Hammarby IF – Zinkensdamm

“…den allra främsta bandyarenan mitt ibland Stockholms hus och avgaser…”

Hur är det att vara på arenan?
Bandy må vara landsbygdens sport, men frågan är om man inte istället hittar den allra främsta bandyarenan mitt ibland Stockholms hus och avgaser. En gång i tiden kallades Zinken för ”Zunken”, och var inte mycket att skryta med, men efter ombyggnaden 2004 då den nya huvudläktaren tillkom så är Zinkensdamm ganska perfekt anpassad för sitt syfte. Denna läktare är, frånsett att den är helt och hållet byggd i omysig betong, en av landets bästa bandyläktare. Läktaren sträcker sig längs hela västra långsidan, är hög och luftig och bjuder en utmärkt utsikt över planen. Dessutom känns allt nytt och fräscht, så att till och med toalettbesöken är en fröjd på Zinkensdamm. Även läktaren på östra långsidan vid Ringvägen är nybyggd, denna är lägre och inte lika luftig, men fortfarande ganska bra. Men det allra bästa med Zinken är såklart det unika läget: Mitt bland krogar och mångmiljonbostadsrätter på hippaste Södermalm, med krypavstånd till tunnelbanan och den mysiga parken Tantolunden kring knuten – helt unikt inom bandysverige. Zinkensdamm tjänar på sommaren som fotbolls- och friidrottsanläggning, vilket gör den till en av få bandyarenor med löparbanor. Namnet Zinkensdamm kommer för övrigt från köpmannen Frantz Zinck. Denne bodde endast på platsen i fem år i slutet av 1600-talet innan han tog ned skylten, men det klatchiga namnet fastnade hos stockholmarna. Dammarna i fråga var karpdammar som var populära på 1600-talet.

Zinkens huvudläktare i en novemberkväll 2007, med en liten skara Siriussupportrar på plats.

 

Stämning/klack
Hammarby var länge svensk bandys viktigaste kassako, och vann sedan man gick upp i högsta serien 1995 publikligan under 15 raka säsonger. Nu har man dock tappat ledartröjan till Villa, även om publiksiffrorna på Zinken fortfarande är goda. Även stämningen har börjat gå utför – Bajen Fans har naturligtvis överlägset störst potential bland svenska bandyklackar, men under serielunken är det inte längre speciellt ösigt på Zinkens klacksektion.

Bajen Fans finns på läktaren vid Ringvägen, här en bild från Annandagen 2008. Foto: Shane in Sweden.

 

Var kan man ta en öl?
Det är bara att välja och vraka, det finns massor av krogar nära Zinken. Är plånboken tunn så är ölen förstås allra billigast på Dovas.
Bajenhaket nr. 1 är så klart klassiska Kvarnen som kan vara värt ett besök. Kvarnen ligger dock ett par km från Zinken, vid Medborgarplatsen.

 

Lite om Hammarby IF
Hammarby kan med fog sägas vara en av de mest mytomspunna idrottsföreningarna i hela landet. Det är den enda av de tre stora stockholmsklubbarna som kan göra anspråk på att vara folkkär, och det är ingen slump att både rikstönten Stig Helmer Olsson och Jonas Karlssons julhund från julkalendern 1999 håller på just Hammarby. Hammarbymyten bygger mycket på att man är det folkliga laget som aldrig vinner, vilket länge stämde in synnerligen väl på klubbens bandysektion – trots mängder av landslagsspelare och hela sju finaler hade man inte lyckats vinna ett enda SM-guld, tills förbannelsen sprack när man i sin åttonde final slog Bollnäs i snökaos. Klubbens ursprung ligger i Hammarby Roddförening, bildad 1889, som höll sina tävlingar på Hammarby Sjö mellan Nacka, Södermalm och Hammarbyhamnen. 1897 ombildades klubben till en allmän idrottsförening, och detta räknas som klubbens födelsedatum. Bandy togs upp på programmet 1905, men framgångarna var det länge ganska tunnsått med. De första decennierna i allsvenskans historia var Hammarby ett notoriskt jojo-lag, man gjorde 7 försök utan att lyckas hänga kvar en enda gång. 1956 klarade man sig dock, och redan året därpå ledde den unge Leif Fredblad sitt Bajen till en oväntad final, som dock förlorades mot Örebro. Och nästa chans lät vänta på sig – Hammarby åkte ur 1969, och det dröjde 26 år innan man var tillbaka. 1995 började en ny era då man gjorde comeback i allsvenskan, och uppbackade av storpublik och starka finansiärer värvade man halva landslaget och nådde snart toppen. Hade det inte varit för att man drabbats av gummiben varenda gång man åkte ut på Studenternas hade Hammarby varit 00-talets stora dominanter, men istället radade man upp silver efter silver. Men 2010 smällde det till, i en snöig tillställning på Studenternas besegrade man Bollnäs, och 2013 kom ytterligare ett guld i en historisk final mot SAIK – den spelades nämligen på nationalarenan Friends inför en rekordpublik på över 38 000 åskådare. Hammarby beskylls ofta för att vara ett köplag, och detta med viss rätta. Den ende egna produkten som gjort ett verkligt avtryck är 30-talets multimålvakt Sven ”Svenne Berka” Bergqvist (odödliggjord i Alice Babs-melodin ”Vårat gäng”). De båda gustavsbergarna Leffe Fredblad och David Pizzone-Elfving kan med lite god vilja kallas stockholmare, annars är de största hammarbyarna från andra delar av landet, som Småland (Jonas Claesson, bröderna Einarsson), Kalix (Olov Englund och Carl-Johan Rutqvist) eller Uppsala (Andreas Eskhult och Göran Rosendahl). Smeknamnet Bajen kommer förresten från det anglifierade uttalet av klubbnamnet: Hammarbaj. Hammarbyar kan finnas över hela landet, men klubbens geografiska bas är Södermalm, och supporterbasen kommer främst från ”söder om Söder”. Ett axplock av kända Hammarbysupportrar är artisterna Stefan Sundström, Moneybrother och ”Weeping willows”-Magnus Carlson, skådespelarna Alexander Skarsgård och Jonas Karlsson, författaren Stig ”Slas” Claesson, samt legenden Kenneth ”Kenta” Gustafsson.

