IFK Kungälv – Skarpe Nord

“…när de tyngre långtradarna dundrar förbi skakar det i hela läktarna…”

Hur är det att vara på arenan?
Skarpe Nord är tveklöst landets mest underligt lokaliserade bandybana, där den ligger inklämd mellan E6:an, Nordre älv och ett villaområde. Fast egentligen är det kanske inte Skarpe Nord som är galet placerad, utan motorvägen som är hänsynslöst dragen, eller som det så vackert uttrycks i en blogg jag läst någonstans: ”arenan tycks ha legat där sedan urminnes tider och civilisationen har sakta men säkert klämt in den i ett litet hörn”. Arenan är alltså belägen snett under motorvägsbron där E6:an korsar Nordre älv, när de tyngre långtradarna dundrar förbi skakar det i hela läktarna, och när västvindarna friskar i kan det dessutom blåsa ner salt på isen. Så det låter kanske som att Skarpe Nord bara är pest och pina, men om man anstränger sig lite kan man se charmen med det hela också. Frånsett läget så är Skarpe Nord en väldigt typisk allsvensk bandyarena av den gamla skolan. Läktarna är av standardtyp, d.v.s. en liten huvudläktare bestående av en träläktare med plåttak och väggar, och en taklös träläktare på den andra långsidan. Lyckas man sedan tänka bort dånet från motorvägen så är läget egentligen kanon, mitt i villaområdet mindre än en kilometer från Kungälvs centrum. Positivt är också att arenan enbart är tillägnad bandyn, här finns inga hockeyhallar eller andra anläggningar som drar uppmärksamheten från bandyplanen. Namnet Skarpe nord kommer för övrigt från en bastion på Bohus fästning.

En lastbil från Schenker passerar över läktaren på Skarpe Nord.

 

Stämning/klack
Kungälvs klack heter Skarpa Gubbar och de är lika trevliga och göteborgsgoa som man kan ana av namnet. Klacken kan räknas till en av de mer pålitliga i bandysverige, man har bra uppslutning, sångintensitet och åtminstone hyfsat originella ramsor. Publiksnittet är medelbra, man brukar ligga strax över 1000 åskådare.

Skarpa gubbar eldar på på Skarpe Nord.

 

Var kan man ta en öl?
Kungälvssupportrarna hittar man på Tre Kockar som ligger vid rondellen nära busstationen i centrum. Stället liknar mest matsalen i ett svenskt kommunhus, men här finns åtminstone öl och trevliga bandyfans att språka med.

 

Lite om IFK Kungälv
IFK Kungälvs klubbfärger är rött och blått istället för de blåvita färger som är standard för kamratklubbar. Vid bildandet 1940 var man dock ingen kamratförening, då hette man istället Stadsgränsens IF, ett namn som kan förklaras med att man spelade bandy på Valbergsdammens is, alltså strax utanför stadsgränsen. Namnet var dock upptaget av en göteborgsklubb, och man sökte då inträde i Kamratfamiljen. 1963 stack man för första gången upp nosen i bandyallsvenskan, och man blev därmed det första laget från den numera starka bandyregionen Västra Götaland att nå den högsta serien. 1965 fick man sin bandybana på Skarpe Nord, som då måste ha varit en av landets vackrast placerade bandybanor. I tre år fick man spela här utan trafikbuller innan motorvägsbron drogs över stället. Kungälv har sedan dess gjort tre längre sejourer i den högsta serien, 1969-78, 1984-98 och 2008-16 – det sistnämnda besöket avslutades nesligt med en tvångsdegradering p.g.a. allt för trasslig ekonomi. Höjdpunkterna för klubben har varit de tre semifinalerna, -73 mot Örebro, -75 mot Ljusdal och -87 mot Motala. På 70-talet arrangerade Kungälv ”Korv-Snoddas cupen”, där traditionen med nattmatcher, som sedan togs med upp till World Cup i Ljusdal, började. Cupen var döpt efter den 165 kg tunga korventreprenören Korv-Snoddas, och samtliga priser utgjordes av korv. Kungälvs främsta rivaler är Ale/Surte från andra sidan Göta Älv. Föreningen har inte fostrat några större spelare, de största kungälvsprofilerna har varit inflyttade, som t.ex Torbjörn Ek, Andreas Bergwall och bandynomaden Stefan Nordén. IFK Kungälv är idag en ren bandyförening, men man har tidigare utövat fotboll, skidåkning och orientering, samt bordtennis, där den avknoppade sektionen Kungälvs BTK fostrat VM-mästaren Erik Lindh.

