Västra sidan supporterklubbs officiella webbplats

Tillbaka

Först pisk av Broberg sen Förnedrade av GAIS (och en gnutta hopp mot VSK)

Aonsgnoaå¤%##oasi!!ONåoeåofå!!iÅONegfaåosd åojb jåo o´´0 ngis n0igwG#!S¨MPK!avnåobiU/%%/PIEBPIF708+9 I=Gb0iyeb+uagrú?G)g976086Sebågapmnosidnuguh0GÅO r fewsdggsgFAB!!!!!!!helvete!!”!
Så känns det efter senaste veckan i Siriushjärtat.

Vi startar sagan i Söderhamn en vecka tidigare där Klubben ordnat trevlig bussresa för sina funktionärer. Det bjöds på mat, kaffe och trevligt folk samt att det fanns några ströplatser åt de västringar som ville följa med. Bra att funktionärerna får något för allt sitt slit som gör att de överhuvudtaget går att följa klubben i de olika idrotterna. Ni ska alla ha ett stort tack och förtjänar mer beröm än vad ni får. Tack.

Matchen gick inte så bra, det var kallt och en senior kräktes på Jonas Q. Vi lämnar det så och går vidare till vad vi alla hade hoppats var sista hemmamatchen för säsongen mot VSK. Efter en gedigen kämpainsats i mindre trevligt väder vann de goda och gav sig själva chansen att bli förnedrade av GAIS på Heden. Hårda ord från undertecknad men värre sades nog både bland supportrar och spelare efter den matchen.

Men vi börjar från början. Första torpeden västringar avfyrades mot Götlaborg tidigt på tisdagsmorgon och en till avfyrades runt lunch. Tågresan ner var som det ska. Västringar på resa genom Sverige med gott humör, dåliga skämt, lite kir, lite rosè, kanske en öl och Amin bjöd småbarnsmamma på kaffe så hon orkade med sina tre söner ett par timmar till. I den andra västratorpeden var temat jelloshots av glögg, inget som kommer hamna i en drinkbok nära dig, som smakade som det låter fast med jello. Väl framme i Göteborg snabbinstallerade vi oss i vandrarhemmet och sökte sedan upp första lämpliga pub med brittiskt tema nära heden. Timmarna flöt förbi och fler siriushjärtan anslöt; gunillorna, Magdalena med Far, Oskar från Dobbarna Före, Hans och några till. Totalt var vi ett tjugotal som med blåögda förhoppningar ställde oss på läktaren och någonstans kände att det här borde nog kanske gå vägen. Överoptimistiska började flera av oss knäppa upp skjortknapparna för bar-överkroppsfirande efter de godas första mål. Årets sämsta jixning visade det sig när vi efter 90 min stod där gråtfärdiga, urförbannade, förnedrade och hurrade trots dåligt spel.

Totalt själlösa blev vi vallade till någon utav långgatorna där Williams-look-alike-pubarna finns i drivor. Tappra försök att höja humöret gjordes men det var som förgjort. Några timmars stirrande senare gick några och la sig andra kämpade vidare och natten blev till en regnig februariförmiddag i Göteborg.

Resan hem med trasig mekanik i ett X2000 gjorde bara allt så mycket bättre.

Hoppet har dock inte övergett oss. Nu stundar ett kvalspel som bara måste vinnas och jag ger fan i hur. Vinn Vinn Vinn!....Snälla.
 

John  ”surpuppan” Flemström