Bandysäsongen 2000/01

Läget i laget

Säsongen 1999 hade Sirius kvalat sig kvar som nykomlingar i Allsvenskan, och 2000 hade man klarat sig utan att behöva kvala. Med en utmärkt silly season i ryggen var allt upplagt för att Sirius skulle ta nästa steg under 2000/2001 – kanske var det dags att nosa på slutspel igen för första gången sedan 1994? Den oprövade tränaren Kjell Edberg hade visat sig hålla för trycket, hade gjort helt OK resultat under sin debutsäsong, och att han fick fortsätta var ganska självskrivet.

Sirius hade egentligen bara tappat en spelare av vikt – skyttekungen Magnus Lövdahl lämnade in då kroppen inte längre höll för spel på högsta nivå. Vidare så lämnade även en trio som inte hade fått mycket speltid föregående säsong: Mattias Ristiniemi flyttade hem till Finland, medan Ola Eriksson och Micke Tapper valde spel i lägre divisioner. På pluskontot var namnen både fler och tyngre, och flaggskeppsvärvningen var förstås Urban Förare; flera andra lag hade ryckt i den snabbskrinnande måltjuven från Kalix som var het på marknaden efter sin senaste säsong i Motala. Men det fanns flera intressanta namn; anfallaren Henrik Johansson och backen Fredrik Hjelmstedt var två spelare från Sirius gyllene årgång av 76:or och 77:or som hittat tillbaka hem, Johansson från VP, och Hjelmstedt från Hammarby(s bänk). Hos VP hittades också Fredrik ”Linken” Lindqvist, trolig andramålvakt bakom Bomark, och världens blivande bäste målvaktstränare. Och från Rättvik plockades den genomtrevlige offensive dalmasen Per ”Pucken” Jonsson. Dessutom hade man signat upp de flesta av de andra bärande spelarna på flerårskontrakt. För att nämna dem lite snabbt; den välväxte målvakten Andreas Bomark, gentlemannatrion i backlinjen Jonas ”Josse” Johansson, Tobbe Forss och Jocke Persson, Bollnäshalvan Henrik Heed till höger och Matte Tapper till vänster, den defensiva brunkaren Oskar Pettersson, spelmotorn Andreas Westman, den pålitlige Mattias ”Foppa” Forsberg, den totalt galne Andreas ”Läder och Lack” Broberg och den briljante bohemen Daniel ”Sveda” Svedberg på mitten, samt skarpskytten David Karlgren i anfallet.

Ett orosmoln fanns dock på himlen, och det var såklart ekonomin. Sirius hade fullständigt hiskeliga 4,4 miljoner i skulder, alltså 1,4 miljoner mer än den så krisande fotbollssektionen, och att skuldberget hade tillåtits växa så stort var naturligtvis ett stort underbetyg till hur föreningen hade skötts under de senaste åren. Som tur var så var fordringsägarna ännu inte riktigt lika arga och otåliga som fotbollens, men situationen var ändå synnerligen allvarlig. Den tillträdande ordföranden Lars-Olof Lindell lovade att kavla upp ärmarna och jobba för att minska skulden, och föregick själv med gott exempel genom att inte ta ut arvode för ordförandeskapet.

 

Motståndarna

Norra Allsvenskan innehöll en ny motståndare jämfört med förra säsongen, nämligen Skutskär som mer eller mindre halkat upp på ett bananskal, mer på grund av bristande konkurrens än av egen förmåga. Skutskär såg onekligen ut som en klen motståndare, man hade tappat både sin tränare Joakim Forslund och sin bäste spelare Gustav Björkman till Bollnäs, och rykten hade förekommit att laget till och med skulle dra sig ur Allsvenskan, men man kom trots allt till spel. De övriga sju lagen i serien, inklusive Sirius, siktade alla på att ta sig till Elitserien. Självklarast var topplagen Sandviken, med den störige Murren och Patrik ”Lappen” Södergren som sylvass anfallsduo, och förfjolårsfinalisten Falun med sin superryss Obuhov. Därefter såg kanske Ljusdal ut som den starkaste kandidaten med sina starka ryssar och finnar – Sveshnikov och Mutikainen bland andra. Även Bollnäs såg starka ut, medan det tredje Hälsingelaget Edsbyn hade tappat en hel del, främst galningen Dan Hjelm till Falun. Norrbottningarna Kalix/Nyborg var nog laget med minst att sätta bakom elitseriepretentionerna, så för Sirius handlade det troligen om att göra en inbrytning bland hälsingetrion om elitseriedrömmen skulle bli verklighet.

 

Försäsongen

Även Sirius upplägg inför säsongen verkade lovande. Visserligen är det alltid lättare att tala om taktik inför säsongen än att verkligen genomföra den under säsongen, men det lät faktiskt som att Sirius var något vettigt på spåren. Tränare Edberg förordade ett demokratiskt ledarskap där alla spelarna skulle vara delaktiga i taktikuppläggen, vilket också uppskattades av spelarna: ”Ovant, men väldigt givande”, tyckte Karlgren. Vidare körde man med individuellt upplagda träningsprogram, vilket på det hela taget gav en bild av ett klokt ledarskap med fokus på både lag och individ. Försäsongen präglades av den rekordvarma och rekordvåta hösten, vilket egentligen borde ha gynnat Sirius – långt in på försäsongen fanns det endast två fullstora isytor i hela Sverige; Vinterstadion i Örebro och Studan i Uppsala. Sirius började starkt med tre raka segrar mot allsvenskt motstånd: Hammarby (3-2), Vänersborg (4-2) och Vetlanda i Svensson Cup (4-3). Sedan vände formen mitt under Svensson Cup, och Sirius började rada upp förluster istället; mot VSK (3-6), svaga Skutskär (3-6), SAIK (3-4), Falun (1-5), och värst av allt VP (4-6). Sedan avslutade Sirius försäsongen med två segrar, dock mot klenare motstånd: ÖSK krossades med 13-4, och i genrepet slog man Broberg med 4-1.

 

Allsvenskan Norra

Ons 15 Nov: Sirius-Skutskär 5-0 (1-0), Studenternas

1-0 (24) Daniel Svedberg, 2-0 (49) Svedberg, 3-0 (60) Svedberg, 4-0 (70) Urban Förare, 5-0 (76) Svedberg. Domare: Thomas Wiklund, Stockholm. Publik: 917.

Sirius tilltänkta premiär dränktes under Voxnans vattenmassor, då Edsbyns hemmaplan Ön delvis låg under vatten. Matchen flyttades en vecka framåt, och den säsongens första match blev istället Skutskär på hemmaplan, en match där inget annat än en komfortabel seger var godkänt. Och visst blev det till slut en komfortabel seger, även om den första halvleken blev aningen nervös och krampaktig. Skutskär stretade emot bra, men Sirius kunde ändå ta ledningen i mitten av halvleken genom ett hörnmål av Sveda. I andra halvan lossnade det, och det var framför allt Svedas show. Efter fem minuter utökade han ledningen med ett solomål som beskrevs av en lyrisk UNT-skribent i termer som ”glödande skenor”, ”utflykt i fiendeland”, ”rundningsmärken”, ”darrande målvakt” och ”stenhård projektil”. Målet förlöste Sirius som nu kunde spela ut de nederlagstippade nykomlingarna. Sveda satte också 3-0 på hörna i 60:e, sedan petade Förare in sitt första mål i Siriuströjan på retur från Karlgrens skott. Och Sveda, kung för dagen, gjorde sitt fjärde och Sirius femte mål på straff sedan Förare blivit nedslagen. Visst kändes 5-0 som ett helt okej resultat, men inte mer. Föga anade man då att man två månader senare skulle ha givit sitt ena lillfinger för en ynka uddamålsseger mot samma lag.

 

Fre 17 Nov: Ljusdal-Sirius 5-3 (2-1), Ljusdals IP

0-1 (28) David Karlgren, 1-1 (31) Harri Kauhanen, 2-1 (44) Mikhail Sveshnikov, 2-2 (50) Daniel Svedberg, 2-3 (51) Svedberg, 3-3 (53) Kauhanen, 4-3 (54) Jonas Lindkvist, 5-3 (78) Mika Mutikainen. Publik: 1074.

Sirius, och jag själv, gav oss nu ut på en liten road trip i Hälsingland för att på fredagen möta Ljusdal, och på söndagen spela den uppskjutna premiärmatchen mot Edsbyn. Oavsett resultat och väder så är Ljusdals IP en fredagskväll alltid en upplevelse. Den som inte uppskattar att diskutera bandy bakom träläktaren med lokala entusiaster över en termos kaffe spetsad med hemkört måste vara trött på livet. Men det är klart, det hade ju varit ännu trevligare om det inte blivit förlust i hällregn på mjukglassis, och Sirius gav dessutom i mångt och mycket bort poängen i den att sedan här matchen. Svedas starka form fortsatte dock, efter bara 10 sekunder prickade han ribban, för att sedan spela fram Karlgren till Sirius ledningsmål. Ljusdal vände dock på steken och hade ledningen i paus efter missar från Siriusförsvaret och Bomark i målet. Andra halvleken började bra, först räddade Bomark ett friläge från Kauhanen, sedan blev Förare nedriven med straff som följd, på vilken Sveda kvitterade, och så tog Sirius dessutom ledningen i 49:e, då Foppa stal bollen och spelade fram Sveda till 3-2. Men lika snabbt gav Sirius bort matchen igen, bara fem minuter senare ledde återigen Ljusdal efter två nya försvarsmissar. Slutresultatet spikades i 80:e minuten av Mika Mutikainen på hörna.

Att åka länsbuss genom Hälsingland en fredagkväll visade sig också bli ett äventyr. Jag kom i samspråk med ett medelålders, läderklätt och långhårigt par, som bland mycket annat avhandlade korruptionen i uttagningskommittén till Melodifestivalen. Efter att ha lyssnat lite förstrött på deras utläggningar med ena örat var det dags att ta farväl i Bollnäs där jag skulle byta buss, då mannen i paret kastade ut frågan ”Du ska inte hänga med hem och knulla då?” Jag tackade artigt men bestämt nej och hoppade istället på nästa buss mot min farbror Jan i Edsbyn.

