Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Fotbollssäsongen 1995

Läget i laget

Det mesta var bättre förr inom sporten, men inte allt. Spelarövergångar fungerar oftast smidigt idag (om man inte värvar från mystiska akademier i Skåne), men på 90-talet kunde det se helt annorlunda ut. Det var inte ovanligt att det nyförvärv man gladdes över i december svävade i ovisshet över var – eller ens om – han skulle spela fotboll när februari hade kommit. Ofta skrev spelare kontrakt med sin nya klubb innan villkoren var lösta, och helt säker kunde man aldrig vara på att övergången faktiskt skulle bli klar, eller om det skulle sluta med ett s.k. ettårsfall där spelaren stängdes av från spel. Sillyn 94/95 bjöd på ett par typiska sådana fall, i övergångar både till och från Sirius.

Det var dags för supertalangen Kléber Saarenpää att gå vidare i karriären, och 19-åringen valde att skriva på för den allsvenska nykomlingen Djurgården i november, men tre månader senare hade klubbarna ännu inte kommit överens: ”Djurgårdens bud är knappt ett bud”, dundrade klubbdirektör Gunnar Grynner, och fortsatte ”jag tror att han blir kvar i Sirius”. Och en otålig Kléber replikerade: ”Jag tror jag får ringa runt och se om någon har råd att lösa mig, jag känner att det är dags att lämna Sirius nu”. Det hela löste sig till slut till allas belåtenhet – som det ju oftast gjorde – och Kléber fick spela för blåränderna säsongen -95. Ännu trassligare blev det med Sirius långväga nyförvärv, Fredrik Johansson ifrån Kiruna; en vänsterbreddare med målnäsa. Freddan skrev på för Sirius under hösten, men i februari satt han där med spelförbud, mitt i ordkriget mellan de två klubbarna: ”Sirius uppträder som hästhandlare”, ryade Kirunas kassör Lars Ylvin. ”Hästhandlare är ärliga i jämförelse med herrarna i Kiruna”, gastade Gunnar Grynner tillbaka. Inte förrän i mitten av april var knutarna lösta och Freddan spelklar för blåsvart.

Annars så levererade säsongens silly stabilitet på åtminstone en punkt: det var inte ett nytt ansikte på tränarbänken – något av en ovanlighet under Sirius skakiga 90-tal. Istället fick den sympatiske Rune Berglund stanna en säsong till efter ett godkänt förstaår. I övrigt var det ganska skakigt då Sirius tappade flera bärande spelare. Kléber försvann som sagt, men en ännu tyngre förlust var Ola Andersson – att vi inte skulle kunna behålla världens bäste division 1-spelare för alltid var ju väntat, och nu hade dagen kommit. Det blev inte proffsliv i Portugal men väl samboliv i Solna, då AIK blev den nya klubben. Dessutom hade alla tiders skyttekung Lars ”Lasse P” Pettersson gjort sitt och skulle nu bli spelande tränare i Fyris; Lasse hade visserligen inte samma klipp i steget som förr, men likväl hade hans namn stått överst i skytteligan som vanligt. Vidare varvade trotjänaren Robban Söderlund ned för att satsa på familjelivet, med Bälinge som ny klubb, där han fick sällskap av mittbacken Thomas ”TP” Pettersson. Den härlige talangen Henke Eriksson fick inte heller fortsätta då han ansågs som alltför skadebenägen, och hamnade i moderklubben GUSK. Anfallsreserven Andreas Sandin gick till Film, Thomas ”Tomten” Johansson gick till fienden ESK, och den egna talangen Henrik Andersson fick bara ett år i a-truppen.

Nyförvärven var både färre och mindre namnkunniga, med ett undantag: AIK-hårdingen Anders Hjelm, som tillsammans med en viss Kim Bergstrand fått foten av Gnaget. Vår före detta Sol, Kim, valde att fortsätta karriären i Hammarby, men så lågt ville inte Hjelm sänka sig och skrev istället på för blåsvart. Inte heller denna övergång blev smärtfri då AIK krävde betalt trots att de redan rivit kontraktet med Hjelm, men till slut kunde Sirius få den tuffe försvararen spelklar för en symbolisk summa. Den redan nämnde Fredrik Johansson anslöt också, liksom en annan norrlänning som skulle komma att bli långvarig i Sirius: Bengt ”Bengan” Eriksson från IFK Östersund, ”ett fysiskt praktexemplar”, enligt Rune Berglund, och från Slätta kom anfallaren Thomas ”Slätta” Eriksson, anfallare och skyttekung i division 4 Dalarna. Dessutom flyttades två juniorer upp till a-truppen: försvararen Joakim Bäcklund och mittfältaren Andreas Lundqvist. Även om utfallet till slut blev något magert så var det en ovanligt bubblig silly, full av rykten och provspelare. Valeri Ivanov var en lett från Helsingborg som intresserade Sirius, men då landslagsuppdragen skulle ta för mycket tid backade blåsvart ur. Zbigniew Grzesiak var en polack från Legia Warszawa som testades, ”bra, men inte tillräckligt bra”, enligt ordförande Börje Carlsson. Andra namn det pratades om i en mer eller mindre lös ryktesflora var Schweizproffset Patrik Englund, ÖSK-försvararen Stefan Mogren, Norrköpingsmittfältaren Tony Martinsson, ex-gnagaren Björn Kindlund, gotlänningen Jesper Mattsson, Bragetalangen Mattias Jones, och den dubblerande Falukillen Jonas Henninger.

Kvar sedan förra säsongen var målvaktsduon Fredrik Sundfors och Jan ”Mål-Janne” Eriksson, en stabil backtrio i den lovande Magnus Svanfeldt, den ståtlige Tom Nilsson och den kloke Lars Geschwind. Playmakern Magnus Wikman var på glid till Degerfors men stannade till slut kvar, tillsammans med den internationelle stjärnan Vadim ”Vadde” Jevtusjenko och hemvävda produkterna Johan ”Tessan” Tesséus, Martin Axelsson och Johan ”Jocke” Mattsson. I anfallet hade vi genombrottsmannen från -94, Einar Brekkan, tillsammans med Olle Kullinger som ännu väntade på sin chans, samt den snabbe Johan Hansson och den Bälingefostrade Daniel Lundén.

Annars så skrevs ett nytt kapitel i den tjocka boken ”Exempel på usla förhållanden för elitfotboll i Uppsala kommun”. Sirius hade inför säsongen bytt träningsplan till Ekebydalen, då en upprustning hade utlovats. Men ännu i mars hade Sirius inte kunnat göra ett enda träningspass utomhus, då planen inte underhölls som lovat, och dessutom hade undermålig belysning. Nu ville Sirius byta tillbaka till Gränby för att få en spelbar grusplan igen, men där fick man kalla handen av kommunen. ”Det var Sirius själva som ville byta, men nu är de inte nöjda, och Gränby är redan fulltecknat”, tyckte Mats Säfström på fritidsförvaltningen, och fortsatte: ”nu har jag fullt upp med SM-finalen i bandy och hinner inte engagera mig i den här planfrågan”. Här prioriterades alltså distriktets enda elitlag efter diverse småklubbar och ungdomslag. Bara i Uppsala…

Ekonomiskt såg Sirius stabila ut på ytan, man hade tack vare sponsorintäkter och spelarförsäljningar gått nästan 300 000 kr plus under 1994, man siktade på att göra samma sak 1995, och därmed helt radera ut den gamla 80-talsskulden. Att man inom bara två år skulle vara konkursmässiga var inget som märktes på vårkanten -95.

En hemsk nyhet fick vi också under våren 1995 – dräkterna. Det stilrent blåsvartrandiga byttes nu ut mot någon sorts vidrigt ful blåvit mosaik. Den misstänkta boven i dramat var huvudsponsorn Skanska, vars logga plötsligt framträdde mycket tydligare på det numera vitfärgade tröjbröstet. Att de nya dräkterna färg- och formmässigt var en ren styggelse var tydligen då av mindre betydelse.


Motståndarna

Serien hade tappat tyngd sedan -94, eftersom överlägsna Djurgården gått upp samtidigt som två söderlag åkte ur. Luckan fylldes av Örebros andralag Forward, visserligen med en ung och hungrig anfallsduo i Marino Rahmnberg och Mattias Gravem, men annars rätt omärkvärdiga. Ur serien hade Spårvägen, Kiruna och Spånga rasat, dessa ersattes med trion Assyriska, Väsby och Lira BK från Luleå. Assyriska hade studsat direkt tillbaka efter nedflyttningen -93, och det återstod att se om de var bättre rustade inför sitt andra försök i eliten. Det osexiga sovstadsgänget Väsby gjorde också comeback på den här nivån efter några fler års bortavaro, tränare var den blivande succé-U21-förbundskaptenen Håkan Ericsson, och profilstarkaste spelaren var mannen med hårdrocksnamnet Stefan Dolkow. Lira, slutligen, hade ett härligt namn och en stark defensiv att luta sig mot, men inte så mycket mer, och tränaren Lars ”Brolla” Svensson som tagit upp laget hade man tappat till lokalrivalen. Och denna var förstås topplaget IFK Luleå, som genomgått en liten generationsväxling, men åtminstone fått behålla spelmotorn Vladimir Galaiba, och dessutom värvat in Illka Wonkawaara – två fantastiskt fina fotbollsnamn. Längre nedåt kusten fanns Umeå FC; som fortsatte sin målmedvetna satsning mot Allsvenskan med stabilitet som recept – nästan ingenting hade hänt i truppen. Även hos GIF Sundsvall var det stiltje, här stod och föll man fortfarande med skyttekungen Leif ”Foppa” Forsbergs dagsform. Gefle siktade däremot uppåt, man hade behållit sin starka anfallsduo Anders ”Dojan” Nilsson och Peter Fyhr, och gjort en stark värvning i Mattias Woxlin från Brage. Och nämnda Brage såg naturligtvis försvagade ut i och med nämnda tapp, det namnkunnigaste nyförvärvet var den gigantiske letten Roland Bulders, senast i Kiruna. I Västerås härjade Liston vidare, och han hade fått in målskytten Thomas Andersson från Assyriska och backen Fredrik Giesecke från Spånga. De två trista Stockholmslagen Vasalund och Brommapojkarna fanns kvar med varsin blivande Siriustränare i laguppställningen: i Vasalund en Pär ”Mille” Millqvist på högerbacken, och i BP en ung och het Andreas ”Brännan” Brännström på mitten; Vasalund var i övrigt klart försvagade efter att ha tappat bl.a. Marco Ciardi och Robert Johansson (numera Björknesjö) till Gnaget, medan BP var i stort sett oförändrade sedan fjolåret. Visby/Gute slöt serien under sitt andra år på elitnivå, och man fortsatte satsa ryskt, med Michail Solovjev och Oleg Chaidorov som nya spelare.

