Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Okej start ändå

Vinn hemma och kryssa borta. Det räcker alla gånger för toppstrid i norrettan. Och det är exakt där Sirius befinner sig efter tre omgångar. Det är en okej start. Nu väntar dock två riktigt tuffa matcher, Väsby hemma och Dalkurd borta. Nu är det dags att visa styrka och seriesegrarambition i ett tufft läge.
Visst, jag trodde på seger igår. Men givet matchutvecklingen och alla skador är förstås 0-0 ett helt okej resultat. Nu pekar tyvärr det mesta på att Sirius måste klara sig utan Ante Björkebaum på måndag mot vad som rimligen kommer att vara serieledarna - Väsby. Det är ett tufft avbräck med tanke på att Sirius hittills spelat ett spel som bygger på att Ante och Sosseh på topp ska leverera.

Utmaningen i veckan blir därför att hitta ett effektivt sätt att lösa mittfältsproblemet. Kims idé har varit att spela rakare och att skära ner på bollinnehavet på egen planhalva. Det är i stora delar ett vettigt svar på förra säsongen, där Sirius hade extremt mycket boll men hade problem att översätta bollinnehavet i poäng. Problemet är dock att detta rakare spel i stället har blivit ett mittfältslöst spel. Kärnan i det problemet är att spelsättet lägger en extremt stor börda på Kim Skoglunds axlar. Det är värt att titta lite extra på det.

Kim har många av de ingredienser som behövs för att bli en riktigt bra mittfältare på nivån. Bra fot, bra skott och han begriper vad som händer på planen. Vad han dock inte riktigt fixar ännu är att spela med hög press mot sig. Väldigt få spelare på den här nivån är bekväma trots press mot sig, ska sägas direkt. Sirius har dock gjort sig beroende av att Kim ska lösa det. När det inte funkar hamnar man i stället i ett mycket längre spel än vad man - antar jag - egentligen vill ha. Ante och Sosseh håller såpass hög klass att de kan lösa det ändå. Sirius kommer kunna ta mååånga poäng i den här serien enbart genom att vara stabila bakåt och genom att Ante och Sosseh löser det framåt. Men då blir det ju ett problem när inte en av dem kan spela...

Det här är inte nytt. Ungefär samma problem hade Sirius under våren förra året. Det var på mittfältet det brast. Petter hade en oklar position - kant eller central? Johan Claesson var småskadad och levererade inte, och Kim var inte inne i tempot. Sirius hade mycket boll i backlinjen men hade svårt att ta sig igenom mittfältet. Under sommaren kom lösingen: Carlos Gaete Moggia. Extremt bekväm med boll gav Carlos den tid och det utrymme som Kim och Petter behövde för att blomma ut. Både Kim och Petter gjorde en riktigt bra höst, men man ska inte underskatta Carlos roll i det. Att Carlos skulle försvinna till året var väntat, men han har inte heller ersatts.

Under försäsongen såg det bra ut ändå. Kim kom in bra i sin roll, men man ska också komma ihåg att vi under försäsongen nästan enbart mötte lag som antingen sket fullständigt i hur Sirius behövde spela för att vara som bäst (Djurgården, Assarna, Brage) eller lag som var för dåliga eller för fokuserade på sitt egna spel för att störa (Falun, Sandviken, Dalkurd, Vasalund). I de flesta matcherna på försäsongen har helt enkelt Kim fått ha mycket tid med bollen och fått spela utan press mot sig. Först när Eskilstuna City kom på besök och hade gjort sin läxa blev mittfältet egentligen ett problem.

Det är svårt att hitta på en patentlösning på problemet med befintlig trupp, men jag skulle gärna se att Blomman fick spela centralt framför backlinjen och att Kim fick gå högre i banan. Man kan göra det genom att vila Björk och köra samma grunduppställning, eller genom att helt enkelt förstärka mittfältet centralt med en man i en sorts 4-4-2 där man släpper ena kanten.

Men grejen är ju att Sirius i princip inte har tränat på några alternativa lösningar. Hela försäsongen har gått åt till att spela i stort sett samma grunduppställning med minuterna spridda på ett förvånansvärt lågt antal spelare och spelsystem. Det gör dels att spelarna i Sirius förstaelva har haft avsevärt mycket mer speltid än de flesta av sina motståndare ända sedan januari, samt att bänken har haft avsevärt färre minuter. Det kan jag tycka är en ganska märklig obalans i en trupp som ändå är såpass smal. Visst har skadorna spelat roll, men det är ändå inte hela sanningen.

Det som gäller nu är att undgå fällan att tycka synd om sig själva på grund av alla skadorna, utan i stället se möjligheterna. Väsby är ett lag fullt med bra spelare förvisso, men som ligger långt efter träningsmässigt och som inte har sin styrka sista 20 minuterna så att säga. Men spelare som Mirza Jelecak och Prinsen äter osäkra centrala mittfältare till frukost. Inne i den röran vill jag se Blomman på måndag. Annars tror jag det blir sjukt jobbigt.