 

Sön 19 Nov: Edsbyn-Sirius 4-4 (2-2), Ön

0-1 (4) David Karlgren, 1-1 (11) Patrik Rönnqvist, 2-1 (19) Thomas Liw, 2-2 (37) Karlgren, 3-2 (66) Rönnqvist, 4-2 (69) Magnus Granberg, 4-3 (77) Daniel Svedberg, 4-4 (89) Tobias Forss. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 974.

Här skrevs det historia: Till bortamatchen mot Edsbyn gick nämligen Västra Sidans första organiserade bandybuss – själv var jag dock inte med då jag redan befann mig hos farbror Jan i Edsbyn, med vidare planerad färd mot farmors 85-årsfirande efter matchen. Dessutom hade klackens närvaro stor betydelse för matchens utgång – eller åtminstone ville vi tro att poängen var delvis våran förtjänst. Sirius gjorde första målet även i denna match, genom Sveda på hörna. Edsbyn gick sedan upp till 2-1 genom Palle Rönnqvist och Thomas Liw, men Sirius kvitterade innan paus genom Karlgren, framspelad av Broberg. I den andra halvleken tog Edsbyn tillbaka ledningen, först 3-2 av Rönnqvist på hörna, och så ett rasande snyggt mål av Magnus Granberg, som tog ned ett inlägg i straffområdet och med ryggen mot mål vispade in bollen i nätet. Men nu klev Västra Sidan in i handlingen – numerärt underlägsna men vokalt överlägsna hemmapubliken stämde vi upp i ett envist ”Sirius, vi ger aldrig upp”, och sjöng på så vis in både reduceringen och kvitteringen. 4-3 kom med kvarten kvar, då Peter Törnberg drällt med bollen framför mål, så att Sveda kunde stjäla och slå in den. Sirius hade Byn i brygga, och i matchens näst sista minut kom den välförtjänta utdelningen då Tobbe Forss vispade in en hörna. En som det kändes mycket värdefull poäng, sponsrad av Västra Sidan.

 

Ons 22 Nov: Sirius-Bollnäs 4-5 (1-5), Studenternas

0-1 (2) Anders Roth, 0-2 (7) Hans Åström, 1-2 (10) David Karlgren, 1-3 (28) Åström, 1-4 (36) Åström, 1-5 (45) Patrik Larsson, 2-5 (71) Andreas Westman, 3-5 (75) Westman, 4-5 (79) Karlgren. Domare: Göran Thunman, Älvkarleby. Publik: 1052.

Med tre inspelade poäng hade inledningen varit godkänd, och en vinst i den kommande matchen skulle ge Sirius en utmärkt position i elitserieracet. Typiskt då att den spelades mot bogeyteamens bogeyteam, Bollnäs. Fast egentligen var det nog Sirius som förstörde för sig själva, eller som en bitter Kjell Edberg uttryckte saken: ”Matchen började 19.00. Vi var inte där.” Den tog bara en minut innan Bollnäs kontrade in 0-1, och snart kom även tvåan då Hans Åström slalomåkte genom ett stillastående försvar. Sirius stack igenom med en reducering genom långskott från Karlgren, men sedan fortsatte det att läcka halvleken igenom: 1-3 då Åström tryckte in bollen, Bomark och två backar i målet, 1-4 då Åström slog en slumpboll som studsade på en Siriushjälm och in i mål, och 1-5, då Patrik Larsson igen söndagsåkte genom Siriusförsvaret. Trots att den andra halvleken egentligen heller inte var särskilt bra var det ändå nära att det blev match av det hela. Sirius reducerade tre gånger: med 20 minuter kvar slog Westman in 2-5 på en frislagsretur, fyra minuter senare spelade Broberg fram Westman till 3-5, och när fyra minuter till hade gått skrinnade Karlgren igenom, blev nedtacklad, men lyckades samtidigt flippa in bollen. Men det blev aldrig riktigt nära kvittering, och Sirius parkerade sig en poäng bakom Bollnäs på elitserieplatsen.

 

Sön 26 Nov: Falun-Sirius 7-3 (3-3), Lugnet

0-1 (6) David Karlgren, 1-1 (12) Tomas Jansson, 2-1 (15) Jansson, 3-1 (25) Sergei Obuhov, 3-2 (30) Daniel Svedberg, 3-3 (33) Urban Förare, 4-3 (58) Jansson, 5-3 (64) Jörgen Momqvist, 6-3 (70) Jansson, 7-3 (81) Johan Kruse. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 990.

Ännu en regnmatch denna varma och våta höst. Sirius gjorde en bra och en mindre bra halvlek på Lugnet, men som väntat räckte det inte till några poäng mot topplaget Falun. Sirius tog ändå ledningen i matchen genom Karlgren i 6:e minuten, ett långskott av som målvakten Mikael Eklund inte såg. Falun gick sedan upp till 3-1, men Sirius kom igen och kvitterade innan paus tack vare Sveda, som först slog in 3-2 på hörna, och sedan spelade fram Förare till kvitteringen. Faluns tränare visade tydligt vad de tyckte om att släppa in tre mål mot Sirius och bytte brutalt ut målvakten Eklund i halvtid, vilket gav resultat – ersättaren Andreas Sköld höll tätt i andra. Falun gjorde fyra mål medan Sirius ”åkte runt och väntade på tomten” som Kjell Edberg uttryckte det. Bäst i Sirius var målvakten Linken som fick chansen för första gången och höll ner siffrorna bra. I Falun hade Obuhov ingen särskilt lyckad dag med resultatlösa soloåkningar, istället var det Tomas Jansson som sänkte Sirius med sina fyra mål.

 

Ons 29 Nov: Sirius-Sandviken 6-8 (3-6), Studenternas

0-1 (11) Pär Gustafsson, 1-1 (20) Urban Förare, 1-2 (23) Jonas Gustafsson, 2-2 (27) Henrik Johansson, 2-3 (31) Patrik Södergren, 3-3 (34) David Karlgren, 3-4 (35) Magnus Muhrén, 3-5 (41) Pär Gustafsson, 3-6 (45) Daniel Eriksson, 3-7 (50) Södergren, 4-7 (60) Mattias Forsberg, 4-8 (60) Rickard Koch, 5-8 (83) Johansson, 6-8 (90) Karlgren. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 1080.

Att Sirius skulle rå på stålmännen var det ingen som räknade med, då det vid den här tidpunkten hade gått mer än ett år sedan Murren och gänget senast förlorade en match. Och det gjorde heller inte Sirius, men det var ändå inte en match utan glädjeämnen. Främst då Henrik Johansson, som med två mål, en framspelning, och fin skridskoåkning visade upp vilken talang han besatt. Två andra av årets nyförvärv, Hjelmstedt och Per ”Pucken” Jonsson, fick debutera i Siriuströjan, medan målis-Linken däremot åkt på en ryggskada och inte kunde följa upp sin fina insats i Falun. Sirius höll jämna steg med SAIK upp till 3-3 genom mål av Förare, Henke Johansson och Karlgren, innan SAIK drog ifrån sista tio av den första halvleken genom att panga in ett antal hörnor. Efter ytterligare några mål, för Sirius del genom Foppa på retur från ett Karlgrenskott, stod det 4-8 efter tjugo minuter spelade av andra. Att Sirius gjorde match av det hela på slutet är kanske lite för mycket sagt, men genom Henke Johansson och ett hörnmål av Karlgren putsade man i alla fall till siffrorna, och man hade även en 7-8-boll dansande på mållinjen. Förutom Henke var även Karlgren vass, men framförallt var helheten bra – Sirius bästa 90 minuter trots förlusten.

 

Sön 3 Dec: Sirius-Kalix/Nyborg 6-3 (3-0), Studenternas

1-0 (6) Urban Förare, 2-0 (23) Förare, 3-0 (26) David Karlgren, 4-0 (53) Per Jonsson, 4-1 (59) Konstantin Zalataev, 5-1 (62) Henrik Johansson, 6-1 (64) Förare, 6-2 (75) Stefan Tano, 6-3 (78) Mats Rönnqvist. Domare: Göran Thunman, Älvkarleby. Publik: 734.

Äntligen kom Sirius första seger sedan premiären. Och ur Kalixperspektiv var det släkten som var värst då kalixpojkarna Tobbe Forss och framförallt Urban Förare var matchens dominanter i varsin ände av planen. Det tog bara sex minuter för Förare att ge Sirius ledningen då han framspelad av Sveda sprätte upp bollen i nättaket. Därefter hann Kalix-Ubbe med att träffa stolpen, innan han utökade ledningen i 23:e genom att stjäla bollen då Stefan Tano fumlade till det. Och även 3-0 kom innan paus då Sveda bröt en passning och spelade fram Karlgren, som sköt ett hårt skott in i mål. Fyran kom från en debutantmålskytt – Pucken gjorde sitt första mål i Siriuströjan på hörna. Efter en norrbottnisk reducering satte Henke Johansson sedan femman, och sedan gjorde Förare sitt tredje och Sirius sjätte mål. Kalix putsade slutligen till siffrorna med två hörnmål, men det gjorde inte jättemycket – nu hade Sirius återigen vittring på den så åtråvärda elitserieplatsen, med två poäng upp till Ljusdal.

 

Tis 5 Dec: Bollnäs-Sirius 8-6 (4-3), Sävstaås

0-1 (10) Henrik Johansson, 1-1 (14) Vesa Vuokila, 2-1 (22) Rickard Timmerklev, 3-1 (28) Jonas Pettersson, 4-1 (38) Pettersson, 4-2 (39) Daniel Svedberg, 4-3 (41) Svedberg, 4-4 (52) David Karlgren, 5-4 (64) Hans Åström, 6-4 (65) Vuokila, 6-5 (69) Svedberg, 7-5 (77) Åström, 7-6 (79) Karlgren, 8-6 (87) Vuokila. Domare: Jonas Sundelius. Publik: 1682.