Med både Hammarby och Djurgården ur vägen så öppnade serien upp sig för nya favoriter. Det lag som tog upp manteln var i första hand Gefle, och tränare Stefan Lundin såg favoritskapet i vitögat: ”Vi är redo för serieseger”, meddelade han sturskt. Och det förväntades bli Norrlands år, för övriga allsvenska kandidater var främst Luleå och Umeå, med bl.a. Brage och BP som främsta utmanare. Vårt blåsvart sågs som ett lag för mitten eller botten, och målkungen Lasse P tippade till och med att Sirius skulle rasa ur med en illa dold bitterhet.

Försäsongen

Siriussupportern 2019 skulle nog känna sig hemma i försäsongen 1995 – skador och sjukdomar, usla träningsförhållanden och svaga resultat. Under inomhussäsongen trivdes Sirius då man vann Siab cup mot Vesta, och nådde semifinalspel i five-a-side där man föll mot Örebro. I utepremiären tidigt i februari blev det värre, där man föll mot Djurgården med 0-5, varpå man flyttade in igen, och föll i kvalet till Hallsvenskan mot seriekonkurrenten Visby med 3-4. Den riktiga försäsongen startade sedan i februariregn på en grusplan i Enköping, där man slog ESK med 3-1. Sedan följde en dyster period, då man förlorade mot division 2-laget Ludvika med 0-1, allsvenska Örebro med 0-5, och likaledes allsvenska Degerfors med 1-2. Sedan kom en sällsynt seger mot nynedflyttade Spårvägen med 3-2, innan den verkligt dåliga perioden började. Halva startelvan låg antingen nedbäddade i sjuksängen, eller på skaderehab, och Sirius förlorade mot Brage med 0-1, mot sedan mot de båda tredjedivisionslagen Norrtälje (0-3) och Plavi Team (0-2). När Sirius åkte på västkustturné och äntligen fick beträda gräs så vände den hemska formkurvan, och Sirius slog GAIS med 3-2, och Kungsbacka med 2-0, och följde upp med en seger mot Gimo med 1-0. Försäsongen avslutades med ett genrep mot Vasalund i Skuttunge där det blev oavgjort med 1-1 i mål.

Från början satsade Rune vidare med förra säsongens 3-5-2, men framåt premiären hade systemet stuvats om till 4-5-1. Sundfors stod i målet, Hjelm var gjuten i backlinjen och tog den centrala positionen, där han flankerades av Tom och Geschwind, samt Svana vid fyrbackslinje. På mitten spelade Vadde, ofta tillsammans med Burt som höll sig skadefri under våren, och ofta även Tesséus. På kanterna kunde exempelvis Axelsson och Bengan få speltid, och på topp var det meningen att Brekkan och Wikman skulle spela, men båda missade så gott som hela försäsongen, och istället blev det oftast Lundén och Jocke Mattsson som fick vikariera.

Division 1 Norra - Vårsäsongen

Sön 23 apr: Umeå-Sirius 4-0 (0-0), Sandåkerns IP

1-0 (49) Örjan Engström, 2-0 (56) Urban Westerberg, 3-0 (72) Westerberg, 4-0 (90) Westerberg (straff). Domare: Lennart Sundqvist, Sundsvall. Publik: 612

Sirius gjorde en fin förstahalvlek utan att få något med sig, och en usel andrahalvlek i premiären på Sandåkerns plast. Sundfors gjorde en tidig räddning, men sedan kunde han luta sig tillbaka medan blåsvart spelade ut. Två vassa chanser till ett ledningsmål skapades: Först då Mattsson drog upp ett anfall och spelade fram Wikman till vänster, som drog en försvarare och avlossade skott mot Bosse Lidén i målet. Umekeepern räddade, men inte bättre än att Lundén fick läge att nicka in returen i öppet mål – bollen tog dock för högt på hjässan, och landade i Bosse Lidéns famn. Sedan spelade Vadde fram Wikman som sköt en bredsida i stolpen, samt skadade låret i samma steg. ”Typiskt, jag klarade bara 25 minuter av säsongen”, sa en nedstämd Wikman, och detsamma tycktes kunna sägas om hela Sirius. Den andra halvleken blev en katastrof när ett bestämt Umeå kom ut och körde över Uppsalagästerna. Efter fyra minuter bröt Örjan Engström ett uppspel och avlossade ett högerskott som Sundfors var på men som ändå hamnade i nätmaskorna till 1-0. Och sedan var det dags för ett hattrick av mittbacken Urban Westerberg, som nickade in 2-0 på ett inlägg i efterdyningarna av en hörna, sköt in 3-0 med en sträckt vrist efter en otillräcklig Siriusrensning, och på stoppitch tajm satte 4-0 på straff, efter en situation där Sundfors dessutom blev frilägesutvisad. Det var en riktigt klen insats av Sirius, eller som Hjelm uttryckte saken: ”Det går inte att vinna när motståndarna har bollen 80% av tiden”.


Tis 2 maj: Sirius-Brage 0-3 (0-2), Studenternas

0-1 (19) Bernard Brcic, 0-2 (45) Anders Sjöö, 0-3 (82) Roland Bulders. Domare: Rune Larsson, Bandhagen. Publik: 539

Uppsalapubliken bjöds på en otroligt andefattig hemmaplan när Brage körde över Sirius i alla lagdelar. Med hög press förstörde man Sirius kortpassningsspel, tvåmetersesten Bulders dominerade fullständigt över Siriusförsvaret, och för blixtsnabbe Anders Sjöö låg vänsterkanten öppen som en landningsbana. Sjöö låg bakom 0-1 då han efter en sådan rusch slog ett perfekt inspel till Brcic, som satte foten till och slog in ledningsmålet. Sjöö hade sedan en stolpträff sedan reserven Mål-Janne lämnat en retur, och avslutade halvleken med att skjuta in 0-2 efter ett styrning på en Siriusförsvarare. Brage hade 11 avslut i den första halvleken – Sirius hade ett. Det var uruselt, och blev bara lite bättre i andra då Sirius lyfte upp laget, dock fortfarande utan att direkt skapa chanser. Istället spädde Brage på eländet när Bulders stångade in 0-3 i slutminuterna. Det var en alltigenom svag insats av blåsvart, och kämpen Anders Hjelm måste undrat vad för ett menlöst gäng han hamnat i. ”Vi måste åtminstone försöka ta oss samman och springa och kämpa”, analyserade Hjelm.


Tis 9 maj: Väsby-Sirius 0-0, Vilundavallen

Domare: Torsten Helgemo, Mora. Publik: 466

Att se Sirius spela var just nu obetydligt roligare än valfri produktion från Öppna kanalen – Sirius hade nu spelat fotboll i över nio raka halvlekar – eller 427 minuter – utan att göra ett enda mål. Att det dessutom var en iskall majdag med nordanvindar som svepte över Vilundavallen invid trafikplatsen Glädjen hjälpte nog inte heller till. Hemmalaget var bättre i en riktigt usel första halvlek, där Stefan Dolkow sköt i underkanten av ribban bakom en bortfintad Sundfors efter tio minuter. Siriusspelet blev bättre i andra, men det var fortfarande nästan totalt uddlöst. Brekkan sprang och sprang på topp utan att få några bollar att jobba med. Chanserna stannade vid en halvfarlig frispark från Vadde, ett skott tätt utanför av Bengan, och en kontring av Brekkan och Lundén som kunde blivit något, men som rann ut i sanden. På plussidan så kämpade blåsvart den här gången i alla 90 minuterna. ”Det känns som att vi är på gång”, tyckte Rune, och det var väl att ta i. Men årets första poäng var i alla fall i hamn.