IFK Kungälv kring 2008, med bl.a. de blivande blåsvarta Putte Johansson och Jakob Jenefeldt i laget.

 

Lite om Kungälv
Kungälv är en stad med mycket gamla anor, men idag fungerar den mest som en ganska bemedlad förstad till Göteborg, då det endast är två mil mellan städerna. Inklusive stationssamhället Ytterby bor här c:a 22 000 invånare. Kungälv har anor sedan 900-talet då det hette Konghelle, staden omnämndes i isländska sagor från detta århundrade. Den norske kungen Sigurd Jorsalfare bosatte sig här och Konghelle blev då en av Norges viktigaste städer. Det var samtidigt också Norges sydligaste utpost, och blev p.g.a detta hårt ansatt av krigiska svenskar, som brände ned staden åtskilliga gånger. Under den tiden uppfördes också Kungälvs största attraktion, Bohus fästning, vilken byggdes i början av 1300-talet av Norges kung Håkon V som en befästning mot Sverige. Kungälv blev svenskt i slutet av 1600-talet, och slapp därmed ifrån sin utsatta position, men det blev ingen vidare tillväxt, och Kungälv var länge Bohusläns minsta stad. Kungälv är idag en mysig liten småstad, lite som västkustens Trosa, med bevarad gammal bebyggelse längs huvudstråket Västra Gatan. När det gäller industrier är Kungälv mest förknippat med kex, Göteborgs Kex närmare bestämt. Inom Kungälvs kommun ligger också den glassiga seglarstaden Marstrand. En mörk händelse i Kungälvs nutidshistoria var när Kungälvspojken John Hron mördades av ett gäng skinheads. Bandyn är Kungälvs största idrott, men de mest framgångsrika kungälvarna har sysslat med andra idrotter, som ishockey (Per-Johan “Pebben” Axelsson), fotboll (Pontus Wernbloom), golf (Henrik Stenson) och bordtennis (Erik Lindh). Andra kända kungälvare är stå-upparen Björn Gustafsson, vänsterjournalisten Erik Wijk, och dansbandet Streaplers. Viveca Lärn Sundvalls barnbokssvit om Mimmi utspelas i staden.
Utsikt från Fontinberget, med Kungälvs fästning mitt i bild, och Nordre älv till höger.

 

Hur hittar man till arenan?
Kollektivt/Till fots: Till Kungälv tar man sig med buss, i regel från Göteborg varifrån bussar avgår gott och väl en gång i kvarten. Enklast är att ta någon av distansbussarna norrut, t.ex mot Stenungsund, Lysekil, Uddevalla, Marstrand, Orust eller Tjörn, och hoppa av vid hållplats Kungälvsmotet. Bussresan tar en knapp halvtimme, och från hållplatsen går man till Skarpe Nord på drygt 5 minuter. Kommer man från Göteborgshållet går man åt höger, mot Göteborg till, och följer gångvägen i vänstersvängen. Ta sedan till höger på nästa gångväg, korsa gångvägen som leder upp till bron över E6, och fortsätt förbi minigolfbanan till Kvarngatan (kommer man norrifrån korsar man gångbron över motorvägen och tar sedan höger på nästa gångväg till Kvarngatan). Ta sedan vänster på Kastellegårdsgatan och tredje till höger på Hamngatan som leder ned till Skarpe Nord.
E6 från söder/norr: Ta av mot Kungälv/Marstrand vid Kungälvsmotet, och håll höger mot centrum till Marstrandsvägen. Ta sedan andra till höger, till Uddevallavägen mot centrum. Ta sedan första till höger på Kongahällagatan mot Komarken. Kör rakt fram i rondellen, över bron över E6, och ta direkt till vänster på Utmarksvägen. Följ denna längs med E6 fram till T-korsningen Kastellegårdsgatan. Ta vänster, sedan direkt höger på Simbadsgatan. Fortsätt på denna så ligger parkeringen sedan till höger.
E45 från norr: Ta av till vänster mot Kungälv i Bohus, håll vänster i U-svängen över motorvägen, och följ Jordfallsbron över älven. Ta sedan till höger i nästa rondell mot Bohus fästning, till Lilla Kungahällavägen. Följ denna över bron och till fästningen, och fortsätt rakt fram längs Färjevägen och Strandgatan. Kör rakt fram i en första rondell, och håll sedan vänster i nästa, större rondell, till Ytterbyvägen. Kör 300 m, över Komarksbron, följ sedan vänsterkurvan till Rökgatan. Håll därefter höger på Kastellegårdsgatan, och ta vänster på Simbadsgatan rakt under motorvägen. Fortsätt på denna så ligger parkeringen sedan till höger.