En sak kan man vara säker på, och det är att någonting alltid ställer till det på Sävstaås. Den här gången var det Timo Oksanens utkast som sänkte Sirius. Bollnäs finske målvakt, med kropp som ett snöre, sulade iväg precisa projektiler på 70-80 meter, och allrahelst när Siriusförsvararna inte var beredda: ”Vi vet precis vad vi ska se upp för, ändå står vi där och petar näsan när utkasten kommer”, grymtade en irriterad Kjell Edberg efter matchen. Det här var en riktig fyrapoängsmatch, Bollnäs låg en pinne bakom Sirius, och vinnaren skulle få bra häng på elitserieplatserna. Sirius tog (som faktiskt ganska ofta den här säsongen) ledningen i matchen, genom Henke Johansson. Sedan tappade Sirius matchen, och i 38:e gjorde Bollnäs 4-1. Sirius jobbade sig dock tillbaka, innan paus hade Sveda reducerat två gånger om, först på hörna, sedan på ett fladdrigt frislag som Oksanen tappade in. Och sju minuter in på andra kvitterade även Sirius då Westman frispelade Karlgren. Men då klev Oksanen in i handlingen med ett utkast som Sirius ständige nemesis, ”Hans Majestät” Åström fångade upp och förpassade i mål, och därefter spädde Vesa Vuokila på med 6-4 på hörna. Sveda svarade med att även han slå in en hörna, men så kom en oönskad repris; utkast från Oksanen till Åström som satte sjuan. Sirius mäktade med ännu en reducering till 7-6 genom Karlgren med tio minuter kvar, men det blev Vuokila som spikade slutresultatet på en straff i 87:e. Och elitseriedrömmen kändes mycket avlägsen.

 

Fre 15 Dec: Sirius-Ljusdal 3-6 (1-2), Studenternas

0-1 (1) Mikhail Sveshnikov, 0-2 (12) Stefan Nordlund, 1-2 (35) David Karlgren, 1-3 (51) Maksim Potechkin, 2-3 (55) Daniel Svedberg, 2-4 (60) Mika Mutikainen, 2-5 (64) Nordlund, 3-5 (81) Mattias Forsberg, 3-6 (89) Harri Kauhanen. Domare: Thomas Nordin, Sundsvall. Publik: 1523.

”Vi ska kriga och kämpa”, lovade Westman innan matchen. Av detta blev det inte mycket. Visserligen vinner man inga matcher på utvisningsbänken, men noll utvisningsminuter skvallrar om att Sirius inte visade upp någon större glöd. Dessutom stod man för ett uruselt försvarsspel i denna trista regnmatch. Det började redan i första minuten, då Svechnikov kontrade in Ljusdals första mål. Det fortsatte i den tredje minuten, då Linken tvingades till en kvadruppelräddning på en hörna då Sirius inte kunde få bort bollen. Och i tolfte utökade Stefan Nordlund bortalagets ledning på ett långskott. I 35:e reducerade Karlgren, och det lilla av vilja Sirius visade upp i den här matchen var i de sista tio av första halvleken, men Stefan Grubb i Ljusdalsmålet höll tätt. I andra fortsatte eländet, Potechkin åkte igenom ett slött Siriusförsvar efter sex minuter och satte 1-3. Efter att Sveda reducerat på frislag bjöd Josse Mika Mutikainen på ett mål genom att drälla som siste man. Sedan fick Nordlund måla igen, efter att även han fått åka ostörd genom Sirius icke-existerande försvar. Sirius reducerade en tredje gång genom Foppa, men Ljusdal fick sista ordet genom ett hörnmål av Mutikainen.

Man anade att allting inte stod riktigt rätt till i laget, och därför borde det kanske inte kommit som en överraskning när den usla ekonomin exploderade Sirius rätt i ansiktet innan jul. Dagen innan julafton annonserade plötsligt Sveda att han hade gjort sin sista match i Sirius. Våra grönvita ärkerivaler i väst passade samtidigt på att anmäla sitt intresse för den plötsligt klubblöse skarpskytten. Orsaken till avhoppet nämndes inte rätt ut, men man behövde ju inte vara något geni för att räkna ut att det hade med pengar att göra, och det kröp så småningom också fram att spelarna endast hade fått ”mindre utbetalningar” under hösten. Det blev ingen julfrid för blåsvarta hjärtan.

 

Tis 26 Dec: Kalix/Nyborg-Sirius 4-0 (1-0), Kalix IP

1-0 (45) Daniel Åhl, 2-0 (51) Daniel Strömbäck, 3-0 (55) Konstantin Zalataev, 4-0 (88) Zalataev. Domare: Thomas Wiklund, Stockholm. Publik: 1305.

Sällan har så få åkt så långt för så lite. På Annandagen vill man ju se Sirius spela bandy, varhelst de nu gör det, och därför tog jag och Farbror tåget upp till de arktiska delarna av landet, för att där se ett lönlöst, håglöst och Sveda-löst Sirius göra en synnerligen blek insats. Dagen började dock bra i glöggångorna på Hotell Valhall, men vi borde nog ha stannat där, för matchen på Kalix IP var ett rent elände att skåda. Sirius mäktade på 90 minuter med att skjuta två skott på mål, båda gångerna av Henrik Heed på hörna. Att det dessutom var nära tjugo grader kallt gjorde inte matchen mer njutbar. Kalix imponerade knappast, men det behövdes heller inte för att slå Sirius denna dag. Daniel Åhl gjorde första målet strax innan paus, tvåan kom i början av den andra. Som lite extra lök på laxen drog Tapper på sig ett matchstraff för protest, innan Zalataev gjorde både trean och fyran på straff. Men då hade jag och Farbror redan flytt fältet och hoppat in i en taxi för att hinna med nattåget tillbaka till Uppsala.

Eftersom Skutskär stått för årtiondets bandyskräll och tagit tre poäng mot självaste SAIK på två matcher var Sirius nu tabelljumbo, och det ekonomiska läget var heller inte muntert. Ordförande Lindell meddelade att samtliga spelarkontrakt var uppsagda och skulle omförhandlas efter säsongen. De sammanlagda löneskulderna uppgick nu till svindlande två miljoner. Sveda var för övrigt nu klar för VSK, men en god nyhet stod faktiskt också att läsa; Sirius fick in en ny spelare i form av anfallaren Henrik ”Fille” Cederbaum som lånades in från Bajen för inte mer än bensinpengar.

 

Fre 29 Dec: Skutskär-Sirius 6-3 (2-0, 2-1, 2-2), Skutskärs IP

1-0 (5) Åke Gillberg, 2-0 (9) Aleksander Bratsev, 2-1 (38) Jonas Johansson, 3-1 (52) Per-Olof Strand, 4-1 (57) Gillberg, 4-2 (65) Urban Förare, 5-2 (80) Niklas Embretzén, 6-2 (84) Magnus Edlund, 6-3 (85) David Karlgren. Domare: Per Johansson, Amneby. Publik: 884.

Detta blev troligen Västra Sidans stökigaste och blötaste bortaresa genom tiderna (men så var man nog också tvungen att vara full för att stå ut med att följa Sirius den här säsongen). Trots att bussresan till Skutskär inte varar mer än en timme så var det en rejält glöggdopad klack som anlände till Skutskärs IP denna snöiga fredagkväll. Dessutom hade hockey-Rikard länsat Överskottsbolaget på fyrverkerier, vilka brändes av så snart Västra Sidan positionerat sig på läktaren, där vi stod och försökte se ut som oskyldiga lamm medan smatterband, smällare, bomber och raketer flög i luften framför oss. På isen såg det samtidigt sämre ut än någonsin. Skutskär hade 2-0 innan tio minuter hade gått, genom Åke Gillberg och Alexander Bratsev. Och ännu värre hade det blivit om inte Bomark räddat en straff innan periodvilan. I andra såg det lite bättre ut, och både Karlgren och Henke Johansson var nära att reducera innan en mer ovan målskytt faktiskt gjorde det – Josse satte 2-1 på ett långskott. Men inte heller det hjälpte Sirius in i matchen, utan Skutskär gjorde två mål till på hörna innan nästa periodvila. I den sista perioden gjorde sedan lagen två mål var, för Sirius del genom Förare och Karlgren. Resultatet var naturligtvis inte någonting annat än en katastrof, men på något sätt lyckades man förtränga allvaret i situationen. Antagligen hjälpte alkoholen till, men själv hanterade jag också förlusten på ett annat sätt, nämligen genom att sätta en snöboll i nacken på en Skutskärsspelare som blev intervjuad efter matchen. Det var en sån här perfekt blöt en som satt precis under hjälmen och gick sönder så att han fick snö innanför tröjkragen. Närmare huligan än så har jag aldrig varit.

 

Ons 3 Jan: Sirius-Edsbyn 2-4 (1-1), Studenternas

0-1 (21) Patrik Rönnqvist, 1-1 (23) David Karlgren, 1-2 (55) Joakim Hedqvist, 1-3 (76) Rönnqvist, 1-4 (83) Magnus Granberg, 2-4 (87) Karlgren. Domare: Jonas Hovlund, Motala. Publik: 874.

