatan och Stålgatan, och man var då arbetsledarnas och tjänstemännens lag. Arbetarna hittade man istället hos rivalerna Kronan. Kronan skulle sedermera bli Sandvikens IF, medan Stjärnan bytte namn till – rätt gissat – Sandvikens AIK. Bandyn kom upp på programmet 1922, och idag är SAIK en stark kandidat till Sveriges näst bästa bandylag genom tiderna. I maratontabellen tronar man överst, och i SM-tecken räknat ligger man på en delad fjärdeplats med sina nio guld. De första av dessa två kom i mitten av 40-talet, då man anfördes av en av bandyns mest mytomspunna spelare någonsin: Måldomarnas skräck, skarpskytten Ejnar Ask. Därefter dröjde det länge innan nästa mästartitel, och en av de största SAIK-stjärnorna, Lars ”Knatten” Olsson, förblev därför guldlös. Men SAIK’s verkliga storhetstid inleddes i mitten av 90-talet, och framförallt då under perioden 1996-2015: 20 säsonger, 20 semifinaler, 13 finaler och 7 SM-guld – en imponerande svit, möjlig mest tack vare god uppbackning av storsponsorn Sandvik, närvaron av ett av landets två bandygymnasier med riksintag, samt en generös tolkning av klubbens budgetar av förbundets ekonominämnd. Några av de viktigaste spelarna på planen under denna era var: den storkäftade Magnus ”Murren” Muhrén, Stefan ”Pumpen” Andersson, den nyktre alkoholisten Daniel Mossberg, den hårdskjutande Patrik Nilsson och smålänningen Christoffer Edlund. Även Stålkvinnorna i SAIK’s damlag har fina meriter i bagaget, med tre SM-guld, 1993, 2007 och -13. Inom föreningen ägnar man sig även åt fotboll och bowling, och fotbollssektionen hör faktiskt till det exklusiva sällskap som spelat allsvenskt. Den allsvenska säsongen spelade man 54/55, vilket ger klubben en tredjeplats från slutet i den allsvenska maratontabellen.

Förhoppningsfulla SAIK-spelare rader upp sig inför finalen 2008. Man fick dock åka hem besvikna. Foto:http://www.saik.com

 

Lite om Sandviken
Sandviken, Gästriklands största stad näst Gävle, hyser cirka 23 000 invånare. Sandviken har två personer och ett grundämne att tacka för sin existens: Henry Bessemer, Göran Fredrik Göransson och järn. Henry Bessemer var en engelsk ingenjör som på 1850-talet uppfann en ny metod att framställa stål, Bessemermetoden kallad. Göran Fredrik Göransson, ägare till Högbo bruk strax norr om nuvarande Sandviken, köpte patent på metoden och anlade 1862 ett nytt stålverk vid Storsjöns strand, där det tidigare endast fanns sand. Kring stålverket växte sedan staden Sandviken snabbt upp, under överinseende av konsul Göransson, som lär ha haft Chicago som förebild för sin nya stad. Likheterna är dock ganska svåra att se idag. Så småningom hittade den berömde bruksarkitekten Ralph Erskine till Sandviken, denne ritade under 60- och 70-talen ett antal av stadens bostadsområden, särskilt berömt är området ”Nya Bruket” ett stenkast från centrum, med sina varma färger, loftgångar och gräsmattor. Än idag är det gamla stålverket, som nuförtiden heter Sandvik, det dominerande företaget på orten med sina drygt 5000 anställda. Årets happening i Sandviken är ”Bangen”, eller Sandviken Big Band Bang, en jazz och blues festival som startades upp av Sandviken Big Band, en av landets flitigaste storbandsjazzorkestrar. Sandviken har fostrat inte mindre än två vinnare i den svenska schlagerfestivalen, den megafolklige medelklassrockaren Tomas Ledin (Just nu, 1980) är sandvikare, likaså den operasjungande mezzosopranen Malena Ernman (La Voix, 2009). Därtill kommer författaren Daniel Åberg från Sandviken, och frankrikeproffset Kim Källström och proggaren Totta Näslund är födda här. Dessutom har skådespelaren Geena Davis varit utbytesstudent i Sandviken.

Ett av de Ralph Erskine-ritade husen på Nya Bruket.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Sandviken trafikeras av Tåg i Bergslagen’s linjer Gävle-Mjölby och Gävle-Laxå, vilket innebär direktförbindelser med bl.a. Falun, Fagersta och Örebro. Därtill går det gott om bussar ifrån Gävle. Från stationen är det knappa 15 minuter att gå till arenan. Gå ut på Stationsvägen och till vänster, sedan första till höger på Södra Järngatan upp till Fredriksgatan. Följ denna åt vänster i drygt 500 m fram till korsningen. Ta där vänster på Årsundavägen, gå under järnvägsbron och 500 m till, sedan dyker Göransson upp på vänster hand.
Rv 80 från Gävle: Ta den första avfarten mot Sandviken Ö, vid trafikplatsen med samma namn. Följ Gävlevägen i några hundra meter förbi avfarten till Lövbacken, ta sedan nästa till vänster på Mossvägen. knappt 1,4 km, ta sedan andra till vänster på Mossvägen. Följ Mossvägen/Fredriksgatan rakt fram i drygt 2 km, längs med järnvägen och förbi stationen. Ta sedan till vänster i korsningen mot lv 275 och Gysinge. Följ Årsundavägen under järnvägsbron och 500 m till, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.
Rv 80 från Falun: Ta den första avfarten mot Sandviken V, vid trafikplatsen med samma namn, och håll höger till Gävlevägen. Följ denna i 1,5 km, rakt fram i den första rondellen, och ta höger i nästa rondell mot Gysinge. Följ Sveavägen/Årsundavägen rakt fram i drygt 1,5 km, under järnvägen, ta sedan vänster till Sätragatan till parkeringen utanför Göransson.