Tis 16 maj: Sirius-Forward 2-0 (1-0), Studenternas

1-0 (8) Vadim Jevtushenko (straff), 2-0 (87) Johan Mattsson. Domare: Stefan Ragnarsson, Uttran. Publik: 611

Vårsäsongen från helvetet innehöll en enda ljuspunkt. För en enda gångs skull fick Sirius vad man aldrig annars fick: Ett enkelt ledningsmål. Knappt tio minuter in i matchen kom Brekkan i en löpduell in i straffområdet, där han trängdes mellan två Forwardbackar och fälldes – eller föll. ”Jag tycker det var straff”, sa Brekkan efteråt, men hos Forward höll man inte med. ”Helt fel! Vi sparkade bort bollen. Domaren var mycket dåligt placerad”, hävdade den arge tränaren Benny Lennartsson. Nåväl, straff blev det, och Vadde sköt säkert in den viktiga ledningsbollen. Nu hade Sirius ett resultat att spela på, och det gjorde man bra. Jocke Mattsson styrde innermittfältet bra, Wikman och Brekkan samarbetade bra på topp när de äntligen fick spela ihop, och den sistnämnde hade också en riktigt fin chans till 2-0. Men nu satt inte den chansen, och någon annan utdelning på spelövertaget fick Sirius inte heller, och örebroarna satte gradvis blåsvart under allt högre tryck. Till slut satte dock Jocke Mattsson det förlösande målet, med en sträckt vänstervrist tätt intill stolpen. Och Sirius hade tagit hem säsongens första trepoängare – tur att vi inte visste hur länge vi skulle behöva vänta på den andra. Sirius elva i tabellen på kvalplats, fem minusmål upp till VSK på säker mark, en pinne ned till Lira på nedflyttningsplats.


Sön 21 maj: Sirius-Visby/Gute 0-2 (0-0), Studenternas

0-1 (69) Henrik Larsson, 0-2 (89) Niklas Hansson. Domare: Sten Johanzon, Finspång. Publik: 680

Sirius formtopp blev lika kortlivad som en snögubbe i majsolen, och mot Visby var man tillbaka i måltorkans land igen. Eftersom Wikman var skadad igen, Jocke Mattsson var avstängd och Hjelm drog baksidan tio minuter in på matchen fick Rune klara sig utan tre av sina starkaste kort – Johan Hansson fick chansen på topp, Lundén, Bengan och Axelsson fick spela på mittfältet, medan Tesséus täckte upp i backlinjen. Trots rockaderna var Sirius bra i första och satte stundtals topplaget Visby under press, Brekkan slet fint på topp, och ledningsmålet var nära när han slog ett inlägg till Axelsson som tyvärr tog felbeslutet att passa vidare istället för att avsluta. Men nåja, Visby kändes hela tiden solidare, och i andra tog de gula över rejält. När sedan Sundfors och Geschwind missförstod varandra så att Henrik Larsson kunde tåa in 0-1 var det kört. Rune satsade allt framåt; första kom Fredrik Johansson in, och sedan även Slätta, vilket innebar att Sirius spelade med tvåbackslinje. Bollen skulle bara in i det ena eller andra nätet, och såklart blev det i Sirius: Efter en Siriushörna i slutminuterna kontrade Visby, och superinhopparen Jonas Nygren spelade fram Niklas Hansson till öppet mål och 0-2. Tillbaka på ruta ett för ett Sirius som led svårt av skadekänsliga nyckelspelare och en tunn trupp.


Mån 29 maj: Vasalund-Sirius 3-1 (1-1), Skytteholm

0-1 (16) Magnus Wikman, 1-1 (20) Kaj Kangasniemi, 2-1 (83) Peter Lundberg, 3-1 (90) Håkan Rosvall. Domare: Åke Andreasson, Stenungssund. Publik: 455

Att Sirius överhuvudtaget gjorde mål våren -95 var en sällsynthet, men mot Vasalund gjorde vi det – för att ge det menlösa Solnalaget chansen att hålla liv i traditionen att alltid vända underläge till seger mot blåsvart. Sirius började dock urstarkt, Brekkan på topp radade upp chanser med sin comebackande partner Wikman, och den sistnämnde klippte in ledningsbollen från vänsterläge efter kvarten spelad. Sirius anfallsvilja fortsatte, men då åkte man tämligen direkt på en kontring som gav Kaj Kangasniemi en chans att kvittera som han också tog. Därefter gick matchen i stå, och inte en enda chans av värde skapades. För Sirius del så fortsatte Brekkan och Wikman att löpa på topp, men kanske lite för mycket och för snabbt, för laget blev avlångt och de båda alltför isolerade längst framme. Matchen såg ut att gå mot oavgjort när den ödesdigra missen kom i 83:e minuten: Bengan slog en för lös passning in i plan, Vasalund snappade upp den och två fiender kom ensamma mot Siriusmålet – Sundfors klarade det första skottet, men Peter Lundberg slog in 2-1 på returen. Sirius var knäckta och 3-1 kom på stoppitsch tajm då Magnus Möller vred och vände på kanten och slog in bollen till Håkan Rosvall, som sköt in bollen via en touch på Geschwind.

Måltorkan var uppenbart Sirius stora problem, med två ynka spelmål på sex spelade matcher. Det kunde behövas förstärkning på anfallssidan, och nu var en sådan faktiskt på väg in: Darren Foreman, 27-årig anfallare för det engelska tredjedivisionslaget Scarborough, hade tränat med och nu också skrivit på för Sirius. Foreman var en typiskt brittisk, aggressiv anfallare, men trevlig utanför planen: ”Öppen, lättillgänglig och med den rätta inställningen”, enligt Rune. Sirius på tolfte plats och under strecket, med ett minusmål upp till Lira på kvalplats och en poäng upp till VSK på säker mark.


Tis 6 jun: Sirius-Västerås 0-1 (0-0), Studenternas

0-1 Joacim Gunnarsson (84). Domare: Jan Andersson, Hallsberg. Publik: 749.

Legend blev han ändå till slut, Darren Foreman. Men han hade kunnat bli det redan i sin första match om bara stolpskottet i femte minuten hade gått in. Och det var en av en handfull chanser som Sirius skapade under en välspelad första halvlek. Burt sköt över, Wikman hade läge, och Jocke Mattsson bröt igenom och försökte chippa in bollen, men la den utanför. Vadde var spindeln i nätet på Sirius mittfält och spelövertaget var stort, men oftast blev det för omständligt och långsamt – Foreman låg på rulle på topp men sprang oftast offside när bollen tog för lång tid på sig. I andra dödade Liston Sirius spel genom att skifta uppställning till femmannamittfält med punktbevakning på Vadde. VSK tog gradvis över matchen, och som en enorm, rutten lök på laxen fick man dessutom in en slumpboll på slutet, när Joacim Gunnarsson skarvade in inlägget från Stefan Bärlin. En orättvis förlust i en sexpoängsmatch mot ärkerivalen – säsongen 1995 började utvecklas till en fullkomlig pina. Sirius näst sist, med två pinnar upp till Lira på kvalplats och fyra upp till VSK på säker mark.


Lör 17 jun: Assyriska-Sirius 2-2 (0-2), Bårsta IP

0-1 (6) Darren Foreman, 0-2 (40) Foreman, 1-2 (75) Andrzej Jesinsky, 2-2 (83) Naffe Younan. Domare: Germund Nilsson, Vårgårda. Publik: 1080.

Sirius hade chansen att skrälla mot det temporära topplaget Assyriska, men så klantade man till det på slutet och tappade två av de värdefulla poängen som låg i säcken. Foreman presenterade sig i alla fall som målskytt och satte 0-1 efter bara sex minuter då han kastade sig fram på ett inlägg från Brekkan. Blåsvart spelade fantastiskt fin fotboll i första och det var bara målvakten Kristian Kaufmann som höll hemmalaget kvar i matchen. Brekkan matade in farliga inspel, och kom dessutom sopren i ett friläge som Kaufmann rusade ut och avvärjde. Wikman hade också sina chanser, en nick som Kaufmann räddade, och ett skott strax över ribban. 0-2 kom till slut då Jocke Mattsson spelade fram Brekkan som sköt från högerläge, Kaufmann räddade den första returen från Wikman, men hade ingen chans när Foreman slog in andrareturen. Ett hattrick hade det blivit om Foreman sedan satt sitt friläge i inledningen av andra, men Kaufmann klarade igen, och Sirius blev fega och föll tillbaka. Assyriska skapade dock ingenting, förrän den annars utmärkte Geschwind halkade till och Andrzej Jesinsky fick en gratisreducering med en kvart kvar att spela. Och kvitteringen kom strax som ett brev på posten då Naffe Younan nickade in en hörna. Det var en matchutveckling som kunnat knäcka de flesta, men trots det var det Sirius som försökte få till ett segermål, men en hemmaback rensade Geschwinds språngnick på mållinjen. Sirius näst sist, med tre pinnar upp till BP på kvalplats och sex upp till VSK på säker mark.


Ons 21 jun: Gefle-Sirius 2-1 (1-0), Strömvallen

1-0 (7) Richard Mattsson, 2-0 (49) Jens Törnberg, 2-1 (52) Darren Foreman. Domare: Jan Andersson, Hallsberg. Publik: 1500.

Sirius mötte alltså serietvåan och serieettan på bortaplan, och lyckades skaka båda lagen ordentligt, även om poängutdelningen var skral. Kanske var vi inte så usla som tabellen påstod? Gefles första tio minuter var dock serieledarvärdiga, då mittbacken Richard Mattsson gav hemmalaget en tidig ledning efter att ha tappats bort i Sirius straffområde, och Anders ”Dojan” Nilsson skjutit i stolpen. Men sedan fick Siriusförsvaret koll på toppduon Dojan/Fyhr, och serieledarens spel gick i baklås. Mål-Janne, som vikarierade i Siriusmålet då Sundfors led av en fotskada, bjöd dock på 2-0-målet tidigt i andra då han släppte in ett löst skott från Jens Törnberg. Men detta knäckte inte blåsvart; Foreman tryckte snabbt in reduceringen, och sedan tryckte Sirius på rejält för att kvittera. Foreman fick snedträff på ett rent läge i straffområdet, Tom Nilsson slog en hård frispark som räddades av Christer Öberg i Geflemålet, och Brekkan och Johan Hansson väggspelade sig till ett avslut just utanför stolpen. Anstormningen till trots vann Sirius inga poäng, men möjligen en dos välbehövligt självförtroende?