Som väl läsaren anat vid det här laget så hade Siriusbygget fullständigt rasat ihop efter Svedas uttåg och lönestrulet, och även om poängbehovet onekligen var stort så var det viktigaste nu att hitta tillbaka till något sorts fungerande spel. Och ur det perspektivet var iallafall Edsbymatchen ett framsteg. Sirius vågade hålla boll och förde faktiskt matchen, även om man sällan eller aldrig lyckades komma igenom på sista tredjedelen, ”men förut var vi inte ens där”, som Kjell Edberg uttryckte det. Westman prickade stolpen innan Byn något orättvist tog ledningen genom Palle Rönnqvist på hörna, men sedan kvitterade Sirius genom ett kanonskott från Karlgren. Även den andra halvleken bjöd på positivt Siriusspel, men det var Byn som gjorde målen och gick upp till 1-4 på fasta situationer. Sirius fick dock sista målet då Karlgren gjorde sitt andra för dagen på hörna. Jumboplatsen såg dock nu ut att vara vigd för Sirius – visserligen var det bara en poäng upp till Kalix, men i de två sista matcherna väntade seriens två giganter Falun och SAIK.

 

Lör 6 Jan: Sirius-Falun 0-6 (0-4), Studenternas

0-1 (8) Sergei Obuhov, 0-2 (10) Jörgen Momqvist, 0-3 (15) Momqvist, 0-4 (29) Patrik Anderbro, 0-5 (49) Tomas Jansson, 0-6 (54) Johan Kruse. Domare: Keijo Hyvärinen, Haparanda. Publik: 431.

Om Sirius nu hade vunnit tillbaka något av det förlorade självförtroendet mot Edsbyn så krossades det snabbt och obarmhärtigt av dalmasarna, som ledde på Studan med 3-0 efter bara 15 minuter. Falun, och i synnerhet dess burväktare, trivdes ypperligt på Studenternas under åren kring millennieskiftet, och på två raka besök släppte man endast till ett ynka mål. Sirius kammade alltså noll mot Falun, och UNT’s referat av matchen handlade mest om det enda som höll elitklass hos Sirius för tillfället – Västra Sidan, den ”lilla men oerhört röststarka klacken” som vann läktarmatchen med tvåsiffrigt mot Faluanhängarna.

 

Ons 10 Jan: Sandviken-Sirius 10-2 (5-2), Jernvallen

1-0 (8) Henrik Hagberg, 2-0 (9) Patrik Södergren, 3-0 (13) Jonas Gustafsson, 3-1 (17) Andreas Westman, 3-2 (27) Henrik Cederbaum, 4-2 (36) Daniel Mossberg, 5-2 (38) Hagberg, 6-2 (47) Stefan Andersson, 7-2 (54) Södergren, 8-2 (66) Södergren, 9-2 (68) Andersson, 10-2 (71) Pär Gustafsson. Domare: Thomas Wiklund, Stockholm. Publik: 1307.

Med tanke på motståndet, Sirius form, och att vi dessutom saknade Forss, Broberg och Henke Johansson med skador, samt Karlgren som var sjuk, så var förväntningarna i botten inför den här matchen. Allt bättre än förra säsongens 1-14 skulle vara OK, typ. Som tur var så tog inte SAIK matchen på fullt allvar och vilade två av sina bästa spelare, ”Murren” och ”Zeke”, och Sirius hängde faktiskt med bra till en början. Efter 27 minuter var ställningen 3-2 efter att Westman satt en hörna och Fille Cederbaum gjort sitt första mål i Siriuströjan. Sedan rann det iväg, men stannade ändå vid anständiga 10-2. Annars var väl det bästa med matchen att den äntligen satte punkt för den här eländiga serien. Men nu väntade något ännu värre; fortsättningsallsvenskan, mer ångestladdad än någonsin.

Falun	14	12	1	1	91-39	25
Sandviken	14	9	3	2	77-56	21
Ljusdal	14	8	1	5	67-61	17
Bollnäs	14	7	2	5	63-64	16
Edsbyn	14	5	2	7	57-57	12
Kalix/Nyborg	14	3	2	9	44-66	8
Skutskär	14	3	2	9	47-74	8
Sirius	14	2	1	11	47-76	5

 

Efter grundserien och inför Allsvenskan

Att säga att säsongen inte blivit vad man hoppats på vore en underdrift. Att vi skulle placera oss sist, efter hopplösa Skutskär, skulle inte den värsta dysterkvisten ha spått inför serien. Hoppet låg ändå i att Sirius truppmässigt, trots jumboplatsen, fortfarande borde vara ett starkare lag än både Skutskär och Kalix. Men kunde Sirius nu hitta tillbaka till åtminstone någonting av spelidéerna och självförtroendet som Sveda tycktes ha packat med sig till Västerås? Och framförallt, hur intresserade var egentligen våra spelare att kriga och kämpa för en klubb som inte ens kunde betala ut deras utlovade löner?

Bland lagen som anslöt från Söderserien såg det heller inte ut att finnas några potentiella räddningsplankor. Seriejumbon Katrineholm var ändå ett hyfsat lag med åtta inspelade poäng. De båda Västgöta-V:na Villa och Vänersborg hade bara varit en poäng var från elitseriespel. Det fjärde söderlaget var det forna storlaget Motala som Sirius nu stötte på för första gången sedan 1995. Östgötarna hade liksom Sirius börjat hamna i trubbel med det ekonomiska, men var ännu inte i närheten av lika illa däran som Sirius.

 

Ons 17 Jan: Vänersborg-Sirius 6-2 (4-1), Vänersborgs Isstadion

0-1 (23) David Karlgren, 1-1 (24) Valerij Grachev, 2-1 (25) Grachev, 3-1 (37) Grachev, 4-1 (44) Grachev, 5-1 (50) Patrik Karlsson, 5-2 (78) Henrik Heed, 6-2 (89) Viktor Weiselius. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 1172.

De hette Obuhov, Svechnikov och Shamsutov. De hette Zalataev, Bezobrasov och Bratsev. Och de hette Grachev. Ja, på den här tiden tycktes motståndarna alltid ha en ryss som Sirius bara inte kunde få stopp på. Valerij Grachev (Iljas pappa) hade anslutit till Vänersborg från Falun inför säsongen, och den här dagen gjorde han fullständigt mos av Sirius helt på egen hand. Vänersborg tryckte tillbaka ett defensivt Sirius från första början, men det var Sirius som tog en ologisk ledning genom ett tursamt mål; Foppa slog en lyra till Förare som missade nedtagningen, men bollen hamnade istället hos Karlgren som satte 0-1. Sedan började Grachev-show, då ryssen piskade in både kvitteringen och ledningsmålet, sedan utökade ledningen på hörna, och slog in fyran genom en elak isare, alltihop innan halvtidspausen. I andra halvleken lyckades Sirius ta ner Grachev bättre, som istället för att göra mål med klubban använde den till att knäcka näsbenet på Oskar Pettersson, som tvingades utgå. Ändå lyckades Sirius ta över litegrann mot slutet, Henrik Heed gjorde ett tröstmål, och en hörna dansade på mållinjen, men trots allt kunde Vänersborg hålla undan ganska så enkelt.

 

Fre 19 Jan: Sirius-Motala 6-1 (3-1), Studenternas

1-0 (20) David Karlgren, 2-0 (20) Andreas Westman, 3-0 (26) Henrik Johansson, 3-1 (45) Jarno Väkiparta, 4-1 (61) Mattias Forsberg, 5-1 (68) Karlgren, 6-1 (82) Urban Förare. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 595.

Äntligen! Efter åtta raka förluster och bedrövelser fick Sirius äntligen vinna igen, och dessutom på ett mycket övertygande sätt. Frånsett ett avvärjt friläge för Jarno Väkiparta hade Linken en lugn dag i målet. Sirius avgjorde matchen på sex minuter i mitten av den första halvleken; Karlgren satte 1-0 på hörna i tjugonde minuten, minuten senare gjorde matchens lirare Westman 2-0 på egen hand, och Henke Johansson satte trean i 26:e på retur efter skott av Tobbe Dahlberg. Väkiparta reducerade precis innan paus, men det var ingen fara på taket – Sirius fullbordade överkörningen i den andra halvleken med tre mål till; två på hörna från Foppa och Karlgren, innan Förare fastställde slutresultatet till 6-1. Känslan efter matchen var att knutarna nu äntligen hade släppt och att Sirius under resten av serien skulle kunna visa vad man verkligen gick för. Riktigt så enkel skulle dock inte verkligheten visa sig vara.

 

Sön 21 Jan: Sirius-Katrineholm 4-4 (1-2), Studenternas

0-1 (23) Rinat Shamsutov, 0-2 (37) Magnus Rostedt, 1-2 (45) Andreas Westman, 2-2 (46) Henrik Cederbaum, 2-3 (69) Iivo Wegelius, 3-3 (71) David Karlgren, 4-3 (72) Karlgren, 4-4 (79) Wegelius. Domare: Jonas Sundelius, Vänersborg. Publik: 771.

Man kan tro att ett oavgjort resultat i en match mellan de båda jumbona från grundserierna inte skulle glädja någon. Men det var precis tvärtom – båda lägren var nöjda efter matchen: ”Jag är nöjd med en poäng och spelet i första halvlek” sade Katrineholms tränare Johan Olsson. ”Jag är nöjd med en poäng och spelet i andra halvlek” sade Sirius tränare Kjell Edberg. Sirius förde faktiskt spelet även i den första halvleken, men inte på något konstruktivt sätt; man åkte runt, runt, runt, och spelade hem, hem, hem. Katrineholm var desto effektivare och tog en tidig tvåmålsledning, genom mål av Shamsutov (på straff) och Rostedt. Sedan bjöd som tur var Shamsutov in Sirius i matchen genom en dum utvisning i slutet på halvleken, på det efterföljande frislaget reducerade Westman, och direkt efter pausen kvitterade Cederbaum, framspelad av Foppa och Karlgren. Sirius var sedan det bättre laget i andra, men Katrineholm hade ett vapen: Ivo Wegelius hörnor, och genom en av dessa tog KSK än en gång ledningen med 2-3. Sedan vände Sirius på matchen då Karlgren inom loppet av två minuter blev frispelad två gånger, först med en långboll från Cederbaum, sedan med ett inspel av Dahlberg. Med 18 minuter kvar att spela hade Sirius ledningen för första gången, men i 79:e pangade Wegelius in sin andra hörna, vilket gav lagen en pinne var.

