Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Bandykris?

Det verkar som om Sirius missar slutspel i år. Det brukar verka så så här års. Eller rättare sagt, om jag ska försöka minnas hur det brukar vara så här års så handlar det mest om nedflyttningspanik. Eller 15-1 mot Västanfors.
Tio minuter in på Edsbyn-Sirius häromdagen konstaterade jag och bror att detta med 110 % säkerhet blir en ny hedersam uddamålsförlust.  Som blå-svart är 110 % ganska lågt räknat som sannolikhet för att worst case scenario ska inträffa. Worst case scenario inträffade. Och två dygn senare lade sig samma Edsbyn hyfsat platt mot Vänersborg och idag är vi alltså i en situation då det är fyra matcher kvar och Sirius har fyra poäng plus mål att ta in på Broberg. Och dessutom Vänersborg och GAIS framför i tabellen.

Looking bad.

Men ärligt talat. Jag är okej med det. Inte så att jag inte VILL ha ett slutspel. Jäklar vad jag vill se ett till slutspel. De senaste tre åren har varit fantastiska att följa så här års. Och även om mer än hälften av alla lag i elitserien går till slutspel så är dagens Sirius - precis som de senaste tre åren - ett mittenlag. Ett lag som inte har med topp-4 att göra normalt sett. Och ett lag som inte åker direkt ur. Normalt sett. Men ärligt talat brukar vi vara poängmässigt nära alla andra alternativ. Så i år, när det är sällsynt ont om bonkegäng och serien är jämnare än någonsin, är det inte märkligt att Sirius ligger exakt precis där vi ligger nu. Eller det är i alla fall inte märkligare än om vi hade legat femma.

Sett över de senaste fyra säsongerna har Sirius ett bra facit med tanke på förutsättningarna. Resan från att vara lindansargäng till att vara ett lag som folk tippar i slutspel reflexmässigt är jag sjukt glad över. Och i synnerhet eftersom det skett utan att riskera hela kommunbudgeten.

Men det finns en sak som oroar mig. Sirius har så vitt jag vet i dagsläget endast en spelare under kontrakt för nästa säsong - Christian Mickelsson. Åtminstone ett par nyckelspelare har i olika sammanhang sagt sig fundera på en flytt "hem". Det oroar. Truppen osar inte heller samma frireligiöst fantastiska stämning längre, utan för första gången på några år gnälls det en del så att det hörs ut utanför omklädningsrummet.

I sak tycker jag inte det heller är konstigt. Det ska vara grinigt och tjurigt om man är på väg att missa sina mål. Men det är en ny utmaning för Sirius. Resultaten har hela tiden kommit tidigare, då har det varit lätt att prata om "spelet" före "resultaten" och bara flina sig fram till ett slutspel. Nu måste ledningen hantera en annan situation. En motgång. En sportsligt helt normal motgång, men ändå en motgång. Hur Sirius ledning hanterar det läget avgör möjligheterna till att skrapa ihop en slagkraftig trupp att fortsätta jobba med även nästa år. Slutspel är inte allt, men om inte en spelare känner att det är i Sirius jag ska vara för att utvecklas, då blir jag orolig på riktigt.