Mån 26 jun: Sirius-Brommapojkarna 0-0, Studenternas

Domare: Christer Drotz, Alingsås. Publik: 1039

”Sirius ett lag i spelmässig kris” utropade UNT efter att ha beskådat denna torftiga tillställning. Och det var även denna match som var min allra första match på Studan. Jag har inga konkreta minnen alls från denna match, men ska man tro tidningsreferaten så fanns heller något att minnas – det var en totalt intetsägande och andefattig bottenmatch som osade kramp och ångest, ”en match där det mest elementära i elitfotboll saknades”. Sirius var hyggliga de första 20 minuterna, då Wikman, Foreman och Mattsson alla hade halvlägen, och Geschwind nickade en frispark i ribban. Sedan sögs Siriusmittfältet in i ett spelmässigt vacuum, BP tog över utan att glänsa, och den ende blåsvarte som märktes på planen var Sundfors, som stod ivägen för alla BP’s inte alltför märkvärdiga avslut. På slutet skapade Sirius lite nerv igen när man lyfte upp allt, och skapade en del oreda på Fredrik Johanssons långa inkast – bl.a. ett skott från Wikman som räddades på mållinjen av den blivande landslagsbacken Tomas Gustafsson. Men nej, som underhållning betraktat var detta absolut bottennivå – en debutmatch som inte föder någon medgångssupporter.


Sön 2 jul: Lira-Sirius 3-3 (2-1), Karlsviks IP

1-0 (6) Niklas Backman, 2-0 (18) Jonas Prytz, 2-1 (22) Einar Brekkan, 2-2 (47) Darren Foreman, 3-2 (67) Igor Ermochin, 3-3 (91) Einar Brekkan. Domare: Per-Arne Fredriksson, Frösön. Publik: 459.

Professionalitet är ett viktigt inslag i varje trupp, och man kan ju fråga sig hur det stod till med detta hos Sirius 1995, när halva truppen missade flyget till den oerhört viktiga jumbofinalen mot Lira. Följden blev att dessa spelare inte anlände förrän 45 minuter innan match, och ett stressat Sirius blev sedan överkört av norrbottningarna i matchinledningen: Jonas Prytz lurade bort Brekkan och slog ett inlägg som säsongsdebutanten Niklas Backman nickade in, och Prytz fick sedan in 2-0 med god hjälp av Tesséus som fick en felträff på rensningen, och bollen seglade in över Sundfors. Efter denna katastrofstart reducerade Brekkan på en direktträff efter passning av Foreman, och Sirius började spela upp sig. Kvitteringen kom genom Foreman ett par minuter in på andra, och blåsvart skapade nog med chanser för ett ledningsmål. Men ineffektivitet straffar sig, och istället tog Lira ledningen när nyss inbytte ryssen Igor Ermochin slog en hörna direkt i mål. Strax därpå reducerades Liras manskap när målskytten Prytz svor åt domare Fredriksson och fick syna det röda kortet, och Sirius hade nu drygt 20 minuter att pressa på mot tio Liraspelare som packade ihop sig i eget straffområde. Och till slut så gick det – på övertid skickade Fredrik Johansson in ett inlägg som damp ned i målområdet, och i röran hittade Brekkan rätt och skickade in kvitteringsbollen. Viktigt – men inte tillräckligt, och det var bara förlorare som lommade av planen på Karlsviks IP. Sirius näst sist, med fem pinnar upp till BP på kvalplats och sex upp till Forward på säker mark.


Lör 8 jul: Sirius-Sundsvall 0-5 (0-1), Studenternas

0-1 (21) Leif Forsberg, 0-2 (56) Andreas Yngvesson, 0-3 (63) Magnus Wikström, 0-4 (66) Göran Sundqvist, 0-5 (70) Mattias Florén. Domare: Jari Ahosmäki, Kolsva. Publik: 535.

”Rune Berglund har vårt fulla förtroende”, meddelade Börje Carlsson innan matchen. Tre dagar och fem baklängesmål senare var Rune Berglund historia. För den tränare som förlorar en jumbofinal med fem mål på hemmaplan finns ingen räddning. Och skammen blev inte mindre av att Giffarna innan besöket på Studan inte gjort ett enda mål på bortaplan – men nu gick ketchupflaskan i topp. Sirius ställde upp med ett offensivt 3-4-3, och inledde lovande med dubbla chanser från Foreman: Ett skott som enhandsräddades och en nick i stolpen. Sedan tog gästerna ledningen sedan två Siriusförsvarare kolliderat och givit skottläge åt ”Foppa” Forsberg. Därifrån blev Sundsvall bara bättre och bättre, och i andra gick proppen ur totalt. Yngvesson stal bollen från Bengan och rullade in 0-2 bakom Sundfors, och under en hemsk sjuminutersperiod gjorde Giffarna tre mål till: Magnus Wikström kom fri och satte 0-3, sedan gick Siriusförsvaret bort sig när Göran Sundqvist satte fyran, och slutligen kom Mattias Florén i ännu ett friläge och fullbordade fiaskot.

Nu hade Sirius nått vägs ände, och något måste göras. ”Vi kan inte fortsätta spela pojklagsfotboll på det här sättet”, tyckte kämpen Anders Hjelm och fortsatte: ”Funkar inte spelet kan man åtminstone springa och kämpa och komma in med en våt tröja i omklädningsrummet”. Ordförande Börje Carlsson meddelade att ”vi tittar på både spelar- och tränarsidan”, vilket knappast kunde tolkas på annat sätt än att det snart skulle höras en ny ledarröst i omklädningsrummet.


Sommaruppehållet

Sirius behövde en ny tränare, och det fanns ju inte så många etablerade namn på den uppländska fotbollsscenen, så tecknen pekade samstämmigt åt ett håll: Perra Hansson. Problemet var dock att Perra redan var upptagen med att tillsammans med Kjell Gustavsson göra succé i allsvenska Bälinge. Och Perra dementerade ihärdigt ryktena om en comeback i blåsvart: ”Jag kan och vill inte bryta mitt avtal med Bälinge, särskilt inte nu när allt är så positivt, det vore fel mot Kjell, mot Bälinges styrelse, och inte minst mot tjejerna.”

Men en vecka sedan stod Perra där som ny Siriustränare ändå, med ett till lika delar genialiskt och idiotiskt upplägg. Vid sidan om sitt ordinarie jobb skulle Perra nu dubbla som elittränare med både Bälinge och Sirius, ett upplägg som byggde på att damerna spelade på lördagarna och herrarna på söndagarna. För att det skulle ha en chans att fungera blev det delat ledarskap även i Sirius, där Perra svarade för laguttagning och matchcoachning, medan den unge norrbottningen Jan Vikström tog hand om de dagliga tränarna. Den senare hade kommit till Uppsala ett par år tidigare och verkat som tränare i Sunnersta AIF och för Upplands P16-lag, och hade en gedigen tränarutbildning i grunden.

Det Perra och Vikström ville förändra var kanske framförallt tempot i spelet – mer speed, direkta passningar och snabba djupledsbollar. Och så var det slut med Runes trebacklinje, nu var det den trygga gamla 4-4-2-modellen som skulle gälla igen. Några nya spelare som det talats om blev det dock aldrig. Det talades som IFK Göteborgs bänkvärmare Magnus Gustavsson, men av det blev ingenting, och så dammades Lars ”Lasse P” Pettersson av och gjorde comeback i en reservlagsmatch, men den gamle skyttekungen tackade nej till en fortsättning. Så de 20-25 poäng som behövde tas under hösten skulle spelas in av samma spelartrupp som tagit 7 pinnar på hela vårsäsongen – det var kanske två magiker snarare än två fotbollstränare som behövdes?


Division 1 norra - höstsäsongen

Tor 3 aug: Sirius-Luleå 0-4 (0-3), Studenternas

0-1 (5) Patrik Johansson, 0-2 (12) Urban Isaksson, 0-3 (39) Alexander Gitzelov, 0-4 (65) Isaksson. Domare: Bo Persson, Gävle. Publik: 774.

Nej, varken fyrbackslinje eller nya ansikten på tränarbänken gjorde någon skillnad, det såg precis lika geistlöst ut som innan sommaren. Det tog bara drygt tolv minuter för Sirius att förlora matchen, då högerbreddaren Patrik Johansson hade satt första målet, och den skicklige anfallaren Urban Isaksson nickat in tvåan. Från början till slut var det faktiskt ren fotbollspropaganda från Luleå. Vänstermittfältaren Niklas Erixon trollade bort stackars Burt på högerbacken gång på gång, den suveräne ryssen Galaiba styrde och ställde på mittfältet, Gitzelov satte 0-3, och hade dessutom en boll i stolpen och en i ribban. I andra satte man ett fjärde mål som var så vackert att det rev ned applåder från den då sportsliga Studanpubliken: Patrik Johansson slog ett inlägg till Isaksson som bröstade ned och sköt in bollen på halvvolley. Sirius? Inte ett avslut värt att nämna. ”Vi behöver få mer tid på oss”, vädjade Perra, och det var väl rimligt. Men det fanns inte mycket positivt att bygga på. Sirius sist, med åtta poäng upp till Väsby på kvalplats och lika många till Assyriska på säker mark.