 

Ons 24 Jan: Villa-Sirius 5-3 (2-1), Lidköpings Isstadion

0-1 (6) Mattias Tapper, 1-1 (23) Ari Holopainen, 2-1 (34) Stefan Nordén, 3-1 (67) Mathias Nilsson, 4-1 (73) Nordén, 4-2 (77) Urban Förare, 5-2 (82) Holopainen, 5-3 (87) Mattias Forsberg. Domare: Håkan Nystedt, Strängnäs. Publik: 1240.

Mitt första och enda besök på Lidköpings klassiska Isstadion minns jag med bitterhet. Visst, det ska sägas att Villasegern var fullkomligt rättvis, men hade det inte varit för en makalöst dålig insats av domare Håkan Nystedt från Strängnäs är det faktiskt inte alldeles säkert att poängen hade stannat i Lidköping. Sirius var skadedrabbat inför matchen, och en av dem som saknades var Henke Johansson som fått känningar av den ryggskada som skulle komma att sätta stopp för karriären. Villa satte rejäl press på Sirius från start, och hade det inte varit för Linken i målet hade den här matchen kunnat vara avgjord på ett tidigt stadium. Istället tog Sirius ledningen då man kontrat till sig ett frislag i bra läge. Karlgren sköt, och på returen högg Tapper och slog in 0-1. Kvitteringen kom i den 23:e minuten, men borde inte ha kommit överhuvudtaget då Ari Holopainen var grovt offside med flera meter. I 34:e tog sedan Villa ledningen på sin åttonde hörna, målskytt var den ärrade men bildsköne Stefan Nordén. I andra fortsatte matchen i samma stil, Villa försökte, men fick inte hål på Linken. Så domare Nystedt gav dem lite hjälp på traven, först åkte Tapper ut efter att ha blivit påkörd (!), sedan visades Tobbe Forss ut för en uppgiven gest (!). När sedan Josse, förvisso helt korrekt, också åkte ut fick Sirius spela med tre man kort, och då gick det naturligtvis inte att stå emot längre. Först åkte Mattias Nilsson igenom det decimerade Siriuslaget och satte 3-1, sedan sköt Nordén en hörna genom det decimerade Siriusruset och satte fyran. Matchen var avgjord. Några till mål blev det dock, först en vacker reducering av Förare efter samarbete med Westman, sedan varsitt hörnmål till, för Sirius del från Foppas klubba.

 

Fre 26 Jan: Sirius-Edsbyn 7-7 (4-2), Studenternas

1-0 (3) Mattias Forsberg, 2-0 (8) Henrik Heed, 3-0 (25) Andreas Westman, 4-0 (40) Henrik Cederbaum, 4-1 (32) Joakim Hedqvist, 4-2 (43) Hedqvist, 4-3 (55) Magnus Granberg, 5-3 (62) Cederbaum, 5-4 (69) Granberg, 5-5 (79) Patrik Rönnqvist, 6-5 (81) David Karlgren, 7-5 (83) Karlgren, 7-6 (85) Granberg, 7-7 (87) Granberg. Domare: Håkan Sjösten, Hudiksvall. Publik: 670.

På förhand hade en poäng i säsongens andra hemmamatch mot Byn setts som väl godkänt. Men när krutröken lagt sig efter denna sanslöst dramatiska och vidrigt spännande drabbning och det stod klart att lagen delat på poängen kändes bara besvikelse och frustration – det var inte en vunnen poäng, utan en tappad poäng flera gånger om. Sirius fullkomligt exploderade vid avslaget: Efter 15 sekunder avlossade Karlgren ett stenhårt skott mot Anders Svensson i målet. Sedan stack Edsbyn upp med ett friläge som Linken räddade med en benparad, innan Sirius kontrade och Förare fick läge från straffpunkten och sköt strax utanför. Sedan prickade Karlgren ribban, innan Förare elegant spelade fram Foppa som gav Sirius ledningen med 1-0. Och då hade det bara gått drygt två minuter av matchen… Sirius fortsatte att dominera stort under den första halvtimmen, och det var hörnorna som gav utdelning; tre raka hörnmål av Heed, Westman och Cederbaum gav Sirius en 4-0-ledning i 30:e minuten. Eufori hos Västra Sidan såklart, men sedan kom Byn in i matchen genom Hedqvist som reducerade två gånger om innan paus, först på frislag och sedan genom ett hårt skott från straffområdeslinjen. Tio minuter in på andra kröp Byn ännu närmare genom en Granberghörna, men sedan kunde Sirius utöka till 5-3 i dubbelt numerärt överläge när Fille Cederbaum rakade in en retur efter ett Karlgrenskott. Sedan tog Byn över igen, Granberg reducerade på hörna, sedan prickade en 17-årig Per Hellmyrs ribban, innan han frispelade Palle Rönnqvist till kvitteringen i 79:e minuten. Var Sirius nere för räkning nu?  Nejdå, dramatiken hade bara börjat. I 81:a återtog Sirius ledningen då Karlgren spelades fri av Westman, rundade Svensson och lade in 6-5. Minuten senare kom vad som kunde och borde ha varit spiken i kistan då Karlgren målade igen, 7-5 ur snäv vinkel. Men Edsbyn segade sig tillbaka in i matchen ytterligare en gång, i 84:e spelade Magnus ”Kuben” Olsson fram Granberg till 7-6, och med tre minuter kvar sköt samme Granberg in kvitteringen på hörna. Och det skulle bli ännu värre; i matchens sista minut laddade Karlgren för skott då en By-försvarare kastade klubban, med straff som följd. Karlgren tog själv hand om den, siktade högt mitt i målet… och sköt lågt och utanför. Edsbyn hann dessutom med ett till farligt anfall efter detta, som dock gudskelov tveksamt blåstes av för ett frislag till Sirius. Så det hela hade kunnat sluta ännu värre, men det var ändå illa nog – det var en potentiellt mycket viktig poäng som slarvades bort helt i onödan.

 

Sön 28 Jan: Skutskär-Sirius 4-3 (1-3), Skutskärs IP

0-1 (13) Henrik Cederbaum, 0-2 (20) David Karlgren, 0-3 (36) Henrik Heed, 1-3 (43) Åke Gillberg, 2-3 (49) Alexander Zinkevitch, 3-3 (57) Zinkevitch, 4-3 (76) Zinkevitch. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 778.

När vi förlorade på Skutskärs IP den 29 december kunde man ta det med en berusad klackspark. När vi nästan exakt en månad senare förlorade igen, mot samma lag på samma plan, sände det alla Siriussupportrar ner i ett kollektivt, mentalt svart hål. För det var ju så onödigt. Och det började ju så bra. Sirius hade full kontroll på händelserna; man tog ledningen i 13:e minuten då Foppa spelade fram Cederbaum som piskade in 0-1, sju minuter senare utökade Karlgren på hörna, och i 30:e frispelade Cederbaum Henrik Heed med ett frislag, och det stod 0-3 på tavlan. Skutskär hade absolut ingenting alls, men oturligt nog reducerade Åke Gillberg på hörna precis innan paus. Andra halvleken började sedan lika illa som den första slutade, då Alexander Zinkevitch rakade in en målvaktsretur efter tre minuter. Detta tycktes göra Sirius fullständigt paralyserade, så kvitteringen kom som ett brev på posten; Zinkevitch hämtade bollen i eget straffområde, åkte i maklig takt genom hela Siriuslaget och placerade bollen i nätet. Sirius befann sig nu i ett tillstånd av komplett mental kramp, och utgången var given. Vi hade redan givit bort den ena poängen, men skulle såklart tappa den andra också. Cederbaum brände ett friläge då han hade rundat målvakten och bara skulle lägga in bollen i mål, men istället sköt han utanför. Därefter stod Sirius för ett fullständigt hjärndött frislag vid eget straffområde då man spelade bollen till hemmalagets P-O Strand, som kunde frispela Zinkevitch som satte segermålet och fullbordade ett äkta hat-trick. Det hela var hemskt att skåda. Sirius var nu jumbo i tabellen, och uppenbarligen var ingen ledning för stor för att vi skulle kunna slarva bort den. Men framförallt minns man tränare Edbergs totalt ärliga och osminkade uppgivenhet i kommentarerna efter matchen. ”Vad talar för att Sirius klarar sig kvar?”, frågade UNT. ”Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte”, svarade Edberg. ”Hur ska ni göra för att vända det här?”, undrade reportern. ”Jag vet inte”, svarade Edberg tomt. Det var svar som knappast hjälpte till att gjuta mod i stukade supportrar.

 

Ons 31 Jan: Katrineholm-Sirius 8-3 (3-1), Backavallen

1-0 (2) Jesper Bryngelsson, 1-1 (24) Andreas Westman, 2-1 (25) Denis Riabchevski, 3-1 (31) Bryngelsson, 4-1 (49) Rinat Shamsutov, 4-2 (51) Henrik Cederbaum, 5-2 (57) Riabchevski, 6-2 (61) Shamsutov, 6-3 (70) Westman, 7-3 (77) Magnus Rostedt, 8-3 (88) Gustav Hjalmarsson. Domare: Göran Thunman, Älvkarleby. Publik: 1009.

Hade Sirius nått botten nu? Nej, lite lägre skulle vi sjunka. Precis som Skutskärsmatchen så var mötet mot Katrineholm en fyrapoängsmatch, med motståndarna endast en poäng före i tabellen. Men ett krampaktigt Sirius förlorade klart och blev ytterligare akterseglade i tabellen. KSK tog en snabb ledning genom Bryngelsson, sen jobbade Sirius sig in i matchen och kvitterade i 24:e genom Westman. Men hemmalaget var hetare, bättre och självsäkrare, och gick upp till 4-1 i början av andra efter ryska mål av Riabchevski och Shamsutov, samt ytterligare ett av Bryngelsson. Sirius fick en sista chans till kontakt när Cederbaum reducerade, men sedan punkterade KSK matchen med tre raka mål, varav ett var löjligt snyggt från Shamsutovs klubba. Sirius fick ett mål till i matchen genom en straff av Westman, men det var till klen tröst. Till råga på allt knep Skutskär en poäng mot Motala i samma omgång och förvärrade därmed ytterligare Sirius läge i bottenstriden. Nu var det två poäng upp till kvalplatsen med fyra omgångar kvar – visserligen ingen oändlighet, men med den form Sirius visade upp hade det lika gärna kunnat vara det.

