Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Med bar bringa mot Broberg

I den snöigaste matchen i mannaminne åkte Sirius hem med en poäng från Hällåsen efter en fenomenal kämpainsats från såväl spelare som supportrar. Joint rapporterar om hur det hela gick till.
Minibuss-gänget samlades strax innan 16.30 utanför halvmiljardsbygget UKK, som för övrigt har en bråkdel av publikkapaciteten på det bortprioriterade renoveringsobjektet Studan IP. Men en bra bortarese-avgångsplats är det, den där Musikens hus. Förmodligen den yngsta medelåldern genom Västras tider bänkade sig i minibussen till Söderhamn med slappa två man per rad. Halva bussen födda på 80-talet, den andra på 90-. Lovande för återväxten.

Den gamle Knivstabon(den) utan vare sig internet eller påslagen mobiltelefon dök inte upp och höjde medelåldern, så efter 16.30 knäppte vi de första berusningsdryckerna i samma veva som chauffören David vred om nyckeln och satte foten på gaspedalen. I takt med att snön föll och väglaget blev allt halare minskade dock hastighetsmätaren. Vid Gävle-trakten blev det dessutom bilköer. Västras senaste minibuss till Söderhamn, för två år sedan, åkte 16.45. Det var inget bra riktmärkte den här gången. Vi åkte 16.30 och missade typ en tredjedel. Men så var det ju ett riktigt busväder också.

En viss urinblåsa hos en viss halvfull snubbe blev full mitt i bilkön som vi otippat nog hamnat i. Ont om tid och fast beslutna på att stanna vid Gävle Bro, försökte denne febrilt att få upp fönsterrutan och tömma sig så tillväga. Fönstret visade sig dock fryst igen och desperationen blev allt större hos denne, som till slut tog till en burk och blev lättad på så sätt.

Väl i Gävle Bro fick vi andra lätta på blåsorna och snabbt jäkta in i minibussen igen, då vi låg långt efter tidsschemat. Strax härefter hade det något förskjutna avslaget ägt rum och en liten stund senare fick vi rapporter om 1-0, och underknappad samt möjligen Johann fick vissa flashbacks från Peking away -09 där vi likaledes kom till staden i underläge 0-1 och fick höra måljublet till 2-0 vid biljettinsläppet.

Nu var det inte lika illa den här gången. Efter inbetalad entrépeng och intagen, oskottad bortasektion med dittejpad Östra Aros-banderoll fick vi åtminstone bevittna två hela 3x30-perioder. Inte alla av oss dock. Nio minuter in i den här perioden, vid oförändrad ställning, avstannade spelet för diskussion om fortsatt spel. Och fortsatt spel och tittande (hejande) blev det, men inte för alla av oss. En av våra som vid konferensen höll i ett värmande pyrotekniskt föremål fick prata med Söderhamns konstapel och i samråd med denne lämna arenan och sätta sig i minibussen. Ännu ett kapitel i den moderna bandyn som man kan ställa sig frågande till. Det orsakade ingen som helst skada utan var snarare en stämningshöjare. Men vår vän blev avlyst.



Efter ett tag hör vi dock Sirius-relaterade skrik komma från något skogsparti och det visar sig vara vår utslängde kamrat, som där någonstans hittat ett titthål att följa matchen från och denne kämpe lyckas även där göra sig hörd. Han vittnar om blå-svart dominans på läktaren, trots att vi bara var ett drygt handfulla där, dessutom utan tak som akustiskt stöd eller för den delen skydd från den sjuka snöstormen som rådde.

Vår gamle Duracellfinne, Rolf Larsson (namne med vår guldspelare från 60-talet), slog till strax före sidbytet och gjorde 2-0 till Broberg. Vår gamle kvalhjälte-målvakt från -07, Dennis Wasberg, hade också bestämt sig för att spika igen sin kasse. Det var dock ett galet (o)väder och spelet blev lite därefter. Man kan, som UNT, parallellisera det hela med den legendariska "snömatchen" mot Vetlanda under "succésäsongen", fast upphöjt i typ tio.

Då förstår ni som upplevde den matchen hur snöigt det här måste ha varit. Och vi kan ju lugnt utnämna denna som "snömatchen 2012", även om seger-snömatchen i onsdags också var skön. Men det var som sagt "inget" jämfört med det snövädret som rådde här, på Hällåsen, fredagen den 30 november 2012. Ja, man får nästan skriva ut datumet så. För det var snudd på legendariskt.

De flesta av dem 410 åskådarna inklusive de på isen verkade rörande överens om att det här kanske var det värsta vädret någonsin. Men man fortsatte att spela, till våra slagord "vi står pall - utan hall". Söderhamn som dagen innan ironiskt nog fick ett nej till hall av sina politiker. Det mesta verkade mest kretsa kring att det var parodi och efterspelet handlade om att man inte borde ha spelat matchen. Faktum var att den inte heller hade spelats klart, om det inte vore för Broberg-spelarna, som ville det då de hade ledningen i matchen när frågan om matchens vara eller icke-vara uppstod.

Men oj, så de skulle få äta upp det beslutet. Och oj, så vi skulle få njuta av det. Tack, Broberg. Tack, Sirius. Att vända ett tvåmålsunderläge är på intet sätt något märkvärdigt inom bandy, men oj så vi gjorde det. I Snömatchen 2012. Tack vare ("det finns bara en...") Andreas Eskhult, tvåmålsskytt. Vi var där: Johannes, Johann, Elias, Oskar, David, Hannes och "du från västra långsidan" som av de skälen kände de två sistnämnda. Vissa av oss med bar överkropp som följd av den inkasserade poängen. Kort därefter, på vägen till parkeringen, utspelade lite hets mellan delar av supporterlägren, då en liten flock Söderhamnssnubbar uppenbarade sig vid oss efteråt, men konstapeln med ordningsvakt-följet var på sin vakt även där. Lagom till midnatt och långt före färddryckens slut var vi hemma i Uppsala efter att ha njutit av några bättre burgare på vägen hem. En resa som samtliga resenärer lär minnas.