Sön 6 aug: Luleå-Sirius 3-3 (2-1), Skogsvallen

1-0 (8) Gitzelov, 1-1 (16) självmål, 2-1 (42) Patrik Johansson, 2-2 (52) Einar Brekkan, 2-3 (55) Johan Mattsson, 3-3 (61) Vladimir Galaiba. Domare: Christer Drotz, Alingsås. Publik: 489.

Efter den närmast förlamade insatsen i höstpremiären var det nog skönt för den nya tränarduon att se ett helt annat Sirius i returmatchen i Luleå tre dagar senare. Det började nästan lika illa som på Studan när Gitzelov vände bort Siriusförsvaret och sköt in ledningsbollen ur liten vinkel, och sedan nickade den målfarlige Urban Isaksson in bollen i mål – dock i fel mål, vilket innebar en kvittering för Sirius, och det var en inbjudan till matchen som blåsvart tog emot. Sirius använde sig av mittfältet istället för att spela över det, och skapade ett rejält tryck på Luleå. Hemmalaget tog ändå ledningen efter ett friläge för Patrik Johansson, men i början av andra fick Sirius utdelning med två snabba mål: Ett friläge för Brekkan gav 2-2, och strax därpå sköt Jocke Mattsson in 2-3 med en perfekt träff efter en hörna. Tyvärr fick inte Sirius spela på ledningen särskilt länge då ryssen Galaiba kvitterade fem minuter senare med ett misstänkt offsidemål. Och det fick räcka med sex mål, och därmed hade båda matcherna i Luleå denna säsong slutat med 3-3 – mot topplaget IFK var dock känslan mer en av en vunnen poäng. Det usla tabelläget hjälptes dock inte mycket av skrällpoängen: Sirius sist, fortfarande med åtta poäng upp till Väsby på kvalplats och lika många till Assyriska på säker mark.


Tor 10 aug: Sirius-Vasalund 0-2 (0-1), Studenternas

0-1 (8) Tony Wessberg, 0-2 (63) Håkan Roswall. Domare: Paul Myllenberg, Helsingborg. Publik: 509.

Det var dags för årets andra och sista besök på Studan för min del. Och till skillnad från debuten så fick jag se mål den här gången – men tyvärr i fel bur. Tony Wessberg var mannen som gjorde det första målet jag såg i en Siriusmatch, när han sköt in 0-1 bakom Sundfors med ett välplacerat skott. Och nej, poängen uppe i Luleå var tydligen inte början på en spirande formknopp, här hade spelet vissnat tillbaka i samma hopplöshet igen. Spelet på mittplan var bitvis hyfsat, men anfallsspelet var för plottrigt för att skapa några målchanser, och presspelet var såpass svagt att Vasalund utan större problem kunde spela sig ur det, och kom fram till farligheter i parti och minut. Tvåan kom en kvart in på andra efter ett friläge för Håkan Roswall, och inte ens när Vasalunds Leif Nilsson visades ut lyckades Sirius skapa något av värde. Och i samma omgång skrällde Lira mot serieledande Umeå och lämnade Sirius kvar ensamma på botten. Nu nio poäng upp till Väsby på kvalplats och lika många till Forward på säker mark.


Sön 13 aug: Visby/Gute-Sirius 2-0 (2-0), Gutavallen

1-0 (2) Jonas Nygren, 2-0 (28) John Sama. Domare: Torsten Helgemo, Mora. Publik: 718.

Ännu en plattmatch, och nu hade UNT’s Rolf Björk fått nog och bjöd på en totalsågning: ”Sirius saknar både profiler och kvalitet för att spela på den här nivån”, dundrade han och avfärdade matchen med: ”Och Visby imponerade inte på något sätt, det var på hela taget en skitmatch där det minst dåliga laget vann”. För fjärde matchen i rad släppte blåsvart in ett tidigt mål då Geschwind trycktes undan och förlorade markeringen på Jonas Nygren, som enkelt kunde bredsida in 1-0 när inspelet kom – bara två minuter in i matchen. Redan där kändes det kört, och än mer kört blev det när sierra leoneanen John Sama sköt in en riktig häxpipa till 2-0 efter knappa halvtimmen. Sirius skapade absolut ingenting framåt förrän de sista 25 minuterna då man lyfte upp allt man hade, och det blev lite tryck mot Visbymålet, om än inga reella chanser. Annars innehöll matchen mest det man var van vid: massor av felpassar, stillastående och gamnackar. Tabelläget oförändrat, nio pinnar upp till båda strecken.


Mån 21 aug: GIF Sundsvall-Sirius 0-0, Idrottsparken

Domare: Germund Nilsson, Järfälla. Publik: 793.

Anders Hjelm var äntligen tillbaka i backlinjen och gjorde sin första match efter sommaruppehållet, och det var vad som behövdes. Sirius gjorde en bra match på Idrottsparken – alltså bra på riktigt och inte bara något som tränaren säger för att upprätthålla moralen. Försvarsspelet var stabilt och resolut, mittfältet piggt och kvickt, och målchanserna radades upp. Det enda som saknades var målen, och den så hett efterlängtade segersötman som Sirius nu inte fått känna på 13 (!) matcher. Några av lägena: Johan Hansson kom till ett flertal lägen från löpningar på vänsterkanten, men lyckades aldrig få avsluten på mål. Foreman fick ett öppet läge i slutet av första, men lyckades skjuta över. I andra fick samme Foreman ett läge där han trängd sköt precis utanför, och sedan fick han iväg ett avslut som räddades på mållinjen av Giffarnas Magnus Henrysson. Allra närmast kom dock blåsvart på en trippelchans när Brekkan sköt ett hårt skott som Jonas Lundgren i hemmamålet gjorde en kvalificerad räddning på, sedan krutade Mattsson returen i undersidan av ribban, varpå Brekkan lyckades skjuta hål i luften på öppet mål. Hedersamma mållösa matcher var dock ingenting vi hade någon som helst glädje av nu. Att drömma om ett nytt kontrakt verkade visserligen helt meningslöst, men en seger skulle kännas som balsam på såren i en plågad supportersjäl.


Sön 27 aug: Sirius-Lira 4-0 (0-0), Studenternas

1-0 (50) Darren Foreman, 2-0 (54) Johan Mattsson, 3-0 (57) Einar Brekkan, 4-0 (90) Brekkan. Domare: Åke Strömberg, Umeå. Publik: 352.

En av historiens största flykter från nedflyttningsstrecket skulle strax ta sin början. Men först skulle vi genomlida ännu en hopplös halvlek utan självförtroende och driv. Sirius förde spelet, men var synbart rädda för att ta avsluten, passade hellre vidare, och anfallen rann ut i sanden. Räddhågsenheten var kanske en naturlig följd av att inte gjort mål på sex raka hemmamatcher – men under sju magiska minuter i början av andra lossnade alla knutar tack vare en Wikman på sitt bästa spelhumör. Eleganten inledde med att frispela Jocke Mattsson, målvakten Anders Larsson fick ut en hand och räddade, men Foreman var med på returen och slog in det förlösande 1-0. Tvåan kom efter ett snabbt utkast från Sundfors till Wikman, som ryckte fram på högerkanten och slog ännu en perfekt macka till Jocke Mattsson, som den här gången själv fick bli målgöraren till 2-0. Och på 3-0 dribblade Wikman bort ett slött Liraförsvar och spelade fram Brekkan som rullade in bollen i mål: ett äkta hattrick i assist för Wikman – nästan i alla fall. Resten av matchen blev en njutbar transportsträcka fram till stoppitsch tajm, då Brekkan stal bollen från en ouppmärksam Liraback och placerade in 4-0. Johan Hansson hade innan matchen lovat att ”lira skjortan av Lira”, och det får man väl säga att laget höll. Liratränaren Ilkka Marttila bjöd dock på säsongens underligaste matchanalys och hävdade att ”Vi var det bättre laget rent fotbollsmässigt, Sirius vann på att de var hungrigare”. Nåväl, hur härlig vinnarkänslan än var så var det ändå nästjumbon vi mötte på hemmaplan. Kanske hade Sirius vaknat nu, men visst hade vi gjort det för sent? Sirius fortfarande tabellsist, med fem pinnar upp till Sundsvall på kvalplats och sex till Assyriska på säker mark.


Mån 4 sep: Sirius-Gefle 2-1 (2-0), Studenternas

1-0 (19) Johan Mattsson, 2-0 (20) Einar Brekkan, 2-1 (67) Tommie Högberg (straff). Domare: Jari Ahosmäki, Kolsva. Publik: 1059.

Att vinna mot nästjumbon Lira var en sak – att vinna mot serietvåan Gefle en helt annan. Nu var det plötsligt på riktigt, nu fanns det en realistisk chans att hoppas på; avlägsen, visst, men den fanns där. Gefle, två poäng bakom serieledande Umeå, startade starkt med en rad hörnor och en Hasse Berggren-nick som strök ribban, men Sirius klarade anstormningen, och tjugo minuter in på matchen inföll ett par fantastiska minuter: På en frispark hittade Jocke Mattsson rätt i luckan mellan mur och stolpe och curlade in 1-0, och direkt därpå stod Brekkan för ett underbart mål – Brekkan hämtade upp en förlupen boll vid linjen i höjd med straffområdet, vände om och såg att målvakten Christer Öberg gått för långt ut, och drog in ett lobbskott rätt i mål, från sidlinjen och ur usel vinkel. Sirius hade därefter full koll på läget och skapade fler chanser med precisa långbollar mot de snabba Brekkan och Johan Hansson, tills mitten av andra då inhoppande Peter Fyhr hölls fast i duell med Sundfors och fick en straff som Tommie Högberg satte. Nu blev det lite jobbigare med ett visst tryck mot Siriusmålet, men Sundfors stod trygg i målet och Gefle kom egentligen aldrig nära en kvittering. I elfte timmen hade Perra-Janne uppenbarligen fått in både en fungerande spelmodell och en dos självförtroende hos blåsvart – frågan var nu bara om det var för sent? Sirius lämnade jumboplatsen! Tyvärr ljusnade inte läget i övrigt då både Väsby och Sundsvall vann – fem pinnar upp till Väsby på kvalplats, och lika många till Sundsvall på säker mark.