 

Ons 7 Feb: Sirius-Villa 5-3 (2-2), Studenternas

0-1 (4) Stefan Nordén, 1-1 (8) David Karlgren, 1-2 (8) Jörgen Gustafsson, 2-2 (22) Henrik Cederbaum, 3-2 (59) Andreas Westman, 3-3 (69) Mathias Nilsson, 4-3 (83) Karlgren, 5-3 (88) Cederbaum. Domare: Jonas Hovlund, Motala. Publik: 516.

Från svartaste depp till euforisk pepp från en omgång till den andra. ”Det känns som om man vunnit SM-finalen” jublade Westman efteråt. För Sirius lyckades faktiskt vinna måstematchen mot slutspelsjagande Villa, trots att det inte saknades möjligheter till sammanbrott och mentala kollapser. Till exempel då Villa två gånger om tog ledningen i den första halvleken; först redan i 4:e minuten genom Nordén, en ledning som Karlgren kvitterade i 8:e, bara för att få se Villa omedelbums ta ledningen igen genom Jörgen Gustafsson.  Men den här dagen hade Sirius lämnat gamnackarna i omklädningsrummet, och Cederbaum visade både teknik och vilja när han stångade sig igenom Villaförsvaret och sprätte in kvitteringen. I andra tog Sirius över, men ledningsmålet kom ändå på en kontring; efter en Villahörna stack Karlgren upp, passade till Westman som hängt med, denne drog ett par försvarare och klippte in 3-2. Mitt i Siriuspressen stack sedan Villa upp och kvitterade i 69:e genom Mattias Nilsson. Läge för härdsmälta efter den senaste tidens tappade ledningar? Nejdå, inte idag. Sirius gick till motattack, och i 83:e satte Karlgren 4-3 på ett stenhårt frislag, och taket lyfte över Västra Sidan. För att hålla nerverna i styr samlades Sirius till ett peptalk efter målet, och det hjälpte; Sirius satte även 5-3, Cederbaum efter en Karlgrenretur. Och tack vare att de andra bottenlagen hade den goda smaken att göra som bottenlag ska – förlora – så kravlade sig Sirius faktiskt över kvalstrecket. Men den kommande matchen skulle bli en rysare – en fyrapoängsmatch borta mot Kalix, där Sirius var mer eller mindre tvungna att ta poäng på bortaplan, vilket man inte gjort sedan Edsbyn i november.

 

Fre 9 Feb: Kalix/Nyborg-Sirius 3-4 (1-3), Kalix IP

0-1 (5) Urban Förare, 0-2 (10) David Karlgren, 0-3 (30) Förare, 1-3 (37) Magnus Johansson, 2-3 (64) Johansson, 3-3 (66) Konstantin Zalataev, 3-4 (80) Karlgren. Domare: Stefan Lisell, Köping. Publik: 680.

Dagens yngre supportrar kanske inte känner till det, men för lite drygt 10 år sedan var text-TV det enda sättet som fanns att följa bortamatcher från hemmaplan. Och att följa en match på text-TV innebar en psykisk press av en alldeles särskild sort. Varenda gång någonting hade hänt i någon av matcherna blinkade sidan liksom till, och det tog alltid någon gastkramande halvsekund att fokusera blicken och se i vilken match det blivit mål. Därtill hade man naturligtvis ingen aning om vad som hände i matchen förutom målen – hur matchbilden såg ut, när vi spelade i numerärt över- eller underläge, straffar, hörnor, etc. Text-TV:n var som en svart låda som helt slumpmässigt då och då spottade ur sig ett mål i någon riktning. Till ödesmatchen uppe i Kalix hade ett gäng Siriussupportrar samlats på vår dåvarande stampub (minns inte vad den hette, men det handlar puben mitt emot Röda Rummet som tidigare hette Maggans och idag heter Buddys, 2001 ägdes den av Siriussupportern Peter Ericsson) för att glo på en TV-skärm. Den som faktiskt befann sig på Kalix IP fick se Sirius börja matchen starkt, och precis som i hemmamatchen i december var det Förare som dominerade. Ettan gjorde han efter förarbete från Dahlberg och Westman, tvåan gjorde Karlgren efter väggspel med Förare, och trean kom efter runda halvtimmen, även det målet från Förares klubba efter retur på ett Westmanskott. Men nu började Sirius backa hem, vilket straffade sig omgående. Kalix reducerade innan paus på en hörnretur. Tjugo minuter in på andra kom 2-3 på hörna, och det tog inte lång tid innan ett stirrigt Sirius även släppte till kvitteringen, som kom genom Zalataev. Scenariot började kännas obehagligt likt katastrofen i Skutskär, och nog hade det mycket väl kunnat sluta lika illa, för vad vi text-TV-stirrare hemma i Uppsala aldrig fick veta var att Kalix även fick en straff vid 3-3, som Mats Rönnqvist tacknämligt nog sköt utanför. Så istället för ett katastrofalt 4-3 ploppade det upp ett ”3-4 80 Karlgren” på TV-skärmen på puben i Uppsala. Knappt femton gastkramande minuter senare utan att något hade hänt blev matchen äntligen blå till de församlades stora jubel. Sirius hade hållit undan, och därmed skaffat sig en tvåpoängslucka till Kalix och Skutskär på nedflyttningsplatserna.

 

Sön 11 Feb: Motala-Sirius 3-1 (0-0), Motala Isstadion

0-1 (50) Jonas Johansson, 1-1 (52) Patrik Spångberg, 2-1 (56) Stefan Samuelsson, 3-1 (72) Spångberg. Domare: Stig-Lennart Nilsson, Karlstad. Publik: 742.

Vad är motsatsen till en Pyrrhusseger? En Pyrrhustorsk? Vad det än kan heta så var det vad Sirius gjorde på Motala Isstadion: Förlorade sig kvar i Allsvenskan. I en duggregnsmatch av ringa underhållningsvärde var Motala ändå det något bättre laget. Tack vare dåligt kalibrerat sikte hos Motala – ett missat friläge av Patrik Spångberg och en bommad straff av Thomas Påhlsson – var det mållöst i halvtid. Sedan tog Sirius oväntat ledningen i början av andra då Josse prickade in en hörna, innan Motala vände med två snabba mål; Spångberg rakade in en retur och veteranen Stefan Samuelsson sköt in en hörna. Även 3-1 kom, i 71:a, sedan hade Sirius en boll inne i Motalamålet då Samuelsson råkat nicka in bollen, men detta dömdes bort för knuff. Mot slutet drogs blicken allt oftare mot resultattavlan för att följa händelserna i Skutskär och Kalix, och de skulle visa sig gå Sirius väg. I Skutskär var det lugna gatan då Katrineholm vann enkelt, i Kalix blev det värre då hemmalaget hade ledningen med 3-1 i halvtid, men gästerna Villa vände och vann med 6-4. Därmed var Sirius så gott som klara för kvalplatsen, då Sirius inför sista omgången hade två poäng och 15 respektive 20 plusmål mot Kalix och Skutskär. En säsong som denna kunde visserligen ingenting tas för givet, men inte ens jag kunde förmå mig att känna någon oro inför upplösningen.

 

Ons 14 Feb: Sirius-Vänersborg 11-5 (4-3), Studenternas

0-1 (11) Valerij Grachev, 0-2 (18) Joakim Berglund, 1-2 (28) Per Jonsson, 1-3 (32) Mats Fröberg, 2-3 (34) Urban Förare, 3-3 (36) Jonsson, 4-3 (45) Jonsson, 5-3 (50) Mattias Forsberg, 6-3 (52) Förare, 7-3 (56) Jonas Johansson, 7-4 (62) Fröberg, 8-4 (70) David Karlgren, 9-4 (71) Forsberg, 9-5 (80) Henrik Eriksson, 10-5 (89) Oscar Pettersson, 11-5 (90) Karlgren. Domare: Kent Lisell, Stockholm. Publik: 416.

Om Sirius kvalplats skulle hamna i fara krävdes det en förlust med sisådär 8-10 måls marginal. Så när Vänersborg ledde med 0-2 arton minuter in på matchen kändes det väl inte alldeles toppen. Men det här skulle aldrig komma att bli någon nagelbitare, Sirius vände på steken redan innan paus, och det var Per ”Pucken” Jonsson som visade vägen. Sirius reducerade till 1-2 i 28:e då Förare och Pucken kom i en kontring, och den sistnämnde tryckte in bollen. Vänersborg gjorde sedan 1-3, men Sirius kom snabbt igen. Förare gjorde 2-3 efter retur på ett Westmanskott, sedan kvitterade Pucken i 36:e på ett läckert knackskott, och i sista minuten tog Sirius ledningen med en repris av 1-2-målet – återigen Pucken alltså. Och i andra gick proppen ur för Sirius, som gjorde tre snabba mål genom Foppa, Förare och Josse (på hörna såklart). Och målen fortsatte trilla in som höstlöv i andra halvleken, Vänersborg gjorde två till, men Sirius gjorde fyra; två av Karlgren, ett till genom Foppa, och så gjorde Oscar Pettersson sitt första för säsongen. Tränare Edberg lät närmast irriterad över målfyrverkeriet efteråt: ”Det är då själva fan att det ska lossna såhär i sista omgången”. Men själv var man ganska så nöjd. Det här var för övrigt Sirius första tvåsiffriga seger i högsta serien sedan Lomanovtiden, 1992 närmare bestämt, och det var ett sätt att med emfas understryka att vi förtjänade chansen att kvala oss kvar.