Hammarbytruppen från 2012, när laget stod på sin topp.

 

Lite om Södermalm
Södermalm är en stadsdelsförvaltning i Stockholm med 115 000 invånare, och består förutom själva Södermalm även av Gamla Stan, Långholmen, Hammarbyhamnen, samt några mindre öar. Stadsdelen inrymmer alltså stadens vagga, för Gamla Stan är ju det ursprungliga Stockholm, där Birger Jarl grundade staden på 1200-talet. Själva Södermalm är en ö, numera efter landhöjningen dock en konstgjord sådan då den avskiljs från fastlandet av Hammarby kanal och slussar. Åsön, som är öns ursprungliga namn, var den första stadsdel som Stockholm började expandera över, detta skedde på 1500-talet. Söder blev till en fattig arbetarstadsdel, och om den eländiga tillvaron här under 1700-1800-talen kan man bl.a. läsa i Per Anders Fogelströms arbetarepos ”Mina drömmars stad”. Efter en omfattande gentrifiering är Södermalm idag istället snarare ett tillhåll för en nyrik medelklass; i synnerhet journalister – över 10 % av Sveriges journalistkår bor på Södermalm. På Söder hittar man många av Stockholms sevärdheter och landmärken. Katarinahissen vid Slussen är en offentlig hiss som transporterar Stockholmsflanörer upp till Söders höjder, där man bl.a. hittar Mosebacke, en av Stockholms klassiska nöjesinstitutioner. Fåfängan är en fin utsiktspunkt på östra Södermalm, och Vita Bergen och Tantolunden är två kända parker. Här ligger också ett av Stockholms högsta hus, den 84 m höga Skatteskrapan, som numera rymmer studentbostäder och en skybar. Södermalm finns beskrivet mängder av populärlitteratur, som t.ex. i böcker av Per Anders Fogelström, Ivar Lo-Johansson, Stieg Trenter och Stieg Larsson, samt barnboken Anderssonskans Kalle. Eller så kan man lyssna på när Anna Järvinen tar en promenad längs Götgatan. Några kända personer med rötter på Söder är skalden Carl Michael Bellman, den legendariska skådespelerskan Greta Garbo, trubaduren Fred Åkerström och Olle Adolphson, rockrumlaren Ulf Lundell, proggitarristen Bo Anders Persson, regissören Vilgot Sjöman, skådespelerskan Pernilla August, skådespelarbröderna Alexander, Gustav och Bill Skarsgård, skådespelarsyskonen Melinda och Joel Kinnaman, nobelprispoeten Tomas Tranströmer, kvinnotjusaren Lasse Lönndahl, mångsysslaren Janne ”Loffe” Carlsson, skådespelerskan Brita Borg, f.d ministern Jens Orback, journalisten Bengt Bedrup, författarna Niklas Rådström och Jonas Hassen Khemiri, rapparen Petter och musikern ”Idol-Danny” Saucedo. Söder har, eller snarare hade, en egen socialekt: den numera nästan utdöda stockholmska arbetarslangen ekensnack.

Söder Mälarstrand sett ifrån Gamla Stan.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/till fots: Zinkensdamm når man enkelt med tunnelbanan. Ta röda linjen mot Fruängen/Norsborg och kliv av vid Zinkensdamm, varifrån man bara har någon minut att gå. Gå upp och fortsätt sedan rakt fram längs Ringvägen, korsa Hornsgatan så ligger Zinken strax till höger.
E4 från Uppsala/E18 från Enköping/E18 från Norrtälje: Följ Essingeleden söderut till Kungsholmen, och ta avfarten mot Vällingby. Ta till höger i första korsningen till Lindhagensgatan, fortfarande mot Vällingby. Ta sedan den andra avfarten i den stora rondellen till Rålambshovsleden, och håll direkt höger mot Södermalm till Gjörwellsgatan. Håll sedan till vänster mot Södermalm till Rålambsvägen, och fortsätt rakt fram på Långholmsgatan över Västerbron. Fortsätt rakt fram mot Hornstull, och ta sedan nästa till vänster på Hornsgatan efter tunnelbanestationen. Ta sedan andra till höger på Ringvägen och lycka till med att hitta en parkeringsplats.
E4/E20 från Södertälje: Ta av mot Södermalm vid trafikplats Västberga, och håll vänster mot Södermalm. Fortsätt rakt fram på Södertäljevägen och över liljeholmsbron, och ta sedan höger mot Skanstull till Hornsgatan. Ta sedan andra till höger på Ringvägen och lycka till med att hitta en parkeringsplats.
Rv 73 från Nynäshamn: Sväng av mot Hammarby Sjöstad jämte Globen. Kör rakt fram längs Hammarbybacken mot Södermalm, kör rakt fram i rondellen under Skanstullsbron, och följ Skansbron över Hammarbykanalen. Håll sedan höger under Skanstullsbron, och sedan vänster mot Skanstull upp på Ringvägen. Ta vänster, följ vägen i 1,5 km till Zinkensdamm, och lycka till med att hitta en parkeringsplats.