Mån 11 sep: Västerås SK-Sirius 0-3 (0-2), Arosvallen

0-1 (24) Darren Foreman, 0-2 (41) Magnus Svanfeldt, 0-3 (86) Johan Hansson. Domare: Åke Andreasson, Stenungsund. Publik: 697.

”Det här var den tredje sämsta matchen jag upplevt under mina 26 år som tränare”, sa en tvärarg Lennart ”Liston” Söderberg efteråt. Och Listonilskan gjorde förstås inte segerupplevelsen sämre. Sirius hade i 18:e omgången uppstigit igen ifrån de döda, och plötsligt fanns det en framtid för det lag som varit så fullständigt utdömt bara några veckor tidigare. Efter en trevande inledning fick Sirius en skjuts när man satte 0-1 i mitten av halvleken: Wikman sköt en frispark som täcktes av en grönvit försvarare, och bollen landade ute på vänsterkanten hos Johan Hansson, som måttade och slog ett inlägg perfekt för Foreman att nicka in. Och även tvåan kom på en fast situation, då en hörnvariant gick till Jocke Mattsson, Svana kom perfekt upp på inlägget som följde och nickade bollen hårt i mål – Svanas första seniormål i karriären. Blåsvart backade hem i andra, och VSK fick upp ett visst tryck mot Siriusmålet, men fyrbackslinjen utan den avstängde Hjelm spelade felfritt, och en rad resultatlösa hörnor var det enda gurklaget fick ut. Istället satte Sirius 0-3 några minuter innan slutet när Svana slog en perfekt ballongpassning till Hansson, som dribblade bort sin försvarare, avancerade mot mål och slog in spiken i kistan. Det var en remarkabel förändring som hade skett; några veckor tidigare kunde man se ångesten spruta ur öronen på Siriusspelarna när de äntrade planen, nu lös de av självförtroende och spelglädje. Och poänggapet till ett nytt kontrakt var plötsligt inte så stort längre. Sirius fortfarande näst sist, men bara två pinnar upp till Väsby på kvalplats, och tre till Sundsvall på säker mark.


Sön 17 sep: Forward-Sirius 2-2 (1-0), Trängens IP

1-0 (43) Andreas Johansson, 1-1 (53) Johan Mattsson, 2-1 (85) Rickard Nilsson (straff), 2-2 (89) Darren Foreman. Domare: Jari Ahosmäki, Kolsva. Publik: 453.

Segersviten bröts lite typiskt nog mot det enda lag vi hade lyckats vinna över under seriens 17 första omgångar, men tack vare Foremans sena kvittering kändes det som att det återfunna flytet fortfarande fanns kvar. Den första halvleken på pittoreska Trängen var dock en tråkig historia: ”Det var dålig inställning och jag själv spelade pissdåligt”, sa en uppriktig Hjelm efter matchen. Blåsvart hade tur som höll nollan ända till 43:e minuten då Andreas Johansson satte 1-0 för örebroarna. I andra kom Sirius ut som ett nytt lag och fick snart utdelning, då Foreman drogs ned och Jocke Mattsson säkert slog in straffen. Den positiva matchbilden höll i sig i en halvtimme, då Mattsson och Tesséus dominerade på mitten, men så kom Forward igen och började trycka på. Med fem minuter kvar radade hemmalaget upp hörna på hörna, och på en av dem nickade Magnus Skoglund en boll på väg rätt in i mål, då Jocke Mattssons hand dök upp: ”Jag tvekade inte, man måste ju chansa på att de kan bränna straffen”, sa hjälten Mattsson efteråt – brände straffen gjorde de dock inte, och Jocke blev förstås dessutom utvisad på kuppen. Med underläge, fem minuter kvar och 10 man på banan såg det inte ljust ut, satsade allt på en kvittering, gick modigt ned på trebackslinje – och blev belönad. Sirius anföll, Brekkan sköt i stolpen, och på returen höll sig Foreman framme och petade in 2-2. Bara en poäng blev det alltså, men en riktig jävla krigarpoäng. Sirius näst sist, två pinnar upp till Väsby på kvalplats och fyra till Forward på säker mark.


Mån 25 sep: Sirius-Väsby 0-0, Studenternas

Domare: Lennart Sundqvist, Sundsvall. Publik: 1075.

Tillfälligt var säsongen -95 tillbaka i vårdepressionen. ”Nu är det slut”, sa Einar Brekkan bedrövat sedan Sirius inte fått hål på ett defensivt Väsby i den viktiga sexpoängsmatchen. Och nu hade Sirius inte ödet i egna fötter längre. Väsby, på den här tiden Sveriges osexigaste fotbollslag, kom till Studan med 0-0 som enda spelidé och skapade inte en målchans på 90 minuter. Sirius började optimistiskt, men blev snart stressade av Väsbys köttmur och fastnade i ett mönster av långbollar. Det blev några halvchanser i första – ett skott från Hjelm, en nick från Geschwind – och det blev ett par riktigt vassa chanser i andra: Bengan tog emot ett långt inkast och sköt ett tungt skott som Tomas Thudin i bortamålet gjorde en fin räddning på, och i slutminuterna fick Brekkan ett friläge, men drällde ut bollen över kortlinjen när han skulle dra Thudin. Och det var allt. Sirius näst sist, två pinnar upp till Assyriska på kvalplats och fyra till Sundsvall på säker mark.


Sön 1 okt: Brommapojkarna-Sirius 0-3 (0-3), Granvallen

0-1 (15) Einar Brekkan, 0-2 (36) Brekkan, 0-3 (45) Brekkan. Domare: Peter Fröjdfeldt, Eskilstuna. Publik: 237.

En extra krydda på den redan spännande höstsäsongen -95 var kommunalstrejken, som innebar att alla lag som spelade på kommunala idrottsplatser blev utestängda från sin egen hemmaplan. Många av matcherna spelades därför på mer eller mindre exotiska spelplatser i småorter och på landsbygden. Brommapojkarna gick dessutom bakom ryggen på Sirius, då man först hade gjort upp om att spela i Norrtälje på måndagskvällen, men BP flyttade sedan matchen till söndagen och till Granvallen i Övergran, utan att konsultera Sirius om saken. En flytt som definitivt inte var till fördel för Sirius som inväntade tillfrisknandet av flera krassliga spelare, och tränaren Janne Vikström sa som det var: ”BP’s sätt att sköta det här är helt åt helvete”.

Nåväl, med ilska som bensin gick Sirius ut och körde över BP fullständigt i den första halvleken på Granvallen, med Brekkan i förarsätet. Ettan kom efter en kvart; Johan Hansson stod för förarbetet, Tom Nilsson slog inlägget, och Brekkan nickade in bollen. Sirius backlinje höll BP’s främste hot, Jerry Månsson, i strama tyglar, och närmast var det istället när Thomas Johansson kom fri mot Sundfors, men sköt utanför. Istället tog Brekkan platsen i rampljuset, när han först sköt in 0-2 från 25 meter med en märklig skruvlobb, och sedan forcerade in 0-3 på returen efter Tesséus skott i halvlekens sista minut – ett äkta hattrick! I andra hände inte så värst mycket; Sirius slog vakt om ledningen, BP kom nära ett par gånger när Sundfors avvärjde Månssons friläge, och när Jonas Bodin sköt i stolpen, men man spräckte aldrig nollan. Och Brekkan fortsatte plåga BP’s backlinje med jobbiga löpningar, och fick en högst orättvis varning av en för dagen pinsam Peter Fröjdfeldt. Det blev en säker blåsvart vinst, och nu såg det plötsligt riktigt lovande ut i tabellen – för första gången sedan maj låg vi inte på nedflyttningsplats! Sirius på kvalplats, två plusmål mot Väsby på nedflyttningsplats, fyra pinnar upp till Sundsvall på säker mark.


8 okt: Sirius-Assyriska 1-0 (0-0), Skogsvallen

1-0 (93) Johan Mattsson (straff). Domare: Åke Strömberg, Umeå. Publik: 1367.

Seriens nästa anhalt blev Skogsvallen i Storvreta, där Sirius hittade en tillfällig hemmaplan i spåren av kommunalstrejken. Till Storvreta kom nästan 1400 åskådare för att beskåda detta rafflande bottenmöte, varav en hyggligt stor andel assyrier som totaldominerade på läktarna – ty detta var ju ännu två år innan Västras födelse. Och ingen som var där lär ha glömt bort matchens galna upplösning, med förlösande Siriusmål och kaos på läktaren. Precis som i junidrabbningen på Bårsta var det här i stora delar blåsvart mot målvakten Kristian Kaufmann – Sirius hade tre-fyra kvalificerade chanser i första, bl.a. en nick av Foreman där Kaufmann gjorde en fantastisk reflexräddning, och en chans där Wikman kom i ett rent friläge, men tvekade och spelade vidare till Brekkan som ur en sämre vinkel sköt utanför. Sirius inledde även andra bra, men halvvägs in på halvleken tog det hastigt stopp. Plötsligt var Assyriska inne i matchen och pressade på mot Sundfors. Backlinjen var dock säker och släppte bara till en reell chans då Semir Becic sprang igenom och sköt, men Sundfors klarade bollen. Så tickade klockan in på stoppitsch tajm, när den suveräne Kaufmann gjorde sitt enda misstag: Siriusanfallet hade egentligen runnit ut i sanden, och Jocke Mattsson var på väg ut ur straffområdet, men Kaufmann hade redan rusat ut och fullföljde satsningen. Kaufmann kom axel mot axel och rammade Mattsson, domare Strömberg satte pipan till munnen, Mattsson tog själv hand om bollen och sköt in 1-0. Sirius och dess anhängare blev vilda av glädje, assyrierna blev lika vilda av ilska, ett gäng ville storma planen och attackera domaren medan ett annat gäng höll tillbaka, och det hela slutade med ett rejält internbox. Men hos Sirius var det mungiporna uppåt när man nu drog ifrån och lämnade Assyriska under strecket. Sirius på kvalplats, med tre poäng ned till Väsby under strecket och fyra upp till Sundsvall på säker mark. Med tanke på att serien nu skulle avslutas med två matcher mot topplag var det sannolikt en livsnödvändig vinst.


Sön 15 okt: Brage-Sirius 1-2 (1-2), Domnarvsvallen

0-1 (23) Darren Foreman, 1-1 (26) Jan-Åke Rosén, 1-2 (38) Foreman. Domare: Germund Nilsson, Järfälla. Publik: 1130.

Inte var det många som trodde att Sirius skulle åka upp till Domnarvsvallen, utan avstängde Brekkan, och spöa ett kvaljagande Brage. Men se, det gjorde blåsvart, och fortsatte spela höstfotboll som om det inte fanns några bekymmer i världen. Sirius förde matchen i ett hällande oktoberregn, och Foreman fick matchens första chans när han kom fri mot den utrusande Bragemålvakten Daniel Brandt, och la bollen utanför målet. Ett par minuter senare seglade ett inlägg från Johan Hansson ned vid högerstolpen, och Foreman hade bara att sätta foten till för 0-1. Brage kvitterade bara minuterna senare med en enkelt mål då en omarkerad Jan-Åke Rosén bredsidade in bollen, men måltjuven Foreman tog tillbaka ledningen då han slog in en retur efter ett skott från Wikman – ”det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid”, konstaterade den nöjde britten efteråt. Den andra halvleken fick en förväntad matchbild: Brage låg på för en kvittering, men kom sällan eller aldrig till några heta chanser förutom en nick från Conny Olsson som Sundfors klarade. Och Sirius kontrade, men hade för bråttom och blev stressade i avsluten, och kunde inte slå sista spiken i kistan. Det fick istället domare Germund Nilsson göra när han blåste av, och förkunnade därmed att Sirius efter en makalös spurt nu var säkra från direkt nedflyttning. Sirius på kvalplats, med ointagliga fyra pinnar ned till Väsby under strecket. Två poäng och fyra minusmål skiljde till VSK närmast ovan kvalstrecket, lika många poäng men 18 ointagliga minusmål skiljde till Sundsvall. I sista omgången mötte Sirius ett allsvenskt jagande Umeå, VSK mötte avsågade Assyriska och Sundsvall mötte ingenmanslandlaget Brage.


Sön 22 okt: Sirius-Umeå 0-1 (0-1), Studenternas

0-1 (16) Jörgen Lundgren. Domare: Christer Drottz, Alingsås. Publik: 4303.

I sista omgången riktades alla strålkastarljus mot Studan, men det var inte Sirius kamp att undvika kval som intresserade, utan Umeås chans att nå Allsvenskan. Detta lockade över 4300 åskådare till matchen – Sirius bästa publiksiffra på 18 år! Umeås mål kom tidigt och gjordes av Jörgen ”Pyret” Lundgren på ett lågt inspel från högerkanten där alla Siriusförsvarare gått bort sig. Annars förde Sirius matchen med massor av bollinnehav, men var nästan helt tandlösa framåt: ”Vi kanske måste spela med kniven på strupen för att göra oss rättvisa”, förklarade Perra saken efteråt. P.g.a. resultaten i de andra matcherna stod det snart ganska klart att den här matchen skulle sakna betydelse – Umeå skulle ändå få gå upp och Sirius tvingas kvala. Därmed tappade matchen också nerv, och Sirius skapade bara ett par hyggliga chanser till kvittering: Foreman skulle haft en straff när han kapades i den första halvleken, och Johan Hansson hade ett fint volleyskott på Wikmans inlägg, som målvakten Bosse Lidén dock klarade utan större besvär. Så när matchen var slut kunde överlyckliga västerbottningar fira den allsvenska platsen, medan Sirius fick förbereda sig på kval – vilket man redan hade gjort enligt Perra: ”Vi hade inte räknat med någon hjälp från de andra lagen, så kvalspel var vi redan inställda på”. 


 Umeå
 26 13 9 4
 41-22 48
 Gefle
 26 12 9 5 49-26 45
 Vasalund
 26 11 11 4 46-28 44
 Visby/Gute
 26 11 7
 8 45-52 40
 Brage
 26 11 6 9 50-44 39
 IFK Luleå
 26 9 9 8 45-38 36
 GIF Sundsvall
 26 8 10 8 31-23 34
 Brommapojkarna
 26 9 7 10 39-32 34
 Västerås SK
 26 9 7 10 35-36 34
 Forward 26 8 10 8 28-34 34
 Sirius
 26 7 8 11 29-41 29
 Assyriska
 26 6 7 13 24-41 25
 Väsby
 26 4 12 10 23-40 24
 Lira Luleå
 26 4 8 14 25-53 20

Första kvalomgången

Kvaldags igen, bara två år sedan förra gången. Men nu gick vi in i kvalet med en alltigenom god känsla. Drömhösten hade ju visat att om det var någon annan division vi hörde hemma i så var det Allsvenskan – och ett par division 2-gäng skulle vi enkelt sopa mattan med. Så kändes det i alla fall, men bollen har ju som bekant en viss form, och därmed kan faktiskt det mesta hända.

Kvalupplägget var likadant som det såg ut -93, samtliga tvåor i division 2-serierna gavs chansen att kvala sig upp, och vi skulle alltså behöva slå ut två ängagäng för att få skriva på det nya kontraktet. Det första laget vi skulle ta oss an var en gammal bekant: IFK Sundsvall, som åkt ur serien två år tidigare och nu försökte ta sig tillbaka. Namnkunnigast i laget – inte då, men senare – var mittbacken med det ospektakulära dubbelnamnet Patrik Eriksson-Ohlsson, en av många talanger i det unga Sundsvallslaget.


Lör 28 okt: IFK Sundsvall-Sirius 0-1 (0-1), Idrottsparken

0-1 (23) Einar Brekkan. Domare: Torsten Helgemo, Mora. Publik: 484.

Några veckor tidigare hade Sirius hamnat i bråk med BP om speldatumen, och nu hände det igen: Matchen flyttades på Sundsvallskamraternas begäran från söndagen till lördagen, utan att Sirius hade något att säga till om – vilket innebar att vi fick klara oss utan vår matchcoach Perra Hansson som var upptagen med Bälinge.

Kanske var det orsaken till att det gick lite trögt i den första kvalmatchen; snacket gick att vi skulle köra över division 2-lagen med minst 5-0, men blåsvart gjorde inte mer än vad som behövdes. Det unga och kvicka Sundsvallsgänget ställde till med vissa besvär, och den första halvleken var spel- och chansmässigt jämn. Det var dock Sirius som utnyttjade sina lägen bäst; Wikman la bollen utanför stolpen i ett friläge, men revanscherade sig själv när han dribblade bort tre hemmaspelare på högerkanten och skickade in bollen till Brekkan som nickade in 0-1 i mitten av första. Även Sundsvalls bästa chans kom på inlägg och nick, när Mattias Strömqvist nickade tätt över ribban. I andra blev det mer tillknäppt, Sirius bevakade ledningen, och hemmalaget förmådde inte hota förrän på slutet när man fick till lite pliktskyldigt tryck mot Sundfors. Men blåsvart försvarade sig säkert och tog hem första matchen utan att glänsa.


Ons 1 nov: Sirius-IFK Sundsvall 1-1 (0-1), Studenternas

0-1 (26) Andreas Elfving, 1-1 (80) Einar Brekkan. Domare: Jan Andersson, Hallsberg. Publik: 828.

De flesta hade nästan sett fram emot kvalet, där Sirius med sin fina höstform skulle göra processen kort med motståndarna. Men nu började det utveckla sig till en pina: Sirius var en hårsmån från att bli utslagna redan i den första kvalomgången, och nu återstod fortfarande den andra – kunde det inte bara få vara över snart? Blåsvart, som saknade två viktiga kuggar i den avstängde Tom Nilsson och den skadade Tesséus, gjorde en riktigt svag första halvlek, och när gästerna dessutom tog ledningen med ett misstänkt offsidemål av Andreas Elfving blev Sirius riktigt stressat. Passningsspelet var uselt, Sundsvall tilläts dominera, och skapade dessutom flera chanser till ett ödesdigert andra mål: Sundfors klarade Nils Bjuggstams nick med nöd och näppe. I andra skärpte Sirius till sig och tog tillbaka initiativet. Så smått började man också skapa kvitteringschanser, med ett par farliga skott från Jocke Mattsson, och ett tre-mot-två-läge som passades bort. Klockan tickade dock allt snabbare mot en förlängning när höstens skyttekung Brekkan frälste oss: Vår islänning kom ur dålig vinkel mot Ronny Bengtsson i Sundsvallsmålet, tvekade och letade bättre läge, men chansade sedan på en skruvboll som hittade in mellan Bengtsson och stolpen. Men det är ju också så speciellt med kval att insatserna genast höjdes, ett bortamål skulle ju nu innebära katastrof, och det var extremt nära när Bjuggstam med 40 sekunder kvar satte foten till på ett inspel, och rullade bollen precis bredvid stolpen – men på rätt sida, och därmed hade Sirius krånglat sig förbi det första hindret.


Andra kvalomgången

Nu skulle Sirius ställas emot vinnaren i matchen IFK Västerås och Tyresö – det blev Kamratgurkorna, och därmed en direkt repris på kvaldramat -93 som Sirius tog hem efter stor dramatik. IFK Västerås var då som nu ett ganska jämngrått kollektiv utan utropstecken, med yttern Johan Gustavsson som den kanske namnkunnigaste spelaren. Därtill hade lagkaptenen och mittbacken Tomas Jonsson spelat färdigt för säsongen efter att ha burits av planen under matchserien mot Tyresö. Sirius var å sin sida inte heller utan bekymmer, där det allra största var att Brekkan var avstängd i den första matchen i Västerås, och det näst största var att Jocke Mattsson drogs med en lårskada. Dessutom härjade en magsjuka i truppen vilket gjorde flera viktiga spelares medverkan osäker.

Ett par dagar innan kvalets början drog dessutom en snöstorm in över Mälardalen och dumpade två decimeter blötsnö på både Arosvallen och Studenternas. Det stod snart klart att det skulle bli omöjligt att få till en spelbar gräsplan i Västeråstrakten. Säsongen -95 levererade alltså ännu en obehaglig överraskning på sluttampen när den allra viktigaste matchen nu skulle spelas på grus – ny spelplats blev Önsta bollplan i norra Västerås. Grus, snödrivor, underställ, liniment och ett gult elljus som penetrerade novembermörkret: I denna karga miljö skulle Sirius framtid som elitlag avgöras.


Ons 8 nov: IFK Västerås-Sirius 0-2 (0-1), Önsta grusplan

0-1 Thomas Eriksson (41), 0-2 (79) Johan Hansson. Domare: Sten Johanzon, Finspång. Publik: 325.

Grus grus – det latinska namnet på en långbent fågel, samt underlaget i kvalmatchen som skulle avgöra Sirius öde. På Önsta IP i norra Västerås, den bästa plan gurkstaden kunde uppbåda i den tidiga novemberkylan, skulle det avgöras. Och efter den darriga insatsen mot IFK Sundsvall var det nog många som fruktade den här kvalrundan som skulle spelas under så svåra förhållanden, men den här dagen föddes det nya grushjältar i blåsvart. Klasskillnaden mellan lagen var uppenbar, åt rätt håll. Västeråskamraterna försökte inledningsvis anfalla på vänsterkanten genom snabbe Johan Gustavsson, men kom aldrig in i straffområdet. Sedan försökte man med långbollar, men allt nickades bort av Hjelm och Geschwind. Sirius skapade å sin sida massor av chanser, och ledningsmålet hängde i luften hela halvleken: Wikman sköt tätt över ribban, och Lundeén slet sig lös flera gånger utan att få till avsluten. Till slut blev det en debutant som spräckte nollan: Thomas ”Slätta” Eriksson (eller Thomas ”Slimmen” Eriksson som han tydligen kallades då) ersatte en skadad Tesséus efter halvtimmen och levererade direkt. Först fick Slätta ett friläge som målvakten klarade, sedan en straff som Foreman brände, innan han satte 0-1-målet på retur efter inspel av Wikman och skott av Hansson. I andra drog Sirius sig tillbaka i positionerna men hade fortfarande full kontroll på matchen, och det var fortfarande blåsvart som skapade chanserna, bl.a. då Foreman lobbade över Peter Ankreus i hemmamålet som dock hann tillbaka och lyckades tippa bollen i stolpen. Till slut kom dock tvåan då Hansson siktade och sköt upp bollen i krysset. ”Jag trodde inte det skulle vara sån stor skillnad mellan lagen”, sa Perra, och det var det verkligen. Nu kändes det återigen – relativt – lugnt inför säsongens allra sista match, vilket underlag den än skulle komma att spelas på.


Lör 11 nov: Sirius-IFK Västerås 3-0 (2-0), Studenternas

1-0 (24) Einar Brekkan, 2-0 (43) Darren Foreman, 3-0 (82) Daniel Lundeén. Domare: Hans Grönlund, Njurunda. Publik: 723

Det såg länge ut som att säsongen skulle få avslutas på Gränby grusplan, men efter en heroisk insats av Studans vaktmästare fick man planen spelbar, och Sirius kunde knyta ihop säcken på sin riktiga hemmaplan. Västeråsarnas chans var förstås att få ett tidigt mål för att sätta press på Sirius, och visst skapade man ett par hyggliga chanser under matchens första 20 minuter, men när Sirius sedan forcerade in 1-0 var det över: Foreman spelade fram Hansson till vänster, Hansson sköt i steget och Ankreus i målet räddade men släppte retur rakt ut till Bengan, som sköt förbi en överspelad Ankreus, men backen Mattias Wengrud räddade på mållinjen, innan Brekkan sköt andrareturen i mål. Målet fick Sirius att spela ut hela registret, och Brekkan hade sedan två fina chanser att utöka, men det blev istället Foreman som satte 2-0 på pass från Hansson. Den andra halvleken blev en ren transportsträcka, som kröntes med att Sirius kontrade in 3-0; och det var Lundeén som fick göra karriärens första och säsongens sista Siriusmål då han tillsammans med Brekkan kom i ett två-mot-noll-läge. En på många sätt märklig säsong var slut, och mot alla odds gick Sirius upprätta ur den, med ett nytt kontrakt i näven.


Skytteligan

Brekkan 12, Foreman 10, Mattsson 6, Hansson 2, Jevtushenko 1, Wikman 1, Svanfeldt 1, ”Slätta” 1, Lundeén 1, självmål 1

En målfarlig duo är guld värd – och nu tycktes Sirius ha hittat två värdiga efterföljare till Lasse P/Sjölund i form av Foreman/Brekkan. Sammanlagt blev det 22 mål från anfallsparet, varav de absolut flesta kom under höstsäsongen. Yttern Jocke Mattsson gjorde också en fin säsong och belönades med en tredjeplats i skytteligan.


Sammanfattning

Säsongen 1995 spelades i division 1, men Sirius tycktes ha svårt att identifiera sig med divisionstillhörigheten: Första halvan av säsongen spelade man som ett division 2-lag (om ens det), medan man de sista tio omgångarna visade upp ett spel för Allsvenskan. Hur kunde detta otroliga förvandlingsnummer då ske? Som Janne förklarade så fanns det tre möjliga utfall när han tillsammans med Perra tog över laget under sommaren: 1) Man skulle fortsätta i samma hjulspår, rasa ur serien och förmodligen rasa vidare utför mot division 3 under nästa år. 2) Man skulle inte lyckas rädda kontraktet, men man skulle åtminstone vända den negativa trenden och därmed bädda för en snabb comeback till eliten. 3) Man skulle vända trenden och också rädda kvar laget i serien – det minst realistiska scenariot. Men det var så det skulle bli.

Rune Berglund var en omtyckt och sympatisk person men hade inte erfarenheten och kraften att ta laget ur den negativa spiralen laget hade hamnat i. Jan-Perra gjorde några grundläggande taktiska förändringar som gav resultat i båda ändarna av planen: Fyrbackslinje och ett nytt zonförsvar fick stopp på blödningen bakåt: de sista 13 matcherna släppte Sirius in ynka sex mål – ett sjukt bra facit. Ett direktare spel med fler snabba långbollar passade den snabbe Brekkan och gav utdelning framåt. Dessutom petades gamle Jevtushenko på hösten – ukrainaren var fortfarande spelskicklig, men under vårsäsongen gick alla anfall genom honom, vilket gjorde att bolltempot blev alldeles för lågt.

 Och vart skulle Sirius ta vägen efter den här märkliga säsongen. Var vi så bra som hösten indikerade? Isåfall var ju Allsvenskan 1997 det självklara målet. Och samtidigt så var förstås frågan hur laget skulle se ut nästa år. Kunde vi behålla den kvicke målsprutan Brekkan, och kunde britten Foreman tänka sig ännu en säsong i exotiska division 1 Norra? Hade superstabile Sundfors inte fått ögonen på sig från större klubbar, och ville inte trollgubben Wikman prova vingarna i en högre division. Och framförallt: Vem eller vilka skulle träna blåsvart nästa år? Helst ville man förstås se ett livstidskontrakt med Perra Hansson, men det tycktes inte bli aktuellt då han blivit erbjuden en tjänst som utvecklare på förbundet som tycktes locka. Återstod gjorde den andre mannen i mirakelduon, Janne Vikström, som verkade sugen på att kliva fram i rampljuset. Men nu var det ännu november 1995, och det var inte tid att oroa sig, utan tid för att njuta över en av de värsta vändningarna fotbollssverige skådat.



Tillbaka till toppen