Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Plötsligt händer det!

Plötsligt blir aptrista Skytteholms IP en glädjens och festens högborg! Plötsligt gör Sirius fem kalasmål i en och samma match! Plötsligt får RRR ledigt från stallet och söndagen den 16/10 går till Siriushistorien som en av de finaste söndagarna någonsin! Men som med alla fina historier tar vi det från början. Och var början man en fotbollsdag om inte på Alexander!

För en gångs skull var jag tidig och hittade ett styck Apa och ett styck Tette som hade kommit direkt från lördagens Jellyshotsrace. Starka och pigga såg de inte ut. Alls. Janis informerade Carl-Apan om att de lirat poker för inte väldigt många timmar sedan vilket Carl-Apan inte hade något minne av. Vid närmre kontroll visade sig dock att han spelat/supit/tappat bort Ica-kortet. Värre spelförluster har man ju råkat utför! Sedan trillade det gamla vanliga Festargänget in en efter en och alla skröt så där söndagsmysigt om sina bravader från gårdagen. Föga kunde man ana att Sirius ödesmatch borta mot Vasalund bara var några futtiga timmar bort. Pizzor, öl och en pepprig Carbonara utan ketchup gjorde strax Västras bukar extra stora och mjuka och avmarschen till Studans parkering och Ingers väntande buss ackompanjerades av klagosånger från en och annan kamrat drabbad av paltkoma. Nåväl! Till och med den gode Carl-Apan tog sitt förnuft till fånga och äntrade trots tidigare utsago om motsatsen bussen mot Uppsalas södra förort Solna.

Väl på bussen rådde en uppsluppen stämning som inte direkt blev sämre av Gabbe knäckte en flaska Kir och bjöd laget runt på. Alla lät sig väl smaka utom RRR som satt och muttrade över den flaska Chiraz som hans ömsinta fru hade skickat med honom i picknickväskan. "Hon vägrade att köpa Kir". Ack, ack. Dagens fruar. Själv fuktade jag strupen med mina Pistonheads. Gick ju bra det med. Uppsjungningen, mestadels ledd av Gabbe gick även den bra! Den började kännas som vi hade något stort på gång! Ett musikbattle utspelades sig redan på Danmarks gärde mellan kniv-jonas medhavda, och till vissas stora förtjusning via blå-tand förmedlade, musik och den peppskiva RRR tvingat Inger att spela. Oklart vem som gick segrande ur den fighten. Men trots all ljuv musik och trots alla leenden och glada tillrop började så sakteliga en spänning kännas av i bussen. En spänning och en lätt nervositet. Ingen ville dock tala öppet om detta. Det är lätt att försäga sig inför matcher då Jinxgudarna ständigt har sina öron spetsade. Och nu när inte Brukarn är med på bussen och kan klargöra vad som är ok och inte är det helt enkelt säkrast att hålla käft. Själv stillade jag mina nerver med ytterligare en öl. Ola såg dock till att jag inte fick mycket kvar av den för på Solnahallens parkering sparkade han till min burk så stilrent att den gjorde en halv volt och ställde sig med botten upp. Snygg spark Ola! Jag hade dock varit än mer imponerad om jag hade sluppit att betala för dina bravader med min öl. Solnahallens parkering ja. Vi har alltså nu i denna reseskildring nåt vårt mål. Men vi ska väl inte se på plastbandy undrar kanske vän av ordning. Nej det ska vi inte. Men högrisksupportrar som vi är fick vi en egen ingång och fick därmed njuta av det vackra Solna längs med promenaden från nämnda halls parkering till Skytteholms IP. I Solna vill jag inte bo.

Väl på läktaren plockades flaggor fram, förtjänstfullt medplockade av vilken Badda? Jo Bigbadda såklart! Våra vackra hjältar fick därmed ett värdigt mottagande och känslan var faktiskt riktigt god, trots allt som stod på spel! Nu var det bara fullt ös som gällde! Vi var verkligen på tårna från början och sjöng fram De Goda likt en mäktig änglakör som sig bör. Alla var nöjda med sånginsatsen utom RRR. Som vanligt med andra ord. Men faktum är att Västra gjorde en av sina bästa matcher för säsongen! Till och med speakern tackade för den inramning vi bjöd en handfull Solnaiter och hundratalet tillresta Uppsalabor på. För det var lika stor Siriusdominans på läktaren som det var på planen! Och kramkalasen avlöste varandra och allt var så där fint som det bara kan vara när man får uppleva fina idrottsstunder med sitt favoritfestargäng! Detta trots att Farbror floppade i sitt annars alltid så väl förrättade tarv att förse slitna halsar med Fisherman och trots att John inte sett röken av Östros! Matchen vet alla hur den slutade och en prima matchrapport finns givetvis på Siriusfotboll.se. Jag hoppar därför genast vidare till hemresan!   

Efter ett ganska stort antal mil på buss på väg hem från diverse mer eller mindre obskyra idrottsanläggningar i vårt trevliga land har jag kommit fram till en slutsats. All tillgänglig empiri tyder på att en hemresa efter en vinst är mycket trevligare än efter en förlust. Denna hemresa bekräftade min tes med besked! Segersånger avlöstes av powerballadbonanza och en och annan psalm kom med på allmän begäran. Allsång när den är som bäst! Ytterligare Kir serverades från den outsinliga rumänska källan och 70 överträffade sig själv och alla andra i underfundighet och bjöd på många muntrationer! Jag terapiläste alla liverapporter i efterhand för att försäkra mig om att vi verkligen vunnit med 5-1 och ja, det verkade stämma! Ren lycka! Alldeles oavsett vilken division vi spelar i nästa säsong gör resor och matcher som denna att livet som Siriussupporter trots allt är en ynnest att få uppleva! Tack för att jag får vara med!

Tifo