 

Edsbyn	11	7	2	2	74-40	19
Vänersborg	11	7	2	2	64-47	19
Villa	11	6	2	3	62-53	16
Katrineholm	11	4	4	3	55-44	12
Motala	11	5	1	5	44-55	12
Sirius	11	4	2	5	49-49	10
Kalix/Nyborg	11	2	0	9	38-64	6
Skutskär	11	2	1	8	34-64	6

 

Inför kvalserien

Sirius hade skaffat sig chansen att rädda sig kvar i högsta serien med en fenomenal slutspurt. På säsongens fyra sista matcher hade man tagit lika många segrar, d.v.s. tre, som på de tjugoen första matcherna. En av de vid det här laget ganska många februariuppryckningarna alltså. I kvalserien väntade nu tre motståndare från division I; Selånger, Helenelund och Sköndal, i en dubbelserie där endast segraren var kvalificerad till nästa års allsvenska. Detta till trots var det inte med någon större nervositet vi såg fram emot kvalet – kvalserierna på den här tiden blev ytterst sällan till några dramatiska affärer, utan det normala var att laget från allsvenskan gjorde processen kort med utmanarna.

Selånger hade kvickt studsat tillbaka från föregående års konkurs, ett ungt och kvickt lag med bl.a. en 20-årig Erik ”Sudden” Sundin. Helenelund var raka motsatsen och innehöll gott om ärrade veteraner. Till exempel Björn ”Butta” Johansson, dubbelt så gammal som Sudden, och med Siriuskarriären i backspegeln istället för i framtiden. Sköndal slutligen, från Stockholms södra förorter, var en riktig underdog och hade tagit sig till kvalserien bakvägen på ett spektakulärt sätt som är värt en egen utläggning. Laget hade spelat i den så kallade ”fortsättningsettan”, med de åtta sämsta lagen från de två nordliga division I-serierna. Inför den sista omgången behövde man en poäng på bortaplan mot Söderfors för att nå förstaplatsen i serien, och därmed få spela förkval till det allsvenska kvalet. I 55:e minuten hade Sköndal ledningen med 1-7, och allt såg klappat och klart ut. Då rasade laget ihop och släppte in sju raka mål, men på sluttampen rakade man in 8-8 på hörna, och vann därmed den åtråvärda förkvalplatsen. I detta förkval ställdes man mot Gustavsberg, fyra i playoff-serien, och ”Gurra” stod som stora favoriter. Men Sköndal chockade och vann med hela 8-1 på hemmaplan. I returmatchen tog man ledningen med 0-2, och saken såg stenklar ut då Gustavsberg behövde göra tio raka mål. Men så rasade man ihop igen, och i 83:e minuten gjorde Gustavsberg 9-2. Sköndal höll dock tätt i slutminuterna, och tog sig till kvalserien med minsta möjliga marginal på fler gjorda bortamål. Sköndal var alltså själva definitionen av ett svänggäng, och även om laget faktiskt innehöll en landslagsman i Jasper Felder så var landslaget i fråga USA’s, och Sköndal utgjorde helt klart det minsta hotet mot Sirius allsvenska status.

 

Kvalserien

Lör 24 Feb: Sirius-Selånger 6-3 (2-1), Studenternas

1-0 (10) Henrik Cederbaum, 1-1 (15) Tobias Sjödin, 2-1 (32) Jonas Johansson, 3-1 (51) Urban Förare, 3-2 (60) Erik Sundin, 4-2 (62) David Karlgren, 5-2 (70) Mattias Forsberg, 5-3 (74) Sundin, 6-3 (82) Andreas Westman. Domare: Per Johansson. Publik: 462.

Efter att det lossnat i ketchupflaskan mot Vänersborg hade man hoppats på ett liknande scenario mot Selånger. Men det verkade redan vara tomt i flaskan, för det här blev ingen sprudlande tillställning, även om det blev en trygg och säker vinst. Andreas Broberg, Sirius utan konkurrens mest kinky spelare, var en av matchens bästa när han väl fick chansen efter en lång period av skadebekymmer. I tionde minuten åkte han igenom Selångerlaget och spelade fram Cederbaum till 1-0. Fem minuter senare ställde dock den dåliga isen till med problem; Josse skulle ta emot en bakåtpassning när bollen hoppade över klubbladet, och resultatet blev en hörna på vilken Selånger kvitterade. Josse revanscherade sig dock genom att ta tillbaka ledningen i 32:a minuten på en hörnretur. Förare gjorde 3-1 i början av andra på retur från ett Karlgrenskott, sedan kröp Selånger närmare genom 3-2 på en tveksamt dömd straff. Men Sirius var starkare och vann till slut utan större problem; 4-2 kom i 62:a genom Karlgren på hörna, och 5-2 kom då Broberg återigen skrinnat igenom motståndarförsvaret och spelat fram Foppa. Efter en reducering på hörna fastställde Westman slutsiffrorna till 6-3 på ett lurigt frislag. Då Helenelund tämligen enkelt slog Sköndal väntade i nästa omgång en mycket tidig kvalseriefinal på Sollentunavallen.

 

Ons 28 Feb: Helenelund-Sirius 4-5 (2-3), Sollentunavallen

1-0 (14) Björn Johansson, 1-1 (18) Andreas Westman, 2-1 (28) Conny Rydqvist, 2-2 (40) Jonas Johansson, 2-3 (45) David Karlgren, 2-4 (49) Urban Förare, 3-4 (57) Mikael Lundqvist, 4-4 (71) Jonas Lindberg, 4-5 (78) Henrik Heed. Domare: Thomas Wiklund, Stockholm. Publik: 375.

Den lilla dramatik som kvalserien trots allt bjöd på utspelades här på pittoreska Sollentunavallen. Man ska ju använda huvudet när man spelar bandy – men inte så bokstavligt som Josse, när han i slutminuterna vid ställningen 4-5 nickade bort en boll i straffområdet. Tilltaget kunde och borde ha resulterat i en straff till Helenelund, men signalen uteblev trots vilda protester från hemmalaget. För att ta det från början fick Sirius en tacksam start med en frilägesutvisning på hemmalagets Johan Helander redan efter fem minuter. Sirius dominerade stort, men när Björn ”Butta” Johansson spelar i motståndarlaget kan man aldrig slappna av – veteranen gav Helenelund ledningen i 14:e minuten, trots att man då knappt varit över halva plan. Sirius kvitterade strax genom en straff av Westman då Heed hakats i friläge, men Lunden tog åter ledningen på hörna genom Conny Rydqvist.  Sirius skulle dock gå till halvtidsvila i ledning, efter ännu ett hörnmål av Josse och ett frislagsmål av Karlgren i sista minuten. Direkt i början av andra gjorde Förare 2-4 på en soloprestation, och Sirius trodde nog att det var klart. Men Helenelund höll inte med. I 57:e reducerade man på en hörnretur, sedan prickade man stolpen, innan Tobbe Forss slog hål i luften på en rensning i 71:a, vilket gav Jonas Lindberg friläge att sätta kvitteringen.  Nu blev det nervöst, men sju minuter senare tog Sirius tillbaka ledningen, då Heed frispelades på ett frislag, lurade ner Kristoffer Lindén i målet, och la in 4-5. Dramatiken fortsatte dock ända in i kaklet då Lunden forcerade tungt de sista tio minuterna, och på sluttampen kom så incidenten med den uteblivna straffen. Men Sirius höll ut och kunde åka hem med två poäng – och ett rejält slagläge i kvalserien.

 

Lör 3 Mar: Sköndal-Sirius 4-14 (0-6), Gubbängens IP

Mål Sirius: Urban Förare 4, David Karlgren 4, Henrik Cederbaum 2, Andreas Westman 2, Jonas Johansson 1, Henrik Heed 1.

Har ni någonsin undrat varför Västra Sidan putar och kramar vid vissa viktiga hörnor? Jo, det är en hyllning till Josse, som genom ett karaktäristiskt putande och kramande hamnade i ett hörnstim utan motstycke på sluttampen av denna säsong – det blev hörnmål i fem raka matcher från Josses klubba, varav det femte och sista föll här på Gubbängens IP och betydde 0-3 för Sirius. Innan detta hade Westman slagit in 0-1 på en hörnretur, och Förare satt 0-2 på friläge, och innan paus hann det rinna iväg till 0-6. Äntligen hade nervknutarna släppt och äntligen kunde Sirius spela ut. Och vi på läktarna, som lidit alla helvetets kval under säsongen, kunde bara njuta av vårvintersolen, målkalaset och den medhavda drycken i fulla drag. Överkörningen till trots visade dock motståndarna Sköndal upp en härligt frimodig inställning och jublade överlyckligt när man reducerade till 1-9 en bit in på den andra halvleken. Det här var ett lag som verkligen tog den olympiske fadern Pierre de Coubertin på orden: Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl. Detta mål fick även Siriussupporten ”Sutras bror” att utropa ”Ge inte upp nu Sirius”, vilket hamnade som dagens citat i marginalen på DN-sporten, tillskrivet ”polisongprydd Siriussupporter”. Ett slappt Sirius tillät sedan Sköndal att sticka upp några gånger vilket gjorde att slutsiffrorna skrevs till 4-14 – och nu började kvalserien se ut precis som den borde.

 

Ons 7 Mar: Sirius-Sköndal 17-2 (10-0), Studenternas

1-0 (1) Mattias Tapper, 2-0 (4) David Karlgren, 3-0 (8) Mattias Forsberg, 4-0 (13) Karlgren, 5-0 (18) Andreas Broberg, 6-0 (24) Urban Förare, 7-0 (28) Förare, 8-0 (34) Karlgren, 9-0 (35) Förare, 10-0 (41) Henrik Cederbaum, 11-0 (54) Cederbaum, 12-0 (68) Karlgren, 12-1 (69) Jonny Lind, 13-1 (70) Forsberg, 14-1 (72) Tobias Dahlberg, 15-1 (73) Henrik Heed, 16-1 (76) Broberg, 16-2 (78) Lind, 17-2 883) Karlgren. Domare: Stig-Lennart Nilsson, Karlstad. Publik: 391.

