Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Kuken ballen underbara jävla Vilundavallen

Vi har väl alla olika sätt att handskas med ångesten inför en viktigt bortaresa till Väsby. Själv packade jag ner boken ”Konsten att förlora” och fem ekologiska öl i väskan.

En minibuss på nio sköna grabbar från Uppsala rullade sedan kl 18:00 från Fyristorg, ordförande Lars favorittorg vågar jag påstå.

Vädret var som sig bör grått och trist, det är väl alltid höst på Vilundavallen? Grå och trist är även den gamle ministern och politikern Thomas Östros – men i det här fallet har vi mycket att tacka honom för. Vi återkommer till det.

Färden inleddes med att vår rumän Gabbe konstaterade att Lars är ”okej på att köra bil”och när han sedan öppnade den första Kirflaskan var sångerna igång. Där kan vi alla lära oss något, Gabbe drar igång Siriusamsor i alla lägen (den första redan på Fyristorg).

På plats på Vilundavallen. Poetiskt.

Visst är det en ohyggligt ocharmig ”arena” men jag trivs ändå på ”Vilunda” (vi är på smeknamnsbasis). Fina minnen från 2006 och  även från senare möten, när Daniel Hoch en gång firade ett mål i sin ensamhet på löparbanorna bakom mål.

Den här gången var vi runt 30-40 glada från Uppsala på plats på vår sida, det är alltid en bra uppslutning i sthlmsförorterna. Även huvudläktaren innehöll mycket blåsvarta sympatier.

Bra drag från start på Västra Sidan och så även på Sirius. Ante och Sosseh visade gammalt gott slag när de missade två öppna lägen i början av matchen. Någon matchrapport ska jag dock inte skriva, ni vet hur det gick. Sosseh nickade in 1-0 och det räckte till tre viktiga poäng.

Efter fem eviga stopptidsminuter utbröt stort jubel och det var en fröjd att se Bylle glad igen. Även vår vän Carl Nyström var ”all smiles”, det måste kännas speciellt för honom att vinna en match på Vilundavallen och det faktiskt finns folk som bryr sig om det.

Visst fan ser det fortfarande svårt ut att komma topp 2 och visst fan känns nio poäng på de tre avslutande matcherna som en utopi i mina trötta ögon men efter vinsten igår var det ren glädje. Som Kniv-Jonas sa: ”Det är kört men det är kul med tre poäng”.

Resan hem präglades av ärevarv i rondeller, ännu en kirflaska från Gabbe, och en liten liten, nästan osynlig, hoppfullhet om att få vara ”super” i ”ettan” nästa år.

Den här gången var den avslutande ölen på Palermo kall och faktiskt riktigt välförtjänt.

Hur var det nu med Thomas Östros?

Jo, Östros flimrade nämligen förbi bilrutan när vi var på väg ut från Uppsala. Det kan låta ointressant men den gode Thomas är Johns lyckoamulett. Ser John honom händer det bra saker.

Det kanske verkar osannolikt men ni kan fråga John om ni inte tror mig, han fick ett nytt jobb förra veckan tack vare Östros. Det har lovats att det ska spanas efter Östros på Konsum i Luthagen inför de tre återstående matcherna.

No Östros, No Party.

Oskar Bernövall.



Tillbaka till toppen