Stackars Sköndal. På två raka matcher mot Sirius släppte man sammanlagt in 31 mål, alltså drygt ett mål var sjätte minut, i 180 minuter. Sympatiska Sköndal hängde dock inte läpp för de mindre smickrande resultaten, vilket bl.a. framgår av det humoristiska referatet från denna match som fortfarande finns att läsa på nätet. ”Vi hade en plan. En bra plan. Men den sprack efter 20 sekunder”, sa Sköndals tränare Leif Zetterlund efter matchen. Efter 20 sekunder kom nämligen Tapper fri och gjorde kvällens första mål. Så vad var planen? ”Vi skulle tokpressa Sirius högt, verkligen tokpressa. Problemet var bara att vi aldrig kom över mittlinjen”. Karlgren gjorde 2-0 i 3:e, sedan bjöd Foppa Sköndal på ett friläge i 8:e minuten. Linken räddade, och Foppa revanscherade sig för misstaget genom att åka skridsko över hela planen och avsluta med en långpass till Karlgren som satte trean. Ja, ungefär så fortsatte det matchen ut. Vid 7-0 gav Magnus Tingberg i målet upp och lämnade över till Roger Pettersson. Efter ytterligare tre Siriusmål gav Pettersson upp och lämnade tillbaka till Tingberg. Vid 15-1 fick dock Tingberg nog igen, och Pettersson fick avsluta matchen. Eftersom Selånger och Helenelund slog varandra varsin gång medan Sirius ägnade sig att göra småsmulor av Sköndal innebar detta att Sirius med två omgångar kvar hade fyra poäng ner till dessa båda konkurrenter, därtill med 27 plusmål på Selånger och 30 plusmål på Lunden. Sirius var alltså i praktiken så klara det bara går att bli utan att vara klara i teorin. Men det krävdes en pinne i nästa match, hemma mot Helenelund, för att kunna fira det nya kontraktet på riktigt.

 

Fre 10 mar: Sirius-Helenelund 4-4 (2-1), Studenternas

1-0 (10) David Karlgren, 1-1 (11) Björn Johansson, 2-1 (41) Urban Förare, 2-2 (46) Johansson, 3-2 (57) Andreas Broberg, 3-3 (64) Johansson, 3-4 (76) Johansson, 4-4 (81) Henrik Cederbaum. Domare: Jonas Hovlund, Motala. Publik: 341.

Sirius gjorde exakt vad som behövdes för att undvika en onödig bussresa upp till Sundsvall i en sista omgång, men inte ett jota utöver det. Förmodligen bidrog utgångsläget – att Sirius hur illa man än spelade i de sista matcherna knappast kunde lyckas med konststycket att missa förstaplatsen – till att det blev en viljefattig och oinspirerad insats mot Lunden. Sirius gick ändå till halvtidsvila med en 2-1-ledning efter mål av Karlgren och Förare, men i andra bjöd Helenelund, och i synnerhet ”Butta”, på hårdare motstånd. Butta kvitterade tidigt i andra, Andreas Broberg återställde ordningen med sitt 3-2-mål, men sedan var det Butta-show igen, då veteranen kvitterade på hörna och sedan slog in ett frislag i krysset till 3-4. När Sirius nu började känna träsmaken av bussätet trampade man äntligen igång, och Helenelund började gå på knäna. I 80:e prickade Broberg stolpen, och minuten senare satte Fille Cederbaum punkt för säsongen när han rundade Mattias Harderud i bortamålet och lade in kvitteringen.

 

Sirius	5	4	1	0	46-17	9
Selånger	5	3	0	2	27-24	6
Helenelund	5	2	1	2	25-26	5
Sköndal	5	0	0	5	21-52	0

 

Summering

Jag minns säsongen 00/01 som en av de allra mest påfrestande jag har genomlidit med Sirius – och det vill inte säga lite. Förväntningarna var, med all rätt, högt ställda inför säsongen, men vad vi istället fick var ett oändligt pärlband av kriser som aldrig tycktes ta slut: Först de många olyckliga hedersamma och onödiga förlusterna i början av säsongen, sedan den ekonomiska krisen som orsakade Svedas avhopp, på vilken följde en spelmässig kris kring nyår. När Sirius väl tagit sig ur denna följde istället en mental kris med de tappade ledningarna mot Katrineholm, Edsbyn och Skutskär. Hade det blivit en annan säsong om Sirius hade vunnit några av de jämna matcherna i början av säsongen? Kanske hade publiken strömmat till, kanske hade Sirius klarat den mest akuta ekonomiska krisen, och kanske hade Sveda stannat? Det får vi aldrig veta. Oavsett vilket är det ingen bra idé att bygga sitt lag på en så lös ekonomisk grund som Sirius gjorde detta år.

Men säsongen slutade efter många om och men ändå lyckligt. När Sirius väl var så gott som uträknade efter att ha blivit krossade i Katrineholm reste man sig på nio och räddade upp situationen med en fenomenal februarispurt – ett trick som man skulle komma att upprepa ett flertal gånger under kommande säsonger (2006, 2008 och 2011 närmare bestämt).

Framtiden för Sirius var dock mycket oviss. Tränare Edberg aviserade omedelbart efter sista matchen att han skulle sluta – eller rättare sagt hade han upprättat en kravlista med villkor för att fortsätta som uppenbarligen var så omöjliga att uppfylla att det inte ens diskuterades. Det surrades även om att många av de bärande spelarna skulle röra på sig, och med den urusla ekonomin i åtanke så var risken stor att det lyckade kvalet endast medförde att degraderingens smärta skjutits ett år på framtiden. Men hur mörk framtiden än såg ut så var Sirius iallafall ett alldeles för bra lag för att åka ur säsongen 2000/01 – och i elfte timman insåg man också det själva.

 

Skytteligan

Karlgren 40, Förare 24, Svedberg 12, Cederbaum 14, Westman 13, Foppa 10, Josse 6, Heed 6, Henke Johansson 5, Pucken 4, Broberg 3, Tapper 2, Forss 1, Oskar Petersson 1, Dahlberg 1

Profilen

Hej Kjell Edberg, hur var det att träna Sirius säsongen 2000/01?

Det var tungt. Vi hade ju en riktigt bra trupp, vi tränade på bra och pratade till och med om slutspel. Men strax innan seriestarten så knackade det på dörren och vi fick veta att ”Grabbar, det finns inte en spänn i kassakistan”. Det fanns två val; antingen att hoppa av eller att köra på. Och det blev väl inga egentliga diskussioner, alla var överens om att köra vidare iallafall. Det var väl i och för sig positivt, men det var nog samtidigt lite av läpparnas bekännelse. Situationen gjorde att vi föll ihop som ett korthus vid minsta motgång. Vi gjorde så gott vi kunde, men presterade inte på den nivån vi kunde ha gjort.

Det var mycket som gick emot Sirius, marginalerna var på fel sida, vi tappade Svedberg… men det var ekonomin som var det stora problemet?

Ja, även om man såklart säger att man inte spelar för pengar så blir det på andra premisser när föreningen inte kan leva upp till avtalen som har tecknats.

Var det ett misstag av Sirius att värva när den ekonomiska situationen såg ut som den gjorde?

Ja, så var det då och så är det väl på vissa håll än idag, att föreningar lever över sina tillgångar. Man gamblar lite och försöker gasa sig ur krisen. Och ibland håller det inte. Sen var jag som ledare konstigt nog inte alltid så inblandad i värvningsstrategin. Ibland kunde jag läsa i tidningen att någon spelare var klar för Sirius. Förhoppningsvis fungerar det iallafall inte så nuförtiden.

Efter förlusten i Skutskär var du totalt uppgiven och hade inget svar på hur ni skulle vända på läget – men till slut gjorde ni det ändå. Hur gick det till?

Ja, i Skutskär var man verkligen längst ner i kolkällaren, så det svaret kom nog från hjärtat. Men efteråt hade vi ett sorts krismöte kan man väl kalla det. Vi insåg att vi skulle få sikta in oss på kval, och räknade ut att om vi bara tog poängen så skulle vi nå dit. Och då kom krigarhjärtana fram.

Berätta om vad du gör idag!

Jag har ju alltid hållit på med bandy vid sidan om mitt jobb som idrottslärare; jag har tränat ungdomslag i Sirius och varit förbundskapten för U19-landslaget. Men sedan två år jobbar jag heltid för Svenska Bandyförbundet med ansvar för utbildnings- och ungdomsfrågor. Det handlar främst om att få fler barn och ungdomar att börja med bandy, och framförallt fortsätta med bandy. Rekryteringen idag är bra, men det är ofta svårt att få ihop lag eftersom det finns för få ledare ute i landet. Så att utbilda flera ledare är väl en av mina hjärtefrågor.

Men du har aldrig tränat ett a-lag efter Sirius. Fick du nog?

Nej, eller ja, året direkt efter jag lämnat Sirius kände jag mig väl lite trött på bandyn. Men sen har jag valt att jobba med ungdomar för att jag helt enkelt tycker det är roligare. Det finns ju naturligt nog mera att utveckla där än hos vuxna spelare.

Men du har varit förbundskapten också – för Holland!

Haha, ja det var ett kul uppdrag. Jag var kapten under fem år, jag åkte ner dit och ledde träningar en gång om året och var med dem på VM. Det hette ju att jag tog ut laget, men det var i princip redan uttaget och det fanns inte så mycket att välja på heller. Det skulle förstås behövas en stor bana där för att sporten ska kunna växa. Egentligen borde det ju finnas förutsättningar där med alla skridskobanor där det är helt tomt i mitten, men det har inte funnits intresse